Fantastiska fakta(böcker)

Jag läste Maja Säfströms Fantastiska fakta om djur från förr i somras. Tror visst inte att jag har bloggat om hennes första bok heller, Fantastiska fakta om djur. Tyckte lite bättre om den första nog, det var liksom lättare att minnas den stundvis
helt galna informationen då det gällde djur jag kunde relatera till, i stället för ödlor med skumma utseenden som levde för 65 miljoner år sedan :D. Sen är det tyvärr så att jag ändå glömmer bort detaljerna, blir inget partytrick direkt att börja en historia Det var någon fisk, eller kanske ett däggdjur i havet, som har sjukt många tänder som lyser i munnen, nej vänta kanske det var två skilda djur, eller fiskar, men i alla fall, det var helt galet! Däremot kunde jag njuta och fascineras under läsningen, och det här är helt perfekta böcker för vetgiriga barn (fyra år uppåt? Kanske lite äldre?)! Kanske också barn som har svårt att sitta stilla för längre berättelser, här kan man ta fast bara ett uppslag åt gången om man så önskar, fascineras över hur bekanta och obekanta djur har allehanda lustiga eller smarta egenskaper. Har lust att köpa de här böckerna i förvar för en sisådär tre fyra fem år framåt och hoppas att de ska intressera bokbabbelbebisen då.

Litet minus för att en del av illustrationerna eller de små faktasnuttarna ibland ”föll ner” i bokens bindning, tänker att både en illustratör och ett erfaret förlag borde veta bättre. Men annars: fullpoängare!

Annonser

Ordlöst fantastisk

Ankomsten av Shaun Tan XXXX½
Jag hinner inte läsa många sidor innan jag till hundra procent förstår varför Johanna K på Bokhora brukar nämna den här boken eller åtminstone författaren (illustratören) i typ vart femte inlägg hon skriver. För wow! Vilka illustrationer, i denna häftiga bok utan ord. Och vilken berättelse, fullt begriplig trots avsaknaden av ord som jag själv älskar så mycket. Mannen som lämnar en stad och sin familj, reser över havet till ett annat land där han med bara några mynt på fickan och utan att kunna språket försöker ta sig fram i detta nya och främmande. Man associerar lätt till drömmarnas land Amerika och Ellis Island, men nog har vi ju läst om länder man projicerar sina drömmar på även i litteraturen. Eller om flyktingar i media just nu. Ankomsten känns tidlös på det viset, utan att för den delen förlora sin kraft. Det är ganska tunga bilder, inget för den allra minsta, men garanterat häftigt att bläddra sig igenom med ett äldre barn, fundera tillsammans på bilderna. Även en vuxen får mycket att fundera på, allt som gestaltas så fantastiskt genom bilderna, och ändå med ganska enkla medel. De inzoomade detaljerna hjälper en på traven, medan annat är mer subtilt. Väldigt väldigt fint. Väldigt imponerande!

Shaun Tan erhöll ALMA-priset år 2011. ”En vägvisare till bilderbokens nya möjligheter” står det på ALMAs hemsida.

Knäppa småbarnspäron är vi allihopa

Ett päron till morsa. Om livet som småbarnsförälder av Terese Tingbrand XXX½
Varje uppslag i den här boken består av en mening om ”temat” (förlossningen, förstagångsföräldrar, semester med barn m.m.) och sedan är teckningen på motsatt sida oftast en ruta eller kanske två. Det är kanske inget himlastormande nytt eller omvälvande, men det är väldigt mycket igenkänning och det känns väl alltid bra som läsare? Jag fnissar åt föräldrarna som nojar över barnet var någon dag för ung för burkmaten de precis gett, och över den enorma packningen man släpar omkring på på semestern. Det är skönt att inte behöva känna sig så knäpp så här som relativt nybliven förälder när man läser den här boken. Eller kanske är man knäpp, men då är man åtminstone inte ensam om det.

Tydligen har boken (som så många andra serieböcker) först funnits i bloggformat.

Skimrande sommarskildring

Den sommaren av Mariko Tamaki & Jillian Tamaki XXXX+
densommarenJahaja, att recensera boken tätt efter att man har läst den har alltid varit en bra idé, och speciellt sedan när man sover för lite och liksom tappar tråden även mitt i samtal… Nåväl, vad karaktärerna hette kan man säkert läsa på bokens baksida (Rose och Windy säger Goodreads), men det relevanta är väl ändå vad jag tyckte om boken och den känslan har stannat kvar! Helt otroligt fina teckningar, den sortens bilder som får det att se enkelt ut att teckna. Mest är det skildrat ur Jennys perspektiv, hennes upplevelse av sommaren i sommarhuset, tiden med vännen Windy, stranden, killarna vid filmuthyrningen. Så snyggt hur glimtar av det hon upplever förstoras upp i teckningarna, precis som det är inne i ens huvud, vissa detaljer fastnar. Man vrider och vänder på en mening man hört i huvudet. Man hör sina föräldrar gräla. Man beundrar snäckorna man plockat på stranden.

Stundvis får man också glimtar av samtal mamman för, och man suger som läsare i sig de meningarna, försöker, likt Jenny, förstå varför hon är så dämpad och trött, varför hon stänger in sig i sovrummet och vad som driver pappan att åka hem och jobba några dagar. Och vilken orsak sedan…
Jag tycker att tecknestilen påminner om Craig Thompsons, och det innebär ett högt betyg av mig! Lite svaga The Affair-vibbar får jag faktiskt också, kanske är det mest havet som ger mig det. Men också att krypa så tätt inpå någon, få uppleva genom dennes ögon och sedan stundvis skymta en annan verklighet så tätt intill men så annorlunda ändå.
Mycket vackert tecknad och läsvärd hörni, det är det viktiga!

Hej hej för mig ny vardag

Hej hej vardag av Louise Winblad XXXX-
vardagSom jag skrev förra veckan: det är knepigt med illustratörer man följer på internet redan innan de ger ut en bok. Man gläds å deras vägnar och läser gärna boken, men faktum är att en stor del av materialet är bekant för en sen tidigare. Hej hej vardag är precis en sådan bok, jag följer Louise Winblad på Instagram och hon har även en populär blogg. I våras utkom så boken.

Och boken är bra, det måste ju föras fram! Bara inte så ”ny” för mig, dessutom läser jag ju den bara någon månad innan jag själv ska träda in i de omsusade kaosartade underbara galna uttröttande småbarnsåren… Kulturkollo konfererade om boken och där uttryckte majoriteten av deltagarna lättnad över att ha de här åren bakom sig, heh… Tror definitivt den lämpar sig som läsning både för dem som redan är förbi de värsta VAB-åren, och kanske framför allt för dem som är mitt uppe i den underbara galenskapen och känner lättnad över att inte vara ensam om tankar och känslor. Kanske en bra babyshowergåva? Eller något att sticka i handen på föräldrarna på barnets ettårskalas?

Introversion i svinkul serieform

Adulthood is a Myth av Sarah Andersen XXXX½
admSarah Andersen är säkert bekant för många av er via serien Sarah’s scribbles som kan skymta förbi på Facebook eller Tumblr eller rentav här i bloggen. Jag följer henne på Tumblr, och kände att jag ville köpa hennes första bok, den går loss på drygt hundra sidor och består främst av en sida långa självständiga strippar. Tyvärr var många av serierna som väntat redan kända från internet, det där är ju ofta problemet med tecknare som får bokkontrakt den vägen. Jag är ändå nöjd med köpet, jag skrattade högt väldigt många gånger, visade sidor åt både Mr Bokbabbel och även kompisar per sms. När en kompis hälsade på låg boken framme, och hon började genast ivrigt bläddra i den, fnissande. Ett betyg så gott som något.adm2Plus såklart för många bokrelaterade strippar! Kort sagt är den här boken ett måste för alla introverta människor som trivs a) på internet b) i pyjamas.

Ser ni inte att jag sörjer?

Tack och förlåt av Fanny Agazzi XXXX-
tackoförlåtIbland dör ens bästa vän plötsligt, fast han är under 30 och synbart helt frisk. Hur kan det vara så? Och hur kan livet bara gå vidare och alla vara så lyckade/lyckliga trots att världen nu saknar en fantastisk person? Plus att man själv bara blöder och blöder så att hemoglobinet sjunker och det är svårt att bli gravid om man bara har mens hela tiden.


Jag hade hört gott om den här boken, och kände till temat att bästa vännen dör. Att Tack och förlåt sedan också kom att handla väldigt mycket om barnlöshet kom därför som en förvåning. Tematiskt blir det aningen förvirrande när vissa delar av boken handlar enbart om det ena, för att sedan med en snabb övergång plötsligt fokusera på det andra. Samtidigt vävs de båda sorgerna naturligtvis in i berättarjagets smärta och svärta, alla dessa känslor och tårar att ta ställning till samtidigt som man måste fortsätta gå till jobbet, träffa sina vänner, vara tillsammans med den man älskar.

aga

Det är mycket sorg, trötthet och förvirrade känslor i den här romanen, förmedlat genom tydligt tecknade ansiktsuttryck och virvlande tankar. Ändå känns den inte genommörk – kanske för att jagpersonen är en version av författaren själv och man som läsare tänker att hon på sätt eller annat sättnog kom ut på andra sidan ändå. Vissa rutor och scener känns verkligen mitt i prick: att egentligen redan veta vad som är felet men ändå vilja ha en läkares diagnos och inte bara internets. Rutan ovan, där Fanny har ett av sina evinnerliga samtal med hälsovården och ser/tror sig se att ”alla andra” är så lyckliga med sina gravidmagar eller barnvagnar. Du-dunk slår mitt hjärta då, mitt och bebisens i magen. Nu är jag där, på andra sidan gatan, men det har inte alltid varit så.