Skimrande sommarskildring

Den sommaren av Mariko Tamaki & Jillian Tamaki XXXX+
densommarenJahaja, att recensera boken tätt efter att man har läst den har alltid varit en bra idé, och speciellt sedan när man sover för lite och liksom tappar tråden även mitt i samtal… Nåväl, vad karaktärerna hette kan man säkert läsa på bokens baksida (Rose och Windy säger Goodreads), men det relevanta är väl ändå vad jag tyckte om boken och den känslan har stannat kvar! Helt otroligt fina teckningar, den sortens bilder som får det att se enkelt ut att teckna. Mest är det skildrat ur Jennys perspektiv, hennes upplevelse av sommaren i sommarhuset, tiden med vännen Windy, stranden, killarna vid filmuthyrningen. Så snyggt hur glimtar av det hon upplever förstoras upp i teckningarna, precis som det är inne i ens huvud, vissa detaljer fastnar. Man vrider och vänder på en mening man hört i huvudet. Man hör sina föräldrar gräla. Man beundrar snäckorna man plockat på stranden.

Stundvis får man också glimtar av samtal mamman för, och man suger som läsare i sig de meningarna, försöker, likt Jenny, förstå varför hon är så dämpad och trött, varför hon stänger in sig i sovrummet och vad som driver pappan att åka hem och jobba några dagar. Och vilken orsak sedan…
Jag tycker att tecknestilen påminner om Craig Thompsons, och det innebär ett högt betyg av mig! Lite svaga The Affair-vibbar får jag faktiskt också, kanske är det mest havet som ger mig det. Men också att krypa så tätt inpå någon, få uppleva genom dennes ögon och sedan stundvis skymta en annan verklighet så tätt intill men så annorlunda ändå.
Mycket vackert tecknad och läsvärd hörni, det är det viktiga!

Hej hej för mig ny vardag

Hej hej vardag av Louise Winblad XXXX-
vardagSom jag skrev förra veckan: det är knepigt med illustratörer man följer på internet redan innan de ger ut en bok. Man gläds å deras vägnar och läser gärna boken, men faktum är att en stor del av materialet är bekant för en sen tidigare. Hej hej vardag är precis en sådan bok, jag följer Louise Winblad på Instagram och hon har även en populär blogg. I våras utkom så boken.

Och boken är bra, det måste ju föras fram! Bara inte så ”ny” för mig, dessutom läser jag ju den bara någon månad innan jag själv ska träda in i de omsusade kaosartade underbara galna uttröttande småbarnsåren… Kulturkollo konfererade om boken och där uttryckte majoriteten av deltagarna lättnad över att ha de här åren bakom sig, heh… Tror definitivt den lämpar sig som läsning både för dem som redan är förbi de värsta VAB-åren, och kanske framför allt för dem som är mitt uppe i den underbara galenskapen och känner lättnad över att inte vara ensam om tankar och känslor. Kanske en bra babyshowergåva? Eller något att sticka i handen på föräldrarna på barnets ettårskalas?

Introversion i svinkul serieform

Adulthood is a Myth av Sarah Andersen XXXX½
admSarah Andersen är säkert bekant för många av er via serien Sarah’s scribbles som kan skymta förbi på Facebook eller Tumblr eller rentav här i bloggen. Jag följer henne på Tumblr, och kände att jag ville köpa hennes första bok, den går loss på drygt hundra sidor och består främst av en sida långa självständiga strippar. Tyvärr var många av serierna som väntat redan kända från internet, det där är ju ofta problemet med tecknare som får bokkontrakt den vägen. Jag är ändå nöjd med köpet, jag skrattade högt väldigt många gånger, visade sidor åt både Mr Bokbabbel och även kompisar per sms. När en kompis hälsade på låg boken framme, och hon började genast ivrigt bläddra i den, fnissande. Ett betyg så gott som något.adm2Plus såklart för många bokrelaterade strippar! Kort sagt är den här boken ett måste för alla introverta människor som trivs a) på internet b) i pyjamas.

Ser ni inte att jag sörjer?

Tack och förlåt av Fanny Agazzi XXXX-
tackoförlåtIbland dör ens bästa vän plötsligt, fast han är under 30 och synbart helt frisk. Hur kan det vara så? Och hur kan livet bara gå vidare och alla vara så lyckade/lyckliga trots att världen nu saknar en fantastisk person? Plus att man själv bara blöder och blöder så att hemoglobinet sjunker och det är svårt att bli gravid om man bara har mens hela tiden.


Jag hade hört gott om den här boken, och kände till temat att bästa vännen dör. Att Tack och förlåt sedan också kom att handla väldigt mycket om barnlöshet kom därför som en förvåning. Tematiskt blir det aningen förvirrande när vissa delar av boken handlar enbart om det ena, för att sedan med en snabb övergång plötsligt fokusera på det andra. Samtidigt vävs de båda sorgerna naturligtvis in i berättarjagets smärta och svärta, alla dessa känslor och tårar att ta ställning till samtidigt som man måste fortsätta gå till jobbet, träffa sina vänner, vara tillsammans med den man älskar.

aga

Det är mycket sorg, trötthet och förvirrade känslor i den här romanen, förmedlat genom tydligt tecknade ansiktsuttryck och virvlande tankar. Ändå känns den inte genommörk – kanske för att jagpersonen är en version av författaren själv och man som läsare tänker att hon på sätt eller annat sättnog kom ut på andra sidan ändå. Vissa rutor och scener känns verkligen mitt i prick: att egentligen redan veta vad som är felet men ändå vilja ha en läkares diagnos och inte bara internets. Rutan ovan, där Fanny har ett av sina evinnerliga samtal med hälsovården och ser/tror sig se att ”alla andra” är så lyckliga med sina gravidmagar eller barnvagnar. Du-dunk slår mitt hjärta då, mitt och bebisens i magen. Nu är jag där, på andra sidan gatan, men det har inte alltid varit så.

Julläsningen, den icke-episka

Shoplifter av Michael Cho XXXX-
Ni vet när man utropar att man är sugen på episk julläsning på Twitter, och helt glömmer att man – rätt traditionsenligt ändå, får man ju tycka – ska ägna juldagarna åt att umgås med släkt, julklappar och obscent mycket mat? Och liksom inte brukar ha så mycket tid sh2över för de där böckerna? Ja då är det bra att det finns en graphic novel (ytterligare ett tips från den eminenta BOTNS-podden, finns många såna böcker på min läst-lista det här året!) hemma. Så kunde jag klämma den på mindre än en timme och känna att det visst blev något läst i jul i alla fall.

Shoplifter är koreansk-kanadensiska Michael Chos debut som handlar om en ung copywriter, Corrina, som studerade engelska vid universitetet och skulle bli något. Det var dock flera år sedan och… well, inte så mycket har hänt sedan dess. Shoplifter är en rätt stillsam bok (trots ett tydligtsh klimax), det finns en otroligt lustig recension högst upp på Goodreads om hur det bara görs graphic novels om trista urbana hipsters 😀 Fast jag gillar det, just passlig längd om jobb, hur hon matar katten, hur dagarna går och är sig lika tills de en dag inte längre är det. Kanske inte direkt episk julläsning, men julläsning likväl!

”Vad skrynklig den är”

Att vara jag av Anna Höglund XXX½

Vad skrynklig den är. Jag kanske är missbildad. Hur skulle en bebis kunna komma ut genom det där lilla hålet?

höglundVilket genialiskt öppnande stycke va? Och Anna Höglunds illustrationer är alldeles fantastiska i sin dova sorgsenhet, det vet vi sedan hennes förra bok, Om detta talar man endast med kaniner. Här finns samma eftertänksamma ton också, hos huvudpersonen Rosa som försöker komma till rätta med puberteten, vännerna, livet. Jag tycker om hur de stora livsfrågorna varvas med betydligt vardagligare saker som disk och spetsbehåar, det känns väldigt autentiskt. Ibland kan jag ställa mig lite frågande till vissa av meningarna som känns lite väl tillrättalagda, som om en vuxen försökte skriva om en klok tonåring. Men på det stora hela är det här en finfin bok. Jag känner inga tonåringar, men det här hade varit en bra presentbok.
Rec.ex. från Lilla Piratförlaget.

Zelda fortsättningsvis härlig läsning

Zelda. Uppbrott och utbrott (#4) av Lina Neidestam XXXX
IMG_0512Zelda har fast anställning på en skvallertidning och ett öppet förhållande med Cesar, men inte heller detta passar henne riktigt. Mycket kretsar också kring Zeldas bästa vän Tove och hennes relation(er). Jag gillar hur det i de korta stripparna finns ett tydligt driv framåt i berättelsen, och hur det varvat med dessa finns strippar som handlar ”enbart” om social medier eller, framför allt, feminism och patriarkatet. Allt detta med Neidestams granna och glada tecknestil och vassa repliker. Det är alltid en fröjd att läsa Zelda!