Månadssummering oktober 2017

Lars Strang – De okuvliga
Martina Moliis-Mellberg – 7
Fredrik Backman – Vi mot er
Riley Sager – Final Girls
Ellen Ekman – Lilla Berlin 5 . Netflix och chill
Marcus Stenberg – Jag har inte råd

Antal böcker på finska/engelska: 0/1
Antal novellsamlingar: 0
Antal ungdomsböcker: 0
Antal graphic novels: 1
Antal tunnisar/tegelstenar: 2/0
Antal böcker lästa på Kindle: 0
Sammanlagt: 6

Månadens bästa: Jag har inte råd. Ska försöka skriva ihop någon slags recension som ger den rätta.
Månadens sämsta: What now, det var inget imponerande antal detta?! Däremot hade jag lyxen att läsa enbart bra böcker!
Månadens överraskning: Kanske att jag inte direkt vräkt i mig böcker jag nu ”får” läsa när domarskapet är över. Kanske lite läsmatt?
Månadens besvikelse: Måste säga att jag inte förstår varför det ska komma ytterligare en tredje bok om Björnstad hockey, Backman kunde gott ha slutat med den andra boken (Vi mot er). Ska skriva också om den vad det lider!

Intervjulänkar

Mera läsning kring Svenska Yles litteraturpris:

Prisutdelning och efterföljande intervju. Bild: Yle Kultur

Lång intervju med Adrian Perera för Svenska Yle.

Min kommentar (inklusive.. spännande bild! :D) för Svenska Yle.
Min kommentar för Hufvudstadsbladet.

Och så själva boken såklart. Läs den!

* * * * *

I dag blir det radioprat på radio Vega kl.11-12, och efter det ska jag dyka in på mässan enbart i egenskap som läsare och boknörd. Det blir roligt det också!

Vinnaren av Svenska Yles litteraturpris 2017

Vinnaren av Svenska Yles litteraturpris 2017 är Adrian Perera med boken White Monkey (Förlaget). Här är min prismotivering:

Med finstämd precision och skickliga radbrytningar tecknas i lyrikform en berättelse om att sticka ut på grund av sin hudfärg. Samtidigt som de fiktiva livsödena – pojken, mamman, pappan, mormodern – griper läsaren som sådana, skildrar de även mer allmängiltiga teman som hudfärg, utanförskap och gemenskap. I Märta Tikkanens anda skriver Perera om något till synes djupt personligt som samtidigt sätter läsaren på plats och tvingar hen att lyssna och begrunda.
White Monkey är en bok att kontemplera i ensamhet eller diskutera i grupp. Den är ett sorgligt aktuellt verk i det rådande kyliga och rasistiska samhällsklimatet, utan att för den delen tumma på sin litteraritet. 75 sidor rent guld.

Finlands största bokblogg!

Mitt i mässförberedelserna nås jag plötsligt av denna nyhet:

Tydligen har Cision lite andra parametrar i år, de tittar också på antalet följare i andra sociala media och en del av bloggarna på listan koncentrerar sig kanske på annat än just böcker samtidigt som en del på riktigt aktiva bokbloggar saknas från listan. Är ändå inte mindre stolt för det, lilla bloggen som blivit styvmoderligt behandlad det senaste året men ändå är Finlands största bokblogg! Tack för att ni tittar in!

Näststörst var jag både 2013 och 2015.

Dagen D

I dag klockan 17 avslöjas pristagaren till Svenska Yles litteraturpris på Edith Södergran-scenen på Helsingfors bokmässa! Kom gärna dit och titta om ni är på mässan!

Blir spännande att samtala med vinnaren/vinnarna, och imorgon ska jag i egenskap av domare ännu prata ditt och datt i radio Vega ungefär mellan klockan 11 och 12. Men sedan är mitt långa domaruppdrag slut och jag blir helt vanlig igen :). Ska i alla fall försöka få recenserat en del av alla de många böcker jag läst under året men inte kunnat knysta om förrän alldeles snart!

Lilla Berlin. Mysigt on point

Lilla Berlin 5. Netflix och chill av Ellen Ekman
Efter att min biblioteksreservation har varit ofrivilligt fryst eller dylikt hur länge som helst, dök sedan plötsligt den här gamla reservationen upp. Hurra!

Med risk för att verka tjatig – tror jag snart skrivit det om alla Lilla Berlin-album? – tyvärr har jag ju läst de flesta av seriestripparna redan 😦 😦 😦 . Men det är ju inte som att jag tänker sluta följa Lilla Berlin på Instagram för det… Älskar Ekmans tecknestil, samt blandningen av mys, ironi och samhällsskildring.
Även om boken är utgiven 2016 kändes framför allt vissa strippar dock sorgligt aktuella så här mitt under blossande #metoo-diskussioner, se (mina dåliga mobil-)bilder!

Tid för ”egen” läsning

Förra veckan hade jag ett möte med Yle för att prata om pristagaren/pristagarna till litteraturpriset. Jag har nämligen träffat mitt val! Vinnaren/vinnarna avslöjas på en av de svenska scenerna på Helsingfors bokmässan fredagen 27.10 kl.17, vore roligt om ni kom dit!

Men tills dess betyder det ju att jag åtminstone i teorin har tid för att läsa allt det som jag varit tvungen att negligera de senaste månaderna. Ah!Har inlett med att slalomläsa Final Girls (Riley Sager) och Jag har inte råd (Marcus Stenberg), verkar bra båda två! Vad läser ni just nu?

Nobelbingo 2017

För åttonde året i rad spelar vi Nobelbingo!
I år erhöll Kazuo Ishiguro Nobelpriset i litteratur. Hur många poäng gav det er?

Har hört talas om författaren tidigare – 1 poäng
Har en bok av författaren hemma i bokhyllan – 1 poäng
Har läst en av författarens böcker – 1 poäng
Har läst flera av författarens böcker – 1 poäng
Gissade rätt – 1 poäng

Mitt egna saldo för i år var 3 poäng, kanske det högst jag någonsin kommer att komma upp i i de här sammanhangen, haha. JAG HAR LÄST EN NOBELFÖRFATTARE INNAN HEN ERHÖLL PRISET! Det var dock 2006, så mitt minne av boken (Never Let Me Go) är klart luddigt, men minns att jag gillade den, den smygande stämningen av att allt inte står rätt till. Oproffsigt nog hade jag besök i dag just som avslöjandet skedde, men gladdes åt namnet även utan det ceremoniella i att sitta bänkad framför tv och Twitter klockan 14 (finsk tid). Sen kan man ju verkligen tycka att fler kvinnor kunde tilldelas priset (Margaret Atwood! Joyce Carol Oates!), men riktigt så lyxigt tycks vi inte få ha det.

Nobelbingot tidigare år: Bob Dylan (!) 2016, Svetlana Aleksijevitj 2015, Patrick Modiano 2014, Alice Munro 2013, Mo Yan 2012, Tomas Tranströmer 2011, Mario Vargas Llosa 2010.

100 %

Tjoho, grattis till mig som läst 70 böcker i år och därmed nått mitt uppställda mål på Goodreads!
Det var svårt att ställa upp ett mål i år, hade ingen aning om hur mycket läsning bokbabbelbebisen skulle tillåta. Det som höjt antalet böcker i år är dels de fyra månader som jag jobbade (av dessa dessutom 2,5 månad i en butik med längre arbetsväg och lunchrast), dels förstås alla böcker jag plöjt för domarskapet. De utgörs av drygt hälften av de utlästa 70 (även om många såklart är böcker jag annars också skulle ha läst). En del av domarböckerna utgörs av exempelvis barnböcker, som självklart går snabbare att läsa än vanliga tjockare vuxenromar.

Återstår att se hur många böcker jag hinner läsa under årets tre sista månader då. Att komma upp till 100 böcker vore fint, men det är nog utom räckhåll. Men tjugo till kanske jag ska klara?

Månadssummering september 2017

Johanna Holmström – Själarnas ö
Bosse Hellsten – Jökel
Karin Erlandsson – Pärlfiskaren
Ted Forsström & Kaj Korkea-Aho – Zoo! Virala genier
Malin Kivelä & Linda Bondestam – Den ofantliga Rosabel
Minna Lindeberg & Jenny Lucander (ill.) – Snö över Azharia
Mikael Crawford – En liten bok om nästan ingenting
Charlotte Lannebo & Ellen Ekman (ill.) – Olle och Bolle är bröder

Antal böcker på finska/engelska: 0/0
Antal novellsamlingar: 0
Antal ungdomsböcker: 1
Antal graphic novels: 0
Antal tunnisar/tegelstenar: 5/0
Antal böcker lästa på Kindle: 0
Sammanlagt: 8

Månadens bästa: Själarnas ö och Pärlfiskaren, rekommenderar båda!
Månadens sämsta: Böcker jag inte begriper något av.
Månadens överraskning: Inte mer än sju? Jag har ändå läst bra på tycker jag? Ok fyra påbörjade böcker just nu, såattee…
Månadens besvikelse: Inga besvikelser då förväntningar infriades medan sämre läsningar var böcker jag inte hade någon förhandsuppfattning om.

Bokmässerapport 2017

Hemma igen från bokmässan. Det var fint att få åka till Göteborg igen, återse en hel drös gamla bokvänner och strosa runt bland montrar och seminarier. Samtidigt kännetecknades mässan av en underlig stämning – många som valt att inte komma antingen i protest eller av rädsla. Färre människor på mässgolvet. Synliga ordningsvakter och poliser överallt. På lördagen sedan hela Göteborgs polisstyrka posterad framför allt i området kring mässan när demonstrationen vi alla var så arga på och rädda för skulle gå av stapeln. Jag lämnade mässan medan en hop motdemonstranter sjöng på Liseberg och flygbussarna slutat gå då stora delar av staden var avstängd. Så fort vi (mellan)landade i Stockholm plockade folk fram sina telefoner och kollade läget i Göteborg. Som tack och lov var lugnt under omständigheterna. Heja motdemonstranterna och poliserna!

1. 2. 3. 4. 5. 6.

Men en liten genomgång av mässan är ändå på sin plats. Kulturkollo står väl för den allra bredaste rapporteringen och Marcus på Bokhora lovade lägga upp ett fotoinlägg igen, så kika gärna in där också!

Årets seminarium: Jag gick på rätt få seminarium i år, och tycker överlag att det fanns ganska få stora namn eller extremt lockande seminarier (förutom förstås lördagen då jag inte kunde gå). Var fint att lyssna till Anne B. Ragde och Majgull Axelsson (4) i samtal med Yukiko Duke iaf.
Årets starstruck-moment: Jag inledde fredagen med att delta i Pocket Shops bokfrukost med Alex & Sigge. Först fick jag deras nya bok Rum signerad, sen gick jag tillbaka och vågade be om bild med dem (1). Jobbigt för dem, stort för mig!
Årets bok: Röstades av den breda publiken fram till Alex Schulmans Glöm mig (6). På andra plats kom Malin Persson Giolito med Störst av allt som många hade trott att skulle vinna. Jag vet inte vem jag hade hoppats på egentligen, men jag tycker det blev bra så här.
Årests signering: Alex & Sigge samt Mats Jonsson i Nya Norrland.
Årets tygpåse: Marcus Stenbergs Sorrow No 5 (2), som finns i två versioner. Följd av Printz Publishings bubbelgumsrosa, en snygg kontrast mot alla svarta klänningar, haha.
Årets miss: Hade velat lyssna till Frances Hardinge! Men såg Jennifer Niven och Sarah Pinborough åtminstone, kul att ha fått en röst på dem.
Årets räkmacka: Åt 90 % av en enorm en (3), sedan åt en ny bekant med blodsockerfall resten. Win-win.
Årets shopping: Förvånansvärt modest! Två böcker åt mig själv, några jag fick samt två böcker åt bokbabbelbebisentoddlern. Fanns en hel del jag hade velat köpa ännu: nyaste böckerna av Katarina Wennstam, Christin Ljungqvist, Johan Ehn med flera.
Årets mystiska: Att Lava förlag hade böcker i sin monter men att de först inte var till salu trots att #boblmaf skockades där i kat på Marcus och Helenas böcker. Efter någon dag dök det upp en lapp med ett nummer man kunde swischa till, men själv såg jag aldrig personal i montern.
Årets outfit: Claes Andersson i Tove Jansson mot rasism-t-skjortan.

Mot mässan med blandade känslor

Bokmässan är inte bara roliga gif-inlägg och kramande av vänner och idoler. I år är det, som vi alla vet, mycket mörker och dramatik och rädsla och hat inblandat. Väskkontroller i entrén och svartklädda människor som marscherar bara några hundra meter från denna bokälskarnas (forna?) mecka. Zac på Litterarum skriver om både detta, samt det alternativa bokprogram som ordnas under helgen.

Själv ska jag dyka in på mässan 1-2 dagar, ett kärt återseende efter några år. Blir dock blandade både känslor och diskussioner tror jag.

Bokmässan – en studie i gifs (IV)

Hurra! Bokmässevecka! En liten påminnelse om hur det brukar gå till…

När du bokar hotellrum alldeles för sent och allt som finns kvar är DYRT:

När bara en på jobbet får åka på mässan:

Lacka naglarna inför mässan, snyggast i #boblmaf vinner:

Hur du tänker dig att du ska utnyttja badkaret och egentiden på hotellrummet någon kväll:

Hur du egentligen utnyttjar badkaret när du försöker vakna till liv alla morgnar:

När du hittat den perfekta #mässdressen:

Mängden böcker du köper på dig på mässgolvet fastän du bara skulle leta efter toaletten:

När du känner dig lite busigt flirtig mot den gulliga praktikanten när monterminglen pågått ett tag:När bokbloggarmaffian anländer till Park:

Seminariekrockar…

När du sitter längst fram vid scenen:

När du blir starstruck i hissen på Gothia:

När någon försöker tränga sig före dig i signeringskön:

Seminariemoderatorn som stjäl showen:

Skriva bloggrapporter/intervjuer efter dagens tolv seminarier:

När du inte rymdes in på långseminariet med din favoritförfattare:

När Park stänger på lördag kväll:

Söndag morgon:

… och måndag morgon på jobbet:När du ska ordna in mässköpen i hyllan hemma:Tidigare gif-inlägg om bokmässan: 2014, 2015, 2016.

Om twisternas twist och spoilers överlag

Behind Her Eyes av Sarah Pinborough
Pinborough är som ni kanske minns en stor favorit hos mig, och man kan då verkligen säga att hon skriver inom olika genrer. Jag blev såklart nyfiken när jag hörde att hon utkommit med en renodlad thriller, och var inte sen att kasta mig över den i våras. Jag hade dock turen att läsa den innan ”resten av världen” upptäckte den och började twittra under hashtaggen #WTFThatEnding, utan kunde i lugn och ro läsa – och sedan chockeras.

Jag tycker egentligen inte alls om att skriva så här, jag önskar er egentligen också samma oförstörda läsupplevelse som jag fick, så att ni inte behöver gå och vänta på twisten och liksom färdigt sitter på helspänn, beredda att allt ska omkullkastas. Det finns dock två orsaker till att jag ändå gör det:

a) Ifall ni hört talas om boken så har ni antagligen också hört att där finns en rejäl twist
b) Just twisten höjer den här bokens betyg REJÄLT

Det är nämligen tyvärr en rätt trist historia. Den kretsar kring Louise som jobbar som sekreterare hos några psykiatriker, David som är en nya läkare på kontoret och Adele som är Davids fru och som Louise lär känna utan att först känna till relationen. Triangeldrama gone south.
Även utan att då känna till TWISTEN så undrade jag när boken riktigt skulle ta fart. Den segar på, karaktärerna är otrevliga och även om man förstår att det här inte kommer att sluta bra så är man väl sådär engagerad. Men som sagt, inget desto mer om twisten annat än SNYGGT JOBBAT, PINBOROUGH! (Vadå överanvändning av versaler i den här reccen, hehe?)

Dark Places-Helena skriver ett intressant inlägg om just spoilers, och om hur hon själv inte bryr sig om dem:

Mitt största problem med vår spoilerfobiska samtid är, tror jag, att den vilar på en övertro till handling som något slags epicentrum i kulturyttringar. Ett riktigt bra verk, oavsett om det är en roman eller tv-serie, är ju något större än om X gifter sig med Y och vem som dör i slutet.

Fint formulerat av Helena, även om citatet kanske är mer tillämpbart på riktigt kvalitativa verk. Just spänningsgenren bygger ju dessutom på överraskande moment, så dem vill man (jag!) nog inte ha klara för mig på förhand. För mig är språket och stämningen extremt viktiga i boken, men vill gärna bli överraskad/omtumlad också. Å andra sidan är jag ju en dålig omläsare också, tänker mig att det kanske hänger ihop i viss mån? Hur tänker ni?

Fantastiska fakta(böcker)

Jag läste Maja Säfströms Fantastiska fakta om djur från förr i somras. Tror visst inte att jag har bloggat om hennes första bok heller, Fantastiska fakta om djur. Tyckte lite bättre om den första nog, det var liksom lättare att minnas den stundvis
helt galna informationen då det gällde djur jag kunde relatera till, i stället för ödlor med skumma utseenden som levde för 65 miljoner år sedan :D. Sen är det tyvärr så att jag ändå glömmer bort detaljerna, blir inget partytrick direkt att börja en historia Det var någon fisk, eller kanske ett däggdjur i havet, som har sjukt många tänder som lyser i munnen, nej vänta kanske det var två skilda djur, eller fiskar, men i alla fall, det var helt galet! Däremot kunde jag njuta och fascineras under läsningen, och det här är helt perfekta böcker för vetgiriga barn (fyra år uppåt? Kanske lite äldre?)! Kanske också barn som har svårt att sitta stilla för längre berättelser, här kan man ta fast bara ett uppslag åt gången om man så önskar, fascineras över hur bekanta och obekanta djur har allehanda lustiga eller smarta egenskaper. Har lust att köpa de här böckerna i förvar för en sisådär tre fyra fem år framåt och hoppas att de ska intressera bokbabbelbebisen då.

Litet minus för att en del av illustrationerna eller de små faktasnuttarna ibland ”föll ner” i bokens bindning, tänker att både en illustratör och ett erfaret förlag borde veta bättre. Men annars: fullpoängare!

Kolumn om domarskapet (och en rättelse)

Jag skrev en kolumn om hur jag upplever domarskapet och att läsa hela den finlandssvenska skönlitterära utgivningen i år. Här kan ni läsa.

Som ett tillägg vill jag säga att Förlaget upplyste mig om att de i år satsat på en egen monter och jobbat mycket med att i sitt program blanda upp mellan rikssvenska och finlandssvenska författare, precis det jag alltså efterlyser i kolumnen. Således har det alltså skett en förändring till det bättre sen jag besökte Göteborgs bokmässa senast, och det gläder mig. Beklagar att jag inte kände till det på förhand!

H&H-enkät

Andra säsongen av podcasten Hietanen & Henrikson har kört igång! Nu när jag inte jobbar vet jag inte riktigt när jag ska få tillfälle att lyssna på avsnitten, men jag vill i alla fall fira deras återkomst genom att delta i enkäten Henrikson lade upp på Instagram.

1. De här böckerna ser jag mest fram emot att läsa under hösten:
Framför allt ser jag kanske fram emot att välja lite friare :))). Och att sätta mig in i vad som riktigt komma skall, såg igår på Insta att någon läste en ny spänningsroman av Katarina Wennstam, och jag hade helt missat att det var en sådan på gångs! Tom Perrotta har släppt nytt, liksom Sharon Bolton. Anne B Ragde, Karin Fossum, Anna Ahlund, Emma Hamberg. Annat jag missat? Tipsa tipsa!
2. Den här boken önskar jag att alla skulle läsa:
Totalt hjärnsläpp! Hänvisar till fråga tre.
3. Mina favoritböcker:
Hittar ni här. Läs alla!!
4. De här böckerna tröstar mig:
Det beror väl lite på varför jag behöver tröstas i stunden; om jag vill ha verklighetsflykt eller igenkänning, båda tröstar på sitt sätt. Förra hösten läste jag Ina Westmans Syliin om moderskapet, den var i alla fall 100 % rätt just då.
5. Det här blir årets julklappsbok:
I (Svensk)Finland självklart Kjell Westös nyaste, såvida alla inte hunnit läsa den före det. Millenium 5:an (släpptes i dag!). Resten av bokvärlden har jag för tillfället inte stenkoll på, får återkomma efter bokmässan!
6. Den här boken läser jag om och om igen:
Förutom barnböcker just nu, så Århundradets kärlekssaga och Tordyveln flyger i skymningen (Maria Gripe).

Månadssummering augusti 2017

Elin Nilsson – Anrop från inre rymden
Sinéad Obrey – Fågeltanken
Michaela von Kügelgen – Vad heter ångest på spanska?
Kjell Westö – Den svavelgula himlen
Thomas Brunell – Li Berlin
Adrian Perera – White Monkey
Eva Frantz – Blå villan
Michel Ekman – Självbiografiskt lexikon
Karoliina Korhonen – Suomalaisten painajaisia 2: Lisää vähäsanaista vertaistukea

Antal böcker på finska/engelska: 0/0
Antal novellsamlingar: 1
Antal ungdomsböcker: 1
Antal graphic novels: 1
Antal tunnisar/tegelstenar: 0/0
Antal böcker lästa på Kindle: 0
Sammanlagt: 9

Månadens bästa: Bokfloden, måste jag väl ändå säga. Efterlängtade trotjänare och överraskande nya namn.
Månadens sämsta: Älskar att jag tilldelades domaruppdraget, men det är nog lite tungt att bara läsa måste-böcker. Även om de är från vitt skilda genrer. Även om de är böcker jag i stort sett annars också hade velat läsa. Okej, det är inte särskilt synd om mig!
Månadens överraskning: Hur lite tid det är kvar tills jag ska ha bestämt mig om vinnaren *svettig skrattade emoji* Men jag har det under kontroll.. väl?
Månadens besvikelse: Fullkomligt älskade Elin Nilsson Flyt som en fjäril.., så var rätt besviken på Anrop från inre rymden även om det egentligen inte var något fel på boken i sig. Genren var dock en annan (noveller), och den var även riktad till ännu yngre läsare, vilket blev lite väl ungt för mig tyvärr. Men! En bra författare är hon!

Den tunna blå linjen

Den tunna blå linjen av Christoffer Carlsson XXXX
Jag får alltid lite prestationsångest när jag tänker på att Christoffer Carlsson är drygt ett halvt år äldre än jag. Han är kriminologie doktor och skriver bra böcker. Kan ju inte direkt säga samma sak om mig själv liksom :D. Nåväl.
Den tunna blå linjen är den fjärde och avslutande delen i serien om polisen Leo Junker. Tyvärr, får man säga, för framför allt dessa av Carlssons hittills sju böcker har jag verkligen gillat. Men jag respekterar författare som förstår att avsluta en serie medan den ännu är bra! Joanna på …och dagarna går… konstaterar också att Leo Junker har genomgått en rätt radikal förändring genom böckerna, och det har hon nog rätt i. Inte så att det slutar med konfetti och ljuv violin – men det hade nog varit för dramatisk och otrovärt för att passa ”vår” Leo. Lite troubled är han ju trots allt ändå.

För att det ska vara en ”äkta” Leo Junker-bok så handlar det såklart lite om barndomsvännen Grim igen; Leo har ju som bekant en ganska grav hang-up på honom och den hang-upen går som en bitterljuv melodi genom böckerna. Leo får också nys om ett cold case-fall som han får tillåtelse att utreda – ända tills terrordåden skakar Paris under hösten 2015 och larmet går även i Sverige. Carlsson blandar skickligt den globala världens glödande impulser, enskilda människors mer eller mindre tragiska livsöden och allt detta mot fonden av hur ens uppväxt bildar ett resonansbotten i en. Så många toner och händelser som får ett dovt eko i den och det vi en gång var.

Titeln förresten – fin! Symboliserar alltså hur poliserna är den tunna skiljelinjen mellan brottslingar och allmänheten. Så tunn att den knappt ska märkas, men tillräckligt stark för att hålla.