Abercrombies fantasy light

Half a King (The Shattered Sea #1) av Joe Abercrombie XXX½
halfakDen här boken kategoriseras som young adult, men jag vet inte riktigt varför. Jo, huvudpersonen Yarvi är rätt ung, men det är Garion i David Eddings böcker också *plats för nostalgisk suck*. Men okej, den här boken är rätt tunn för att vara fantasy, min pocket går loss på 373 sidor vilket i fantasykretsar ändå måste betraktas som en lättviktare. Fantasy light!

Det är ändå episk fantasy det är frågan om, med en värld som inte är vår, med religioner och prat om älvor och argsinta tronfejder. Huvudpersonen Yarvi, som förberett sig på ett liv in the ministry (typ som en vis munk som kan en massa om örter och andra hemligheter, haha vilken usel förklaring av mig) men då hans pappa och bror plötsligt mördas tvingas han ofrivilligt axla rollen som kung. Han som bara har en stump till hand, som är så feg och dålig på att svärdsfäktas? Nåväl, sen händer det både det ena och det andra, saker går liksom inte helt enligt planerna. En sak jag blev förvånad över men som kändes helt ”fräsch” är att Yarvi inte alls är genomgod som så många andra fantasyhjältar. När han befinner sig i livsfara tillsammans med andra människor gör han väldigt sällan dumdristiga/hjältemodiga saker, snarare är han rätt feg. Eller ”vanlig” kanske är ordet?

Linda och Helena, båda stora fantasyskeptiker, diskuterade Half a King på Kulturkollo för ett tag sedan och hade båda tyckt att det var rätt mycket roende och vandrande i boken. Just det stör mig inte, och jag kikar på kartan i boken med jämna mellanrum eftersom Yarvis värld fortfarande är mig obekant. Däremot tycker jag att vandrandet i stället stjäl tid från karaktärsutvecklingen, det är helt klart att karaktärerna har mer djup än vad som först anas, men det är väldigt sällan det får komma fram. Och oftast gör det det sedan i enorma hopp eller say whaaat-scener (som jag förvisso gillar!). Half a King är dock första boken i en trilogi (surprise surprise), så jag antar att det finns mer karaktärsutveckling att vänta. Tvåan Half the World finns ute nu medan trean Half a War förväntas komma redan i höst. Jag kommer nog att läsa vidare i något skede, men faktum är att jag är mer nyfiken på Abercrombies ”vuxenböcker”, framför allt The Blade Itself ur First Law-trilogin som Bokstävlarna skrivit mycket varmt om massor av gånger. Tänker bara att jag inte borde snuttläsa ur en massa fantasyserier, har fortfarande The Wise Man’s Fear (Rothfuss) och lite GRRM oläst… Får se hur det går med det löftet, oberoende roligt med ett fantasysug vid sidan av mina sedvanliga thrillers och relationsromaner!

Bonusdel till Shades of London-serien

The Boy in the Smoke av Maureen Johnson XXX½
smokeShades of London #0,5 står det om den här långnovellen/kortromanen, men jag skulle snarare kalla den nr 1,5. Jo, den är fristående, men jag tror man får mest ut av både den här och ettan, The Name of the Star, om man läser den så som jag bestämmer, haha. TBITS är dock inte bonusmaterial så som julnoveller med Ruth Gallaway är det, utan bjuder snarare på ett nytt perspektiv (Stephens) på samma sätt som de första texterna i Four-samlingen gör det för Divergent-trilogin. The Boy in the Smoke utspelar sig dock före Rorys tid i England, och handlar alltså om hur Stephen, well, blir likadan som Rory sedermera blir, ni insatta förstår vad jag menar.

Det intressanta är att även om den här lilla boken ändå kan kallas fristående, ändå bjussar på några små detaljer som hänvisas till i den tredje boken, men som inte framkommit i den ”riktiga” serien. Jag råkade med andra ord läsa dem i helt rätt ordning och kände mig som en medlem i hemliga klubben när jag förstod blinkningen i trean. Som om den var där bara för mig.

Maresis värld är en värld jag trivs i

Maresi. Krönikor från Röda klostret av Maria Turtschaninoff XXXX
marMedan den här boken låg på ett bord i mitt vardagsrum och väntade på att bli först läst och sedan ombloggad, tog den samtidigt yttervärlden med storm. Var det inte Finlandia Junior så såldes den utomlands än hit än dit, kul!
Maresi kom till Röda klostret för att fly undan hunger och en tyrannisk far. Hon återberättar hur det var då hon var en ung novis, och en ännu yngre flicka, Jai, kom till ön. Där på Menos finns nämligen bara Röda klostret, dess nunnor och dess ägor. Inga män får stiga iland. Noviserna och nunnorna ägnar sig åt småskaligt jordbruk och handel, och Maresi får ägna sig åt sin passion, böcker och inhämtande av kunskap. Hör bara på henne, hon låter som en dåtida bokbloggare, inte sant:

Hon säger att jag är alldeles för opraktisk för att packa.
”Om du fick välja skulle du väl bara ta med dig böcker”, fnös hon och borstade av sig några frasiga lavendelblommor. Hon har rätt. Men jag kan inte bära med mig särskilt många.

Jag älskar beskrivningen av klostret och klosterlivet, men när halva av den drygt 200-sidiga boken ägnats åt det undrar jag när den där faran som omtalas på bakpärmen ska dyka upp. Men visst kommer den också, från ett inte oväntat håll men ändå på ett högst oväntat sätt. Och det håller hela vägen. Maria Turtschaninoff skapar en helgjuten värld man vill vistas länge i, och visst kan man skönja en chans till fortsättning någon gång..?
Rec.ex från Schildts & Söderströms.

Labyrintslang

The Maze Runner av James Dashner XXX+
mazePojke vaknar i stor låda i marken. Minns ingenting av vad som hänt eller vem han är. Blir utstirrad av det nya områdets, Gläntans, invånare, bara pojkar. Och det är bara början…
Hej en YA-dystopitrilogi, det var något nytt..! Fast jag verkar ju ha axlat manteln att kolla in hela utbudet inom den genren, och så var min kollega helt elegisk över hela trilogin, och då väcks såklart min nyfikenhet.
Själv är jag försiktigt nöjd, det är spännande och jag antar att jag kan sägas ha fastnat så till den milda grad att jag kommer att läsa vidare (surprise surprise). Och filmen är jag väldigt nyfiken på, den lär dessutom skilja sig rätt mycket från boken. Samtidigt kan jag inte påstå att boken någonsin lyfter från marken (eller jag med den), eller att den är något jag längtar till varje vaken stund. Framför allt blir jag otroligt irriterad på slangen med shanks hit och shuckfaces dit, och jag ser inte riktigt någon motivering till varför den måste finnas där? Min andra stora rynka i pannan kommer av att de andra pojkarna i Gläntan vägrar svara på en enda av Thomas frågor – okej att det framkommer väldigt tydligt att han är modig och frågvis och sätter sig upp mot auktoriteter, men det kunde kanske ha kunnat gestaltas på lite fler sätt? Ja och så upprepas det hundra gånger att Thomas inte minns något från tiden innan Gläntan, men även om han hade gjort det så hade XX ändå varit den mest irriterande människan eller extrema situationen eller what not.
Så ja. Ett inte helt okomplicerat förhållande till den här boken alltså.

Rippermania genom ett internatskoleperspektiv

The Name of the Star (Shades of London 1) av Maureen Johnson XXXX
nameofJag minns att jag uppsluppet twittrade åt Helena när jag lånat hem den här boken – en bok om internatskola, London och en Jack Ripper-copycat, HUR kan hon inte redan ha läst den här boken? Ja och så citeras Morrissey också några gånger, just sayin’… Själv fick jag upp ögonen för den via den här fina bloggen som jag sorgligt nog hittade först efter att skribenten tydligen slutat blogga? Synd!

Anywhoo, sluttjatat om diverse trevliga bloggar och till saken! Rory Deveaux lämnar alltså sin hemstad byggd ovanpå ett träsk i Louisiana för att gå på internatskola i London ett år. Samma dag som hon landar på brittisk mark har polisen hittat en kropp mördad på ett sätt som tyder på att det är någon som inspirerats av Jack the Ripper, historiens mest berömda och mystiska seriemördare. Ripper-morden kryper obehagligt nära Rorys skola Wexford också, och en kväll bevittnar hon faktiskt någon. Konstigt nog ser hennes rumskamrat Jazza ingenting.

Det här är något så ovanligt (?) som en underhållande och lite övernaturlig thriller med ungdomar i huvudrollerna. Rory är en rolig karaktär – Since I’m pretty pale – years of excessive sunscreen and being slowly bled to death by swamp mosquitoes […] – och jag gillar också de poängterade skillnaderna mellan U.S. och U.K. Internatskolan rymmer både vänskap, irritationsmoment och lite kärlekspirr, och ovanpå allt detta läggs då ytterligare det spännande Ripper-spåret som påminner en del om Rivers of London men betydligt mindre flamsigt. Trots att det låter rätt rörigt blir det inte alls för mycket, i stället fnissar jag mig igenom läsningen och lyckades visst redan klicka hem seriens andra bok The Madness Underneath (obs att vissa nätbokhandlar spoilar en del av ettan och tvåan om man kollar in dem!). Gillar!

Halvtråkig trea

The Retribution of Mara Dyer av Michelle Hodkin XXX+
maradyer3Jag älskar fortfarande humorn, den och referenserna till framför allt fantasy och populärkultur:

I stared at it [en övervakningskamera] for a moment, then raised my hand and gave it the finger.
”I thought you were going to give it the district Twelve salute,” Jamie said.

Men väldigt länge kretsar boken kring en utdragen ”roadtrip”, sedan är det svar som måste sökas samtidigt som läsaren börjar förstå allt mer tack vare de insprängda historiska inslagen (not a fan). Och så slutar det med en Twilight-aktig ”Vi är farliga för varandra”-del, som känns rätt gäsp den också. Den är inte direkt dålig, denna tredje och avslutande del i Mara Dyer-trilogin, men den är väldigt långt från den första boken som kändes vass och spännande och lite annorlunda. Nu är jag färdig och kan gå vidare.

Underbart är kort, eller The return of the Twitter-rec

Stackars åsidosatta sommarläsning – så underbar när den varar men ack så styvmoderligt behandlad när vardagen återvänder och man sätter sig vid datorn och funderar på hur det nu igen det var man gjorde när man skulle blogga..! Till mitt försvar ska sägas att jag åtminstone skrev det här inlägget för ett tag sedan, men förhandsinställde det till i dag då era ögon går i kors efter bokmässan och inte riktigt kan ta in stora sjok av text – men samtidigt gärna läser lite bloggar när ni ligger däckade i Den Stora Mässförkylningen™. Snällt va?

The Evolution of Mara Dyer av Michelle Hodkin
Handling på max 140 tecken: Mara undersöker sina krafter men omvärlden försöker hindra henne. Överraskande vändning mot slutet, onödigt tillrättalagd i min smak.
Omdöme på max 140 tecken: Saknar ettans rappa humor & dialog men inget kommer att stå mellan mig och nr 3 när den släpps. Mara köper många situationer utan protester?

vackramVackra människor av Peppe Öhman
Handling: Två par tycker småbarnslivet är enformigt och undrar om gräset är grönare på andra hippa Helsingforsadresser. Vem vinner och vem försvinner?
Omdöme: Ängslig Hfors-porr med bristfällig gestaltning. Inneställen prickas av som på bingo och karaktärerna liknar varandra. Mer redigering = susen

Rivers of London av Ben Aaronovichrivers
Handling: Mord leder till att poliskonstapel introduceras till ett magiskt London med hemliga spelregler. Älskar skämtsam referens till Harry Potter!
Omdöme: Rolig Londonskildring, gillar när Grant bekantar sig med magin. Tappar dock egen fokus och intresse med tidsresor etc. i bokens andra halva

Tiden går så fort när man tittar på den av Josefine Lindén
Handling: IVF -> jobbig spädbarnstid -> mamman kastar ut dottern från balkongen (!) och skäms i fängelset medan pappan vakar vid sjuksängen. Med mera!
Omdöme: Hej vad det går i denna mörka underhållningsroman, hade önskat mer fördjupning. Pappan känns inte trovärdig, verkar knappt arg på mamman ju?

längtanborLängtan bor i mina steg av Klara Zimmergren
Handling: Om att vara singel och känna den biologiska klockan ticka, om att hitta kärleken men fortsätta jaga den ”kompletterande” familjemedlemmen.
Omdöme: Zimmergren skriver lätt men aldrig lättsamt om ett tungt ämne. Sann historia, därför ibland (onödigt) stora hopp mot relevanta scener.

* * * * *

Inläggets handling på max 140 tecken: Fem sinsemellan väldigt olika böcker avhandlas i – onödigt? – rask takt. YA möter fantasy möter memoar. Av en slump: fyra olika nationaliter
Eget omdöme: Med tanke på hur mkt jag twittrar är det här oväntat svårt. Recensionerna blir väldigt onyanserade och bryska, det här blir nog inte en vana

Tidigare Twitter-recensioner här.