Plåster på såren

   

Jag säger inte att det här på n-å-g-o-t sätt motsvarar eller kompenserar helgens p.g.a. skrällförkylning sorgligt nog avbokade Göteborgsresa och alla bra-iga människor jag skulle ha träffat. Men paketet anlände vid precis rätt tidpunkt i alla fall, annat kan man inte säga.

Också lite lustigt – men inte alls förvånande – att en av människorna jag skulle ha träffat tröstade sig på exakt samma sätt.


Ingen bokbloggare kom till skada under tiden saxen förvarades i sängen.

Dålig dag men med bra nyhet

Ikväll eller imorgon var det tänkt att ni skulle ha fått ta del av ett euforiskt inlägg om Bea Uusmas besök i Helsingfors. Jag hade sett fram emot att lyssna på henne i flera månader, men (a)tji fick jag när världens slemhosta och snuva satte stopp för de planerna. Gissa om jag var, ÄR, besviken! Vi är ändå rätt svältfödda på fabulösa författarbesök på den här sidan av pölen. Evenemanget livestreamades dock av svenska Yle, och det kommer även att kunna ses på Arenan från och med måndag, som en liten kompenserande födelsedagspresent åt mig.bolton

En liten ljusglimt i det näsduksstinna mörkret dock: via Dark Places FB-sida nåddes jag av nyheten att allas vår S.J. Bolton släpper en ny bok redan i juni. Daisy in Chains heter den (snygg titel!) och handlar om kvinnor som faller för fångar. Hello megapepp! Först Bolton och sedan Unger: jag vet hur jag kommer att tillbringa mina dagar i juni!

Thrillers, baby!

Det verkar som om det enda jag riktigt mäktar med för tillfället är thrillers – vad bra då att våren är fullpackad med underbara boksläpp inom den genren! Min thrillertvilling i väst hann skriva ett lite liknande inlägg som detta redan för några veckor sedan, men jag tänkte ändå lista några av de titlar som jag för tillfället vet att är på väg och ivrigt väntar på.

🔫 The Woman in Blue, Elly Griffiths. Goda nyheter, den här åttonde boken om arkeologen Ruth där hon härjar omkring på brittiska saltängar släpptes faktiskt redan i februari. Såg på Goodreads att Boktok73 har hunnit läsa, men har ännu inte sett recensioner av den här i #boblmaf, eller? Ruth är en gammal favorit hos oss alla, och ett måsteköp, men samtidigt börjar man nog bli lite matt på allt drama i kulisserna. Vi vet ju ändå alla hur vi vill att det ska gå…
🔫 Fool Me Once, Harlan Coben. När marssolen skiner över ens vintersmutsiga fönster, då är det skönt att Coben plikttroget släpper sin årliga thriller så att man kan blicka ner på den i stället. Coben och hans like, Linwood Barclay (se nedan), brukar vara jämnstarka, men efter några års Coben-seger var det nog kanske Barclays thriller som var bättre år 2015. Vi får se hur det blir i år! Coben överraskar i alla fall stort med att ha en kvinna som huvudperson (…), och en man som blev brutalt mördad för två veckor sedan dyker plötsligt upp på webcamen…
🔫 Far From True, Linwood Barclay. Jorden kretsar kring solen, det finns vinter- och sommarsolstånd, Coben släpper bok i mars och Barclay i september. Gamla goda universella sanningar ställs plötsligt på sin spets då det är boksläpp nästan samtidigt som Coben i år – faktum är att deras Kindle-släpp ursprungligen var lagda till samma dag men att Barclays nu flyttas bakåt två veckor! Hur ska detta gå – och vilken ska jag läsa först? I Far From True återvänder Barclay till Promise Falls, och kanske får jag äntligen svar på en del frågor som förblev obesvarade i Broken Promise i höstas…
Och! Upptäcker jag nu: en ny novell på 82 sidor, i samma Promise Falls-miljö. Finns bara som e-bok dock, Final Assignment heter den.
🔫 Hard Light, Elizabeth Hand. Knappt har man hunnit återhämta sig efter en fantastisk bok-mars, så blir det april och vi får följa med Elizabeth Hands anti-hjältinna och fotograf Cass Neary till London. Hoppas på Generation Loss-kvalitet!
🔫 Ink and Bone, Lisa Unger. Och så där lagom pre Bokbabbelbebis och amningsdimma hinner Lisa Unger ännu släppa sin andra bok för i år (!), med miljö och karaktärer bekanta från tidigare. Jag har tyckt mycket om de flesta av hennes böcker, tror inte jag kommer att bli besviken den här gången heller!

Vidriga karaktärer jag älskade att läsa om

The Darkest Secret av Alex Marwood XXXX-
darkestJag skrev lite om den här boken på Litterarum redan, hur jag inte kan förstå hur Marwood lyckas med att få mig att sakna bokens karaktärer efter att jag har slagit igen boken. De är nämligen vidriga, åtminstone 90 % av dem. Hon lyckas också förnya sig, Marwood, den enda likheten mellan hennes tre thrillers (Onda flickor/Wicked Girls och råvdriga The Killer Next Door är hennes tidigare, alla fristående och mycket läsvärda!) är kanske det något lugnare tempot jämfört med en hel del andra författare jag plöjer (Coben, Barclay, Parsons m.fl.). Annars skiljer de sig åt, även om de alla tre genomsyras av Marwoods skickliga berättarröst och sinne för psykologiskt djuplodade karaktärer.

I The Darkest Secret tangerar Alex Marwood ett av mina favoritämnen, tvillingar! Fast särskilt länge får jag inte njuta av det temat eftersom den ena av de identiska flickorna, Coco, försvinner spårlöst från sin pappas 50-årsfirande nere i ett beach house i Bournemouth. De inflytelserika gästerna, vänner sedan länge, drar i alla trådar de har tillgänliga, men Coco återfinns aldrig. Vittnesmål och scener från tiden kring försvinnandet blandas med nutid, då Cocos halvsyster är på väg till sin pappas begravning och för första gången på länge ska möta hela det gamla gänget igen (very Louise Boije af Gennäs gone south!).
Just i den här boken känns karaktärerna kanske inte som allra djupast, samtidigt som jag älskar hur de olika perspektiven för fram olika sidor av dem. Hur uppenbart och hjärtskärande det är att vissa av dem aldrig når varandra, bara repar varandra när de passerar.

Farligt på Falklandsöarna

Little Black Lies av S.J. Bolton (eller – det står faktiskt Sharon Bolton på min bok!)
IMG_0422Falklandsöarna i mitten på 90-talet. En liten pojke försvinner, och Catrin och Callum (måste författare ge sina karaktärer så lika namn?!) dras med i sökandet, likt alla andra på ön. Det är ett litet samhälle after all, och det här är den tredje pojken som försvinner på lika många år. Catrin söker dock bara som pliktskyldigast efter pojken, hon bryr sig inte om honom, inte om någonting numera. Förutom hämnd.

It’s still a dangerous power, though, control over another human life. There came a day when I had an impact on other lives and, years later, the consequenses of that one mistake are eating me away like a cancer.

Det är rätt länge som boken känns mer som en roman än som de otroligt spännande thrillers vi Bolton-läsare är vana vid. Det är dock inte nödvändigtvis en dålig sak, bara förvånande. Visst är pojkarna försvunna, och visst förstår vi att det är något mindre vackert som puttrar under ytan, men exakt vilka sorger och oförrätter som riktigt döljer sig därunder tar det ett tag att få reda på. Falklandsöarna som miljö fungerar också utmärkt för den här sortens berättelse: ett litet samhälle avskärmat från resten av världen av en karg natur och ett vildsint hav. Det lilla samhället tar hand om sina egna och letar mangrant efter pojken samtidigt som misstanken gryr – det kanske var en av våra egna som tog honom…

Det svänger och kränger om intrigen som vore man i en liten båt ute på det stormande havet utanför Falklandsöarna. Men i stället för att bli sjösjuk sätter man sig bättre till rätta i fåtöljen och njuter av den stundvis hisnande färden!

TID med Alex & Sigge

TID – Livet är inte kronologiskt av Alex Schulman & Sigge Eklund XXXXX
tidKanske årets mest efterlängtade bok för mig faktiskt, även om det slutligen inte gick hemskt många månader mellan att man hörde talas om boken tills jag slutligen fick hålla den i min hand. Jag är en hängiven lyssnare av podcasten, och sörjer stort att (D)jörn Donner inte gick med på att intervjua dem på Bokkalaset i Ekenäs om några veckor, annars hade jag kastat mig på första bästa tåg för att närvara, speciellt som jag inte heller fick ta del av dem i jättemontern på Göteborgs bokmässa. Fellow-fan Mrs Book Pond rapporterade dock utmärkt så väl i realtid som på bloggen.

Men boken då? Med det fyndiga, om än inte mest estetiskt tilltalande omslaget? Den är väldigt väldigt bra!

Åren går och jag håller långsamt på att förvandlas till min pappa. Jag trodde alltid att vi var så olika varandra, men jag tänkte inte på att det bara var åldern som skilde våra kroppar åt.

Jag är förstås lite partisk, fangirl som jag är. Å andra sidan var mina förväntningar också motsvarande höga, och trevligt nog fick jag se dem rentav överträffade! Boken är indelad i stora delar (Då, Nu, Sen, m.fl.) och även mindre kapitel där radarparet har en text vardera, och varje gång byter de ordning så att den andras text kommer först. Uttrycket ”livet är inte kronologiskt” återanvänds några gånger för mycket, men å andra sidan tycker jag om hur de anknyter och hänvisar till varandras texter relativt naturligt. De har verkligen skrivit en bok tillsammans, även om texterna är personliga.

När vi precis lärt känna någon ser vi personligheten i den andra som den stora gåta den är. Vi ser att uttrycken – de unika sätten att formulera sig, de motsägelsefulla åsikterna, kroppsspråket – egentligen är ekon av någonting annat. För så är det. Det vi kan ta på hos en person, det är egentligen bara svallvågor som slår mot vår strand.

Även om tid är den övergripande titeln, är det här inte en bok om klockor och kalendrar. Den är ett utforskande av det egna jaget och människorna omkring oss, om släktled och ovanor som återkommer i familjer. Om att åldras, om att förlora sina föräldrar. Om att lära sitt barn cykla och samtidigt minnas känslan av att kunna cykla i väg på egen hand för första gången. De flesta ämnena och anekdoterna är förvisso bekanta från podcasten, men till skillnad från Hannah & Amandas bok som snarare kändes komprimerad (på ett bra sätt), har Alex & Sigge i TID fått breda ut sig och ägna flera sidor åt associationer och funderingar. Det är en bok man kan läsa i småportioner, en betraktelse per kväll kanske? Men för mig var det en bok att ånga igenom av pur iver. TID är en bok som lämnar en både nöjd och tom när den är utläst.
Rec.ex från Bookmark förlag.

Bokmässenyheter

– Priset Av kärlek till boken erhölls i år av Lastekirjainstituutti (Barnboksinstitutet).

Helsinki Lit kommer att ordnas för andra gången 13-14.5, den här gången vill jag också gå!

– Jag köpte inte en enda bok förrän jag svängde förbi jobbet och till min stora lycka hittadeIMG_1517 splitternya The Grownup av allas vår Gillian Flynn. Nej, det är tyvärr inte en ny thriller, men däremot en 70-sidig novell (kortroman?) som andas en kombination av Amanda Hellberg och We Need to Talk About Kevin. Filosofisk fråga: får jag räkna den som en läst bok? Skulle inte göra det med en Novellix- eller MIX-novell, men den här är ju ändå längre och har publicerats i vanligt bokformat..?