Kvinnan, kulturmannen – och Helsingfors!

The Wife av Meg Wolitzer XXXX+
wifeMeg Wolitzer var inte obekant för mig sedan tidigare, men vilken hype hon blev tidigt i våras! Plötsligt läste ”alla” The Wife, som förvisso översatts till svenska först nu, men som ändå är relativt ”gammal”, utgiven på engelska 2003.
The Wife börjar på ett flygplan, där Joe och Joan Didion Castleman är på väg till Helsingfors av alla ställen eftersom Joe vunnit the Helsinki Prize, ”nästan som Nobel, men inte riktigt”. Priset är fiktivt, men känns väldigt likt länderna i det verkliga livet: Finland och dess (vårt) mindervärdeskomplex gentemot Sverige som alltid är lite större, bättre och vackrare. Vid sidan av resan och prisutdelningen i ungefärlig nutid, får vi även läsa om hur Joan och Joe träffades, blev ett par och fick barn etc. Deras gemensamma historia börjar ungefär på 60-talet, och det är hemskt att se det här citatet:

Men touched women, unbudden, and the women murmured ”Don’t”, or shouted it out, or pulled away, and either the men stopped what they were doing or didn’t stop; it was the way of the world.

och sorgset kunna konstatera att exakt så här är det ju fortfarande. Över huvudtaget är The Wife en intressant roman om kvinnlighet, patriarkatet, kulturmannen (så väldigt i ropet denna vår..!) och skrivande. Till en början känns romanen ordrik, men snabbt kommer man in i rytmen och sugs in i historien som i det lilla handlar om så mycket.

We gave them everything we had. All our possessions were theirs. Our children were theirs. Our lives belonged to them. Our weary, been-through-the-mill bodies were theirs, too, though more often than not they didn’t want them anymore.

Kvinnan och kulturmannen. Och Helsingfors alltså! I ett några veckor gammalt avsnitt av Mellan raderna-podcasten talar Bokhora (med mera)-Peppe en hel del om staden samt ivern en liten anspråkslös finländare som levt i skuggan av Sverige och världen hela sitt liv känner över att ens land nämns i en utländsk roman. I ett så positivt ljus därtill, trots att Castlemans besöker Finland vid den värsta tänkbara tidpunkten som stavas november. Jag håller alltså fullständigt med Peppe om detta, och tycker det är roligt att se en bekant stad betraktas och skildras av en främmande (och välvilligt inställd) blick.

Jag slår igen boken väldigt förtjust (och med lust att diskutera ni-som-har-läst-vet-vad!). Meg Wolitzer, som först var något av en Tom Perrotta-utfyllnad för mig – åh, nu blir jag sugen på att läsa mer läskolumner av Hornby när jag ser det här gamla inlägget! – växer som författare för varje bok jag läser. Jag har en färggrann The Interestings stående i hyllan, ett arv från en snäll Helena på ett bokbyte för lite för länge sedan för att det ska vara kosher att jag ännu inte läst boken. Och The Position slank visst ner i min senaste beställning från A to the dlibris för att hålla Jenny Diski-böckerna sällskap <3. Älskar känslan av att ha ett bra författarskap liksom liggande framför fötterna på en!

Annonser

4 thoughts on “Kvinnan, kulturmannen – och Helsingfors!

  1. Men den här låter ju super intressant. Jag har läst The Interestings och har på hyllan The Coupling, som jag inte ännu har läst.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s