Girls on Fire av Robin Wasserman XXXX½
90-tal i djupaste Pennsylvania. Kurt Cobain dyker upp på horisonten och på bilstereon, och den lilla småstaden Battle Creek försöker hämta sig från chocken att en av de populära pojkarna har tagit livet av sig inne i skogen. Hannah Dexter, en wallflower och en nobody, står dock inför en förändring då skolans nya flicka Lacey sveper in i hennes liv och tar det med storm:
Still, I’d filed the dream of a best friend away with my Barbies and the rest of my childish things, and given up expecting Battle Creek to supply me with anything resembling a soul mate. Which is to say, I’d been lonely for so long, I’d forgotten that I was.
Lacey kallar Hannah för det tuffare Dex, och tillsammans med Lacey vågar Dex skolka och börja bära tunga Doc Martens. Deras vänskap blir otroligt tät och symbiotisk, ni vet så där så att man nästan känner sig berusad och/eller kär när man plötsligt klickar med någon. Plötsligt blir sedd. Jag har aldrig bott i en gudsförgäten småstad, aldrig klätt mig i babydollklänningar eller haft en alkoholiserad mamma så som Lacey, men Wasserman beskriver allt så träffsäkert och hudlöst att det känns som att jag ändå kan relatera. Kroppens förändringar, vänskapen och tävlandet flickor emellan, det komplicerade vuxenblivandet; i Girls on Fire finns samma klangbotten som jag har älskat hos Megan Abbott, Tana French och Sarah Pinborough. Fast kanske ännu lite mörkare?
Just because you leave high school doesn’t mean high school leaves you.
Dex och Lacey agerar berättare, några enstaka gånger hörs även en förvånansvärt gripande föräldraröst. Men som ni säkert förstår: som så ofta när det kommer till småstäder och skogar och tonåringar, så är allt inte vad det ser ut att vara. Det är så otroligt snyggt skildrat, hur både tidsmarkörerna (Bill Clinton på väg mot Vita huset, skräcken för satanism som lurar i skuggorna) och flickornas berättande och minst sagt komplicerade relationer till skolans drottning Nikki Drummond löper så obehindrat i texten samtidigt som mörkret och skärvorna samtidigt kan anas. Girls on Fire är full av citat jag streckar under på Kindlen, jag har ”tömt” över en del av citaten hit i recensionen såklart, och ännu fler finns på min citat-Tumblr.
Girls had to believe in everything but their own power, because if girls knew what they could do, imagine what they might.
Tack till pålitliga förläsaren Helena för tips och lyrisk recension. Här och här finns två välskrivna och lika lyriska Tumblr-recensioner, ifall ni ännu av någon kryptisk anledning tvekar över ifall ni ska läsa boken eller inte. (Det måste ni!)