Lågmäld hyllvärmare

The Mourning Hours av Paula Treick DeBoard XXX½
mourninghAah, vad duktig man (jag) känner sig när man plockar ut en hyllvärmare från hyllan och sedan läser den! The Mourning Hours har ändå inte samlat damm i sååå många år, jag antar att jag har klickat hem den rätt snart efter Calliopes recension för mig veterligen är det nog bara hon som tipsat om den. Boken handlar om Kirsten Hammarstrom, en helt vanlig lillasyster på en gård i Watankee, Wisconsin. Hennes storebror Johnny är ett ungt brottarlöfte, och har dessutom börjat sällskapa med coola Stacy Lemke som Kirsten beundrar på ett sätt bara småbarn kan. Fast en kväll när Johnny och Stacy har varit på date och bilen gått sönder mitt i snöstormen så försvinner Stacy. Och Johnny var den sista som såg henne…

We were always planning for what came next – the plowing, the planting, the harvest, not enough rain or too much, the heifers birthing, the calves being vaccinated. But this hadn’t been on our radar, hadn’t been anywhere near our map of the world. It was unthinkable that a person could just go missing, that Stacy Lemke could disappear from the face of the earth.

Trots den försvunna tonårsflickan skulle jag inte kalla The Mourning Hours för en thriller, snarare är den en lågmäld roman om en vanlig familj som råkar hamna mitt i stormens öga (pun not intended). Treick DeBoard skildrar väldigt skickligt hur familjen lamslås av det som skett/sker, och hur de sakta splittras inifrån. Oro, misstänksamhet, sorg och skuld – inte de mest nyttiga ingredienser för ett fungerande familjeliv direkt.

Likt Calliope älskar jag Kirsten som berättarröst, samt ställer mig lite tveksam till tempot som under nästan hela boken är väldigt långsamt, för att sedan i värsta deckarstil speedas upp till en nästan outhärdlig takt i de sista kapitlen. Gaah, kan inte författare och redaktörer världen över försöka göra sig av med detta ohemula sätt att avsluta böcker på?!
Men förutom det: en fin bok. Kanske inte något man minns i hemskt många år efteråt, men definitivt något man kan ägna en eftermiddag i hängmattan åt. Eller kanske en augustikväll när eldflugorna surrar och dansar.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s