Kategoriarkiv: graphic novels

Lilla Berlin. Mysigt on point

Publicerad den av
3

Lilla Berlin 5. Netflix och chill av Ellen Ekman
Efter att min biblioteksreservation har varit ofrivilligt fryst eller dylikt hur länge som helst, dök sedan plötsligt den här gamla reservationen upp. Hurra!

Med risk för att verka tjatig – tror jag snart skrivit det om alla Lilla Berlin-album? – tyvärr har jag ju läst de flesta av seriestripparna redan 😦 😦 😦 . Men det är ju inte som att jag tänker sluta följa Lilla Berlin på Instagram för det… Älskar Ekmans tecknestil, samt blandningen av mys, ironi och samhällsskildring.
Även om boken är utgiven 2016 kändes framför allt vissa strippar dock sorgligt aktuella så här mitt under blossande #metoo-diskussioner, se (mina dåliga mobil-)bilder!

Fantastiska fakta(böcker)

Publicerad den av
4

Jag läste Maja Säfströms Fantastiska fakta om djur från förr i somras. Tror visst inte att jag har bloggat om hennes första bok heller, Fantastiska fakta om djur. Tyckte lite bättre om den första nog, det var liksom lättare att minnas den stundvis
helt galna informationen då det gällde djur jag kunde relatera till, i stället för ödlor med skumma utseenden som levde för 65 miljoner år sedan :D. Sen är det tyvärr så att jag ändå glömmer bort detaljerna, blir inget partytrick direkt att börja en historia Det var någon fisk, eller kanske ett däggdjur i havet, som har sjukt många tänder som lyser i munnen, nej vänta kanske det var två skilda djur, eller fiskar, men i alla fall, det var helt galet! Däremot kunde jag njuta och fascineras under läsningen, och det här är helt perfekta böcker för vetgiriga barn (fyra år uppåt? Kanske lite äldre?)! Kanske också barn som har svårt att sitta stilla för längre berättelser, här kan man ta fast bara ett uppslag åt gången om man så önskar, fascineras över hur bekanta och obekanta djur har allehanda lustiga eller smarta egenskaper. Har lust att köpa de här böckerna i förvar för en sisådär tre fyra fem år framåt och hoppas att de ska intressera bokbabbelbebisen då.

Litet minus för att en del av illustrationerna eller de små faktasnuttarna ibland ”föll ner” i bokens bindning, tänker att både en illustratör och ett erfaret förlag borde veta bättre. Men annars: fullpoängare!

Ordlöst fantastisk

Publicerad den av
2

Ankomsten av Shaun Tan XXXX½
Jag hinner inte läsa många sidor innan jag till hundra procent förstår varför Johanna K på Bokhora brukar nämna den här boken eller åtminstone författaren (illustratören) i typ vart femte inlägg hon skriver. För wow! Vilka illustrationer, i denna häftiga bok utan ord. Och vilken berättelse, fullt begriplig trots avsaknaden av ord som jag själv älskar så mycket. Mannen som lämnar en stad och sin familj, reser över havet till ett annat land där han med bara några mynt på fickan och utan att kunna språket försöker ta sig fram i detta nya och främmande. Man associerar lätt till drömmarnas land Amerika och Ellis Island, men nog har vi ju läst om länder man projicerar sina drömmar på även i litteraturen. Eller om flyktingar i media just nu. Ankomsten känns tidlös på det viset, utan att för den delen förlora sin kraft. Det är ganska tunga bilder, inget för den allra minsta, men garanterat häftigt att bläddra sig igenom med ett äldre barn, fundera tillsammans på bilderna. Även en vuxen får mycket att fundera på, allt som gestaltas så fantastiskt genom bilderna, och ändå med ganska enkla medel. De inzoomade detaljerna hjälper en på traven, medan annat är mer subtilt. Väldigt väldigt fint. Väldigt imponerande!

Shaun Tan erhöll ALMA-priset år 2011. ”En vägvisare till bilderbokens nya möjligheter” står det på ALMAs hemsida.

Knäppa småbarnspäron är vi allihopa

Publicerad den av
4

Ett päron till morsa. Om livet som småbarnsförälder av Terese Tingbrand XXX½
Varje uppslag i den här boken består av en mening om ”temat” (förlossningen, förstagångsföräldrar, semester med barn m.m.) och sedan är teckningen på motsatt sida oftast en ruta eller kanske två. Det är kanske inget himlastormande nytt eller omvälvande, men det är väldigt mycket igenkänning och det känns väl alltid bra som läsare? Jag fnissar åt föräldrarna som nojar över barnet var någon dag för ung för burkmaten de precis gett, och över den enorma packningen man släpar omkring på på semestern. Det är skönt att inte behöva känna sig så knäpp så här som relativt nybliven förälder när man läser den här boken. Eller kanske är man knäpp, men då är man åtminstone inte ensam om det.

Tydligen har boken (som så många andra serieböcker) först funnits i bloggformat.

Skimrande sommarskildring

Publicerad den av
2

Den sommaren av Mariko Tamaki & Jillian Tamaki XXXX+
densommarenJahaja, att recensera boken tätt efter att man har läst den har alltid varit en bra idé, och speciellt sedan när man sover för lite och liksom tappar tråden även mitt i samtal… Nåväl, vad karaktärerna hette kan man säkert läsa på bokens baksida (Rose och Windy säger Goodreads), men det relevanta är väl ändå vad jag tyckte om boken och den känslan har stannat kvar! Helt otroligt fina teckningar, den sortens bilder som får det att se enkelt ut att teckna. Mest är det skildrat ur Jennys perspektiv, hennes upplevelse av sommaren i sommarhuset, tiden med vännen Windy, stranden, killarna vid filmuthyrningen. Så snyggt hur glimtar av det hon upplever förstoras upp i teckningarna, precis som det är inne i ens huvud, vissa detaljer fastnar. Man vrider och vänder på en mening man hört i huvudet. Man hör sina föräldrar gräla. Man beundrar snäckorna man plockat på stranden.

Stundvis får man också glimtar av samtal mamman för, och man suger som läsare i sig de meningarna, försöker, likt Jenny, förstå varför hon är så dämpad och trött, varför hon stänger in sig i sovrummet och vad som driver pappan att åka hem och jobba några dagar. Och vilken orsak sedan…
Jag tycker att tecknestilen påminner om Craig Thompsons, och det innebär ett högt betyg av mig! Lite svaga The Affair-vibbar får jag faktiskt också, kanske är det mest havet som ger mig det. Men också att krypa så tätt inpå någon, få uppleva genom dennes ögon och sedan stundvis skymta en annan verklighet så tätt intill men så annorlunda ändå.
Mycket vackert tecknad och läsvärd hörni, det är det viktiga!

Hej hej för mig ny vardag

Publicerad den av
Svara

Hej hej vardag av Louise Winblad XXXX-
vardagSom jag skrev förra veckan: det är knepigt med illustratörer man följer på internet redan innan de ger ut en bok. Man gläds å deras vägnar och läser gärna boken, men faktum är att en stor del av materialet är bekant för en sen tidigare. Hej hej vardag är precis en sådan bok, jag följer Louise Winblad på Instagram och hon har även en populär blogg. I våras utkom så boken.

Och boken är bra, det måste ju föras fram! Bara inte så ”ny” för mig, dessutom läser jag ju den bara någon månad innan jag själv ska träda in i de omsusade kaosartade underbara galna uttröttande småbarnsåren… Kulturkollo konfererade om boken och där uttryckte majoriteten av deltagarna lättnad över att ha de här åren bakom sig, heh… Tror definitivt den lämpar sig som läsning både för dem som redan är förbi de värsta VAB-åren, och kanske framför allt för dem som är mitt uppe i den underbara galenskapen och känner lättnad över att inte vara ensam om tankar och känslor. Kanske en bra babyshowergåva? Eller något att sticka i handen på föräldrarna på barnets ettårskalas?

Introversion i svinkul serieform

Publicerad den av
Svara

Adulthood is a Myth av Sarah Andersen XXXX½
admSarah Andersen är säkert bekant för många av er via serien Sarah’s scribbles som kan skymta förbi på Facebook eller Tumblr eller rentav här i bloggen. Jag följer henne på Tumblr, och kände att jag ville köpa hennes första bok, den går loss på drygt hundra sidor och består främst av en sida långa självständiga strippar. Tyvärr var många av serierna som väntat redan kända från internet, det där är ju ofta problemet med tecknare som får bokkontrakt den vägen. Jag är ändå nöjd med köpet, jag skrattade högt väldigt många gånger, visade sidor åt både Mr Bokbabbel och även kompisar per sms. När en kompis hälsade på låg boken framme, och hon började genast ivrigt bläddra i den, fnissande. Ett betyg så gott som något.adm2Plus såklart för många bokrelaterade strippar! Kort sagt är den här boken ett måste för alla introverta människor som trivs a) på internet b) i pyjamas.

Ser ni inte att jag sörjer?

Publicerad den av
1

Tack och förlåt av Fanny Agazzi XXXX-
tackoförlåtIbland dör ens bästa vän plötsligt, fast han är under 30 och synbart helt frisk. Hur kan det vara så? Och hur kan livet bara gå vidare och alla vara så lyckade/lyckliga trots att världen nu saknar en fantastisk person? Plus att man själv bara blöder och blöder så att hemoglobinet sjunker och det är svårt att bli gravid om man bara har mens hela tiden.


Jag hade hört gott om den här boken, och kände till temat att bästa vännen dör. Att Tack och förlåt sedan också kom att handla väldigt mycket om barnlöshet kom därför som en förvåning. Tematiskt blir det aningen förvirrande när vissa delar av boken handlar enbart om det ena, för att sedan med en snabb övergång plötsligt fokusera på det andra. Samtidigt vävs de båda sorgerna naturligtvis in i berättarjagets smärta och svärta, alla dessa känslor och tårar att ta ställning till samtidigt som man måste fortsätta gå till jobbet, träffa sina vänner, vara tillsammans med den man älskar.

aga

Det är mycket sorg, trötthet och förvirrade känslor i den här romanen, förmedlat genom tydligt tecknade ansiktsuttryck och virvlande tankar. Ändå känns den inte genommörk – kanske för att jagpersonen är en version av författaren själv och man som läsare tänker att hon på sätt eller annat sättnog kom ut på andra sidan ändå. Vissa rutor och scener känns verkligen mitt i prick: att egentligen redan veta vad som är felet men ändå vilja ha en läkares diagnos och inte bara internets. Rutan ovan, där Fanny har ett av sina evinnerliga samtal med hälsovården och ser/tror sig se att ”alla andra” är så lyckliga med sina gravidmagar eller barnvagnar. Du-dunk slår mitt hjärta då, mitt och bebisens i magen. Nu är jag där, på andra sidan gatan, men det har inte alltid varit så.

Julläsningen, den icke-episka

Publicerad den av
Svara

Shoplifter av Michael Cho XXXX-
Ni vet när man utropar att man är sugen på episk julläsning på Twitter, och helt glömmer att man – rätt traditionsenligt ändå, får man ju tycka – ska ägna juldagarna åt att umgås med släkt, julklappar och obscent mycket mat? Och liksom inte brukar ha så mycket tid sh2över för de där böckerna? Ja då är det bra att det finns en graphic novel (ytterligare ett tips från den eminenta BOTNS-podden, finns många såna böcker på min läst-lista det här året!) hemma. Så kunde jag klämma den på mindre än en timme och känna att det visst blev något läst i jul i alla fall.

Shoplifter är koreansk-kanadensiska Michael Chos debut som handlar om en ung copywriter, Corrina, som studerade engelska vid universitetet och skulle bli något. Det var dock flera år sedan och… well, inte så mycket har hänt sedan dess. Shoplifter är en rätt stillsam bok (trots ett tydligtsh klimax), det finns en otroligt lustig recension högst upp på Goodreads om hur det bara görs graphic novels om trista urbana hipsters 😀 Fast jag gillar det, just passlig längd om jobb, hur hon matar katten, hur dagarna går och är sig lika tills de en dag inte längre är det. Kanske inte direkt episk julläsning, men julläsning likväl!

”Vad skrynklig den är”

Publicerad den av
Svara

Att vara jag av Anna Höglund XXX½

Vad skrynklig den är. Jag kanske är missbildad. Hur skulle en bebis kunna komma ut genom det där lilla hålet?

höglundVilket genialiskt öppnande stycke va? Och Anna Höglunds illustrationer är alldeles fantastiska i sin dova sorgsenhet, det vet vi sedan hennes förra bok, Om detta talar man endast med kaniner. Här finns samma eftertänksamma ton också, hos huvudpersonen Rosa som försöker komma till rätta med puberteten, vännerna, livet. Jag tycker om hur de stora livsfrågorna varvas med betydligt vardagligare saker som disk och spetsbehåar, det känns väldigt autentiskt. Ibland kan jag ställa mig lite frågande till vissa av meningarna som känns lite väl tillrättalagda, som om en vuxen försökte skriva om en klok tonåring. Men på det stora hela är det här en finfin bok. Jag känner inga tonåringar, men det här hade varit en bra presentbok.
Rec.ex. från Lilla Piratförlaget.

Zelda fortsättningsvis härlig läsning

Publicerad den av
3

Zelda. Uppbrott och utbrott (#4) av Lina Neidestam XXXX
IMG_0512Zelda har fast anställning på en skvallertidning och ett öppet förhållande med Cesar, men inte heller detta passar henne riktigt. Mycket kretsar också kring Zeldas bästa vän Tove och hennes relation(er). Jag gillar hur det i de korta stripparna finns ett tydligt driv framåt i berättelsen, och hur det varvat med dessa finns strippar som handlar ”enbart” om social medier eller, framför allt, feminism och patriarkatet. Allt detta med Neidestams granna och glada tecknestil och vassa repliker. Det är alltid en fröjd att läsa Zelda!

Serienytt!

Publicerad den av
Svara

iggy4Nej men så jag har varit dåligt uppdaterad på den här fronten: det kommer nytt av två av mina seriefavoriter och jag hade ingen aning om det! Cecilia på Eller kanske inte-bloggen rapporterar att Hanna Gustavsson precis släppt boken Iggy 4-ever, verkar vara en lös uppföljare till fantastiska Nattbarn med tanke på titeln i alla fall, härligt! Blev för övrigt himla nyfiken på Calling Dr Laura som också nämns i Cecilias inlägg, någon som läst?

Och så får vi äntligen läsa mer om Lina zelda4Neidestams karaktär Zelda i Zelda 4 – Uppbrott och utbrott. Jag älskar både den halvsura Zelda och Neidestams underbara tecknestil, så den här boken bevakar jag otåligt i nätbokhandeln och kommer att slå till snabbt som attan då den släpps! Tyckte dessutom att det tredje albumet var det bästa hittills, så förväntningarna är minst sagt höga!

På det tredje ska det ske?

Publicerad den av
Svara

Lilla Berlin 3 – Leva life av Ellen Ekman XXXX-
lb3Ja! De här fyrarutiga stripparna i pastell med cynisk humor och drypande av sarkasm – dem har jag velat älska från första början, men något har hållit mig tillbaka. Men nu känns det som vi är på väg någonstans! Stripparna publiceras i svenska Metro dagligen (?), och därför är de här albumen dock just samlingsalbum och inte så mycket utöver det. I LB3 – Leva life, känns det ändå som en lite mer sammanhållen enhet, där feminism, parförhållanden och besattheten av sociala medier (och skägg!) är aktuella teman. Fnissframkallande – men kanske väcks också en tanke eller två som planterar sig i hjärnan och börjar gro?

Här har jag skrivit om So last year (1) och Mina vänner (2).

Vänder i skogen och går vidare

Publicerad den av
Svara

Det som händer i skogen av Hilda-Maria Sandgren XXX-
detsomJag ÄLSKAR ju coming of age-romaner och i graphic novelform brukar de komma till sin rätta speciellt fint. Samtidigt hade jag inga förväntningar förutom de genremässiga på den här, så risken för besvikelse var i stort sett inte ens närvarande. Men inför Det som händer i skogen kände jag dock… ingenting? Eller jo, jag tyckte att en del av blyertsteckningarna blev alldeles för suddiga, men det var det enda jag egentligen reagerade på med hela boken.
Inga konkreta ”fel” eller brister alltså, jag bara läste och gick vidare.

Lär mig av Liv

Publicerad den av
4

Kunskapens frukt av Liv Strömquist XXXX½
kunsk2Uuh, ytterligare en bokblogg som skriver om och hyllar Liv Strömquist, det var väl inget nytt? Och nej, det var det kanske inte, men ursäkta för att jag vill sälla mig till hyllningskören och kanske få åtminstone en människa till att läsa den här boken. Jag har läst andra böcker av Strömquist (även om jag inte verkar ha skrivit om dem här?), men jag måste nog säga att det här var det album som till fullo fick in mig i fanklubben. Ämnet – det kvinnliga könsorganet och dess historia – är intressant och engagerande, och trots att det handlar om allt från gamla greker, John Harvey Kellogg och stenålderskvinnor så känns det som en gjuten helhet. Jag fnissar när jag läser, men mest rynkar jag pannan. Fnyser, läser högt för min man, whatsappar min kompis som jag vet tycker om Strömquist att Nog har du väl läst Kunskapens frukt, den är sjukt bra!. Och jag lär mig saker! Det där om mens och tabu-ordets ursprung är bekant från Liv Strömquist sommarprat, nu gapar jag åt cornflakes-Kelloggs idéer om frätande syra på klitoris, eller det faktum att samma kroppsdel tydligen är stigbygelformad. HUR VISSTE VI INTE DETTA?!

Vill ju älska detta

Publicerad den av
3

Lilla Berlin 2 – Mina vänner av Ellen Ekman XXX+
lb2Skojiga fyrarutors ”noveller” i glada pasteller och med sarkastiska nutidskommentarer. Jag gillar säkert varje illustration Ellen Ekman lägger upp på Instagram och jag hade väntat en evighet på att mitt bibliotek skulle köpa in den här. Ändå känns det mest som ”Jaha, okej” och inget mer när jag läser. Varför? Kanske har jag läst för många av serierna redan (just på Insta)? Eller blir de kanske lite för likriktade, samma tema/skämt på x gånger fyra rutor?

Habibi

Publicerad den av
Svara

Habibi av Craig Thompson XXXX+
habRamen för den här berättelsen är de två barnen Dodola och Zam, två barnslavar som flytt och tagit skydd i ett gammalt skepp (!) i öknen. Dodola är äldre och beskyddar Zam, berättar sagor för honom och lär honom om arabisk skrift och symbolik. Ödet skiljer dessa unga tu åt, och tar dem båda med på hisnande ”äventyr”, som slavar. Tiden är i princip modern, även om det är bara ett fåtal detaljer som vittnar om det, på det stora hela känns det långt från en tid med mobiltelefoner och internet. Miljön är ett fiktivt ökenlandskap och de 672 (!) sidorna är tecknade i svartvitt.
Samtidigt som det är spännande – och hemskt! – att följa deras öden och hålla tummarna för att de ska mötas igen, böljar arabiska tecken över sidorna. Snirkliga symboler, drömmar. Det är otroligt vackert tecknat av Thompson, men man får vara noga när man läser, verkligen ta in varje bild och textruta noggrant. Det här är ett verk du varken kan eller vill hasta igenom. Om man får tro internet har Habibi fått mycket delad kritik, dels ytterst positiv men röster har även höjts för att kritisera hur arabvärlden och sex(ualitet) skildras. Jag kan själv känna att de flesta karaktärer är rätt endimensionellt onda eller goda, och att Dodolas och Zams uppfattningar och minnen av varandra blir rentav religiösa. Det bör även sägas att verket, Thompsons ”orgy of art” som Guardians recensent så träffande kallar det, hade kunnat kortats ner en hel del. Ändå blir Habibi för mig ett imponerande romanbygge och en mycket fin läsupplevelse.

Kuriosa: Jag utsåg tydligen Carnet de Voyage, som är den resedagbok i bilder Thompson förde när han gjorde efterforskningar för Habibi, till en av 00-talets tio bästa böcker. Även den självbiografiska Blankets är helt fantastisk.

Basse i bokform

Publicerad den av
Svara

Basses bästa av Sebastian Nyberg XXXX-
basseSvenskfinlands sanningssägare Sebastian ”Basse” Nyberg, känd från bloggen Basses bästa men också från serier publicerade i diverse tidningar, utkom i höst med ett samlingsalbum utgivet på S&S. Den trogna bloggläsaren kommer inte att bli besviken, Nybergs ton är densamma även om de flesta av serierna är nyskrivna (som tur, hade varit synd att betala för enbart gammal skåpmat). De fyra rutor långa och avskalat men talande tecknade serierna driver med allt från finlandssvenskar och sannfinländare till Basse själv och även om en  del repliker i den fjärde rutan tenderar att ibland bli aningen övertydliga, bjuder Nyberg konstant på förnöjda fniss för mig som läsare. Öl & chips, feminister och det finska vädret förekommer lika frekvent som föräldralivet och parförhållandets glädjeämnen och sorger. Den svarta humorn är konstant, men Nyberg lyckas även med att få en att både rynka ögonbrynen och förvånat haja till. Träffsäkert!
Rec.ex. av Schildts & Söderströms.

Tomine-teckningar

Publicerad den av
2

New York Drawings av Adrian Tomine
Jag gillar verkligen Adrian Tomines tecknestil, kolla t.ex. gärna in hans serieböcker Shortcomings och Summer Blonde. New York Drawings är just vad titeln låter påskina: teckningar. Skisser ur stadsbilden, möten på tunnelbanan, ensamma människor på caféer. Många New Yorker-omslag.

tomine2Hade jag fått önska hade jag gärna läst mer – seriesnuttar eller allra helst något sammanhängande med staden som fond. Samtidigt är denna skissamling i sin enkelhet faktiskt alldeles genialisk, jag tycker verkligen om bilderna, färgerna, detaljerna. Mötena. Och så teckningarnas titel därtill, välvalda och inte sällan med en dubbeltydighet. Som den fantastiska bilden ovan, där två tunnelbanevagnar möts på en station och två människor som läser samma bok tittar upp och får syn på varandra. Missed Connection heter den.

tominecaughtEller den här, för oss bokmalar särskilt passande, Caught Read-Handed. Bokhandelsägaren som öppnar dörren till sin butik samtidigt som grannen tar emot ett paket från den där bokhandelsjätten som behandlar författare, förlag och bokhandlar så illa, men som det är så lätt att hänfalla åt ändå.
Jag inser att jag tänker på New York Drawings på fel sätt. Det behövs ingen övergripande historia, varje bild är en berättelse i sig. Åtminstone början till en berättelse, kanske kan den få en fortsättning i ditt eget huvud?

Skillnaden mellan en tandläkare och en gynekolog?

Publicerad den av
Svara

Mitt dåliga samvete av Stina Hjelm XXXX+
dåligaSäg vad ni vill om Instagram, men förutom frukostar, katter, barn och tulpaner kan man ju hitta fast vad i sitt flöde, så som boktips t.e.x! Mitt dåliga samvete fick jag syn på på en bild av @cecilian, och jag kan då inget annat än att hålla med i hennes korta ”recension”: Missa inte denna. Genialisk! Boken är Hjelms seriedagbok från ett jobbigt år i slutet av 00-talet, då hon precis blivit dumpad och bor i ett oroligt område i Malmö. Kanske tycker ni inte att det låter himlastormande intressant, men den här sortens grafiska romaner tilltalar mig själv verkligen. Knivskarpt, fnissframkallande, ärligt, smutsigt, aktuellt. Seriestrippar som blandas med teckningar på gamla kuvert från Vårdcentralen och frågor som ifall man är vegan då man ätit upp en hel massa bladlöss, eller vad som egentligen skillnaden mellan en tandläkare och en gynekolog (inte mycket, visar det sig!).
Enligt bokens baksida är Hjelm lärare på Serieskolan i Malmö, men jag hoppas att hon finner tiden att teckna på egen hand också, för jag vill läsa mer!