Kategoriarkiv: hbtq

Varför känner jag inte mer för den här boken?

Publicerad den av
Svara

Down under av Johan Ehn XXX+
Det känns som att jag missar något? När jag var på bokmässan i Göteborg, hade en del bokbloggarkompisar redan hunnit läsa den här boken och berömde den. Jag var nyfiken på grund av ämnet coming of age i en lite ovanligare miljö – Nya Zeeland – men framför allt, det ska erkännas, för att boken är skriven av Mats ”Cirkeln” Strandbergs man.

Down under är en delvis självbiografisk berättelse om 19-åringen Jim som lämnar Sverige och reser till sin farbror och hans fru i Nya Zeeland för att hitta sig själv och komma bort från lilla Stockholm och människor han har sårat. Den innehåller många ingredienser som jag brukar gilla; ungdomskärlek och vuxenblivande, glimtar från en osäker liten pojkes barndom. Och jag hittar inga ”fel” på boken, förutom att den helt enkelt aldrig lyfter för mig. Jag tror nästan det är mig det är fel på och inte boken, för jag förstår inte varför jag inte känner mera. Den vilsna lilla pojken vill jag krama, men 19-åringen som är minst lika vilsen och långt borta hemifrån, honom engagerar jag mig aldrig i till fullo. Varför inte, jag förstår faktiskt inte?

Min första LaCour

Publicerad den av
2

We Are Okay av Nina LaCour XXXX-
Med Stockholm Pride aktuell den här veckan, tänkte jag tipsa om den senaste av Nina LaCours böcker (jag tror att hon alltid mer eller mindre har med hbtq-temat på ett hörn i sina böcker). Jag tror också att vi har nästan alla hennes böcker hemma redan, pinsamt nog dock än så länge oläst av mig.
Men nu har jag alltså läst en! Och kolla vad fint omslag, liksom lågmält men ändå intressant. Pretty much som boken alltså.

We’d all be leaving one another, going to other places in the fall; and now that the season was changing, rushing toward graduation, everything we did felt like a long good-bye or a premature reunion. We were nostalgic for a time that wasn’t yet over.

Det är jullov på universitet i staten New York, men Marin har stannat kvar på campus. Det finns liksom inget att åka hem till, ingen. Hösten gick väl okej, med den snälla rumskamraten och allt vad det innebär med nya studier, men nu när universitetet och the dorm tystnar finns det lite väl mycket utrymme för alla tankar.

The trouble with denial is that when the truth comes, you aren’t ready.

Marins bästa vän Mabel (snälla författare och redaktörer, kan ni jobba lite på det där med att inte döpa karaktärerna för lika?!) kommer för att hälsa på Marin några dagar. De har knappt pratat under hösten – Mabel verkar ha ett oändligt tålamod där måste jag säga. Och sakta sakta, oerhört långsamt faktiskt, nystas det upp vad som riktigt hände därhemma. Med morfadern. Och med Mabel.

En väldigt lågmäld bok på många sätt, älskar det tysta och lite spöklika huset, snön som faller och nästan täcker in dem. Konstrasten till den kaliforniska sommaren som föregick universitetstiden. Den är lite onödigt långsam, romanen; den belönar dig sedan, överraskar dig, men vägen dit kan kännas lite seg. Det är en invändning jag har, men jag gillar verkligen boken ändå. Jag ser att andra tycker att det här inte är LaCours bästa, så det bådar ju gott för mig. Det bästa väntar ännu.

En man med mycket makt

Publicerad den av
Svara

Naondel av Maria Turtschaninoff XXXXX-
Vad passar väl bättre denna politiskt nattsvarta dag, än att skriva om en bok som ger lämpligt med verklighetsflykt? En bok som dessutom handlar om en ond man med för mycket makt…

Jag hade aldrig varit förälskad förut. Agin och jag hade fnittrat om somliga av grannskapets pojkar, men det hade bara varit en övning. Som att baka kakor av sand när man är liten, innan man bakar riktiga kakor av mjöl, honung och kanel.

img_5451Kabira förälskar sig i Iskan. Hon är äldsta dottern, men inte den vackraste. Han är rik och jobbar för fursten. Men Kabira har en hemlighet, stor kunskap och ett fantastiskt hjälpmedel, och den skänker hon Iskan med fatala följder…
Hon hamnar i ett glittrande palats, det glimmar och blänker och Iskan samlar på sig fler och fler skatter, både döda ting och levande. Kabira får sällskap i sin fångenskap, yngre kvinnor och konkubiner. Konkurrenter och kompanjoner.

På Helsingfors bokmässa fanns det en programpunkt där Maria Turtschaninoff intervjuades om dubbelheten i att skriva för både unga och vuxna i samma bok – ett samtal jag gärna hade lyssnat till, tänker jag flera gånger under läsningen. Det är nämligen rätt rått ibland: ondska, sex och död. Jag vet inte vilken åldersgräns jag själv hade satt på den här boken, men turligt nog är det inget jag heller behöver fundera över. Som vuxen njuter jag av den till fullo! Det råa frossas heller inte i som i exempelvis George R.R. Martins böcker (och framför allt filmatiseringen av dem..!), utan finns där som ett nödvändigt element utan att för den delen ta över berättelsen.

Det finns drag av magi förstås, men så lite att att det känns som om det nästan kunde vara på riktigt. Det här är en föregånare till Finlandia Junior-pristagaren Maresi (varför är inte den här nominerad förresten?!) men kan läsas helt fristående. Lite lite bonus ger det att ha läst Maresi först, men det är i ett så pass sent skede att det inte spelar någon roll för läsningen. Samma underbara miljöbeskrivningar är det dock, framför allt av mat och miljö, underbart!

Det är många kvinnor som får komma till tals i Naondel, men jag tycker det går bra att hålla deras röster, deras öden, isär. Det är också intressant när de ser – och inte ser – varandra, små detaljer som så snyggt målas fram med försiktiga men skarpa penseldrag. Och även om Iskan finns där som ett mörkt moln på deras himmel, är de starka de här kvinnorna, ensamma men framför allt tillsammans. Ett framväxande systerskap inte olikt det i Cirkeln-trilogin, och ett systerskap som ger tröst åt så väl de fiktiva karaktärerna som åt läsaren.

Jag tyckte om Maresi, men det här, det här är något mer! Wow!
Rec.ex. från Förlaget.

Att vilja vara någon annan

Publicerad den av
Svara

The Art of Being Normal av Lisa Williamson XXX+
IMG_2392Davids högsta önskan är att få vara en flicka. Han har köpt några kläder i smyg, och han för noggrant bok över hur hans svikande tonårspojkkropp bara växer och växer. I Davids skola börjar sedan Leo, som är undvikande både mot sina nya klasskamrater som mot läsaren, man undrar vad det är han har flytt från.

Det är väldigt bra att det har kommit en ungdomsroman där en transsexuell person får breda ut sig i huvudrollen med allt vad det innebär av att vara obekväm i fel kropp, att veta att ens föräldrar insett att man är annorlunda men inte hur annorlunda, att köpa kläder man inte vågar bära annat än i hemlighet. Min bild av boken är ändå att det blir lite för mycket fluff och allting löser sig-stämning, jag är såklart glad å Davids vägnar att han har två bästa vänner han kan dela allting med, men hur sannolikt är det egentligen att man som 14-årig transsexuell skulle berätta för sina vänner att man mäter storleken på sin penis och skriver upp det i ett häfte?
En viktig bok således att den förhoppningsvis öppnar upp för många fler.

När tre blir 2+1

Publicerad den av
Svara

The Bermudez Triangle av Maureen Johnson XXX+
Någon gång vid tidpunkten för att hela min Facebook-feed blir en enda glad regnbågsparad och det stora landet i väst tar ett viktigt steg för jämlikheten, hittar jag via Bokoholist-Siv listor på YA-litteraturmed HBTQ-tema. På den ena listan ser jag ett bekant författarnamn: berMaureen Johnson från den roliga Shades of London-serien! The Bermudez Triangle, som utkom före SoL-böckerna, handlar om tre bästisar: Nina, Avery och Mel, eller snarare om det som plötsligt händer den sommaren som Nina är på en lång sommarkurs och bara två av de tre musketörerna är kvar i stan. Samt om obalansen i triangeln när Nina kommer tillbaka och upptäcker att Mel och Avery plötsligt vill tillbringa tid med varandra också på tumanhand, som ett par.
Också Mel och Avery har stundvis det svårt att finna sig tillrätta i den nya situationen. Det handlar mycket om att inse vem man är – och inte är:

But she’d known. She’d absolutely known. The only thing she’d never done was write the word in the caption of the self-portrait that she kept in her head.

Det här känns som en väldigt amerikansk bok, det är mycket funderingar kring college och extra-aktiviteter utanför skoltid, och jag kan också sakna humorn som är betydligt mer genomträngande i SoL-serien. Men en helt trevlig bok att sluka en ledig dag, och definitivt fräscht (!) med hbtq-tema i amerikansk high school-miljö.