Bra start på läs-året

Björnstad av Fredrik Backman XXXX+
bjFörlåt alla Ove-älskare, men den boken har aldrig intresserat mig. Hade liksom helt fräckt dömt ut Backmans författarskap som ”inte för mig”. Sedan började Björnstad dyka upp här och var på bloggar jag gillar, och även tematiskt lät den intressant: en liten småstad där känslorna svallar kring ishockeyn, både inom och mellan familjer. Vad glad jag är jag läste den, för jag gillade massor!

Vet du vad som händer med kol man utsätter för extrem press, Peter? Det blir diamanter.

Ett juniorlag som gått längre än man kunnat drömma om. En stjärna på isen. Rika pojkar och fattiga pojkar, korta och långa. Pojkar vars föräldrar stöttar dem ekonomiskt och pojkar vars föräldrar stöttar dem, punkt. Flickor som drömmer, som förändras, som växer. Föräldrar som hoppas, som kämpar, som blundar. Ett samhälle som balanserar på ruinens brant, som lägger allt sitt hopp och lite till till en handfull pojkar med ishockeyklubbor.

I lilla Björnstad kläms många stora känslor ihop på en liten ort. Backman skildrar skickligt det stora och det lilla; den enskilda individens vedermödor men också hur ringarna på vattnet sprider sig blixtsnabbt framför allt på små orter. Politiken inom klubben, glädjen och kärleken till spelet, till laget. Men också vad som händer när katastrofen slår till, när man ensam måste ställa sig mot kollektivet. När tonårspojkar (och direktörspampar) som fått höra Laget är större än jaget sedan de ställde sig på ett par skridskor första gången plötsligt tvingas rannsaka sig själv och fundera vad som egentligen är vänskap, vad som är mod. Läs!

Skimrande sommarskildring

Den sommaren av Mariko Tamaki & Jillian Tamaki XXXX+
densommarenJahaja, att recensera boken tätt efter att man har läst den har alltid varit en bra idé, och speciellt sedan när man sover för lite och liksom tappar tråden även mitt i samtal… Nåväl, vad karaktärerna hette kan man säkert läsa på bokens baksida (Rose och Windy säger Goodreads), men det relevanta är väl ändå vad jag tyckte om boken och den känslan har stannat kvar! Helt otroligt fina teckningar, den sortens bilder som får det att se enkelt ut att teckna. Mest är det skildrat ur Jennys perspektiv, hennes upplevelse av sommaren i sommarhuset, tiden med vännen Windy, stranden, killarna vid filmuthyrningen. Så snyggt hur glimtar av det hon upplever förstoras upp i teckningarna, precis som det är inne i ens huvud, vissa detaljer fastnar. Man vrider och vänder på en mening man hört i huvudet. Man hör sina föräldrar gräla. Man beundrar snäckorna man plockat på stranden.

Stundvis får man också glimtar av samtal mamman för, och man suger som läsare i sig de meningarna, försöker, likt Jenny, förstå varför hon är så dämpad och trött, varför hon stänger in sig i sovrummet och vad som driver pappan att åka hem och jobba några dagar. Och vilken orsak sedan…
Jag tycker att tecknestilen påminner om Craig Thompsons, och det innebär ett högt betyg av mig! Lite svaga The Affair-vibbar får jag faktiskt också, kanske är det mest havet som ger mig det. Men också att krypa så tätt inpå någon, få uppleva genom dennes ögon och sedan stundvis skymta en annan verklighet så tätt intill men så annorlunda ändå.
Mycket vackert tecknad och läsvärd hörni, det är det viktiga!

En man med mycket makt

Naondel av Maria Turtschaninoff XXXXX-
Vad passar väl bättre denna politiskt nattsvarta dag, än att skriva om en bok som ger lämpligt med verklighetsflykt? En bok som dessutom handlar om en ond man med för mycket makt…

Jag hade aldrig varit förälskad förut. Agin och jag hade fnittrat om somliga av grannskapets pojkar, men det hade bara varit en övning. Som att baka kakor av sand när man är liten, innan man bakar riktiga kakor av mjöl, honung och kanel.

img_5451Kabira förälskar sig i Iskan. Hon är äldsta dottern, men inte den vackraste. Han är rik och jobbar för fursten. Men Kabira har en hemlighet, stor kunskap och ett fantastiskt hjälpmedel, och den skänker hon Iskan med fatala följder…
Hon hamnar i ett glittrande palats, det glimmar och blänker och Iskan samlar på sig fler och fler skatter, både döda ting och levande. Kabira får sällskap i sin fångenskap, yngre kvinnor och konkubiner. Konkurrenter och kompanjoner.

På Helsingfors bokmässa fanns det en programpunkt där Maria Turtschaninoff intervjuades om dubbelheten i att skriva för både unga och vuxna i samma bok – ett samtal jag gärna hade lyssnat till, tänker jag flera gånger under läsningen. Det är nämligen rätt rått ibland: ondska, sex och död. Jag vet inte vilken åldersgräns jag själv hade satt på den här boken, men turligt nog är det inget jag heller behöver fundera över. Som vuxen njuter jag av den till fullo! Det råa frossas heller inte i som i exempelvis George R.R. Martins böcker (och framför allt filmatiseringen av dem..!), utan finns där som ett nödvändigt element utan att för den delen ta över berättelsen.

Det finns drag av magi förstås, men så lite att att det känns som om det nästan kunde vara på riktigt. Det här är en föregånare till Finlandia Junior-pristagaren Maresi (varför är inte den här nominerad förresten?!) men kan läsas helt fristående. Lite lite bonus ger det att ha läst Maresi först, men det är i ett så pass sent skede att det inte spelar någon roll för läsningen. Samma underbara miljöbeskrivningar är det dock, framför allt av mat och miljö, underbart!

Det är många kvinnor som får komma till tals i Naondel, men jag tycker det går bra att hålla deras röster, deras öden, isär. Det är också intressant när de ser – och inte ser – varandra, små detaljer som så snyggt målas fram med försiktiga men skarpa penseldrag. Och även om Iskan finns där som ett mörkt moln på deras himmel, är de starka de här kvinnorna, ensamma men framför allt tillsammans. Ett framväxande systerskap inte olikt det i Cirkeln-trilogin, och ett systerskap som ger tröst åt så väl de fiktiva karaktärerna som åt läsaren.

Jag tyckte om Maresi, men det här, det här är något mer! Wow!
Rec.ex. från Förlaget.

Att vara två i en kropp

One av Sarah Crossan XXXX+
oneGrace och Tippi är tvillingar – siamesiska sådana. Två personer, men bundna vid höften och vid varandra. Alltid och hela tiden. Hittills har de gått i skola hemma, men när de blir 16 år blir det för dyrt och det bestäms att de ska börja en vanlig high school. Fast de själva är ovanliga.

Jag hade hunnit se lite positiva utrop om den här boken när jag fick tag på den, men att det var frågan om prosalyrik hade gått mig förbi och det gjorde mig glad. Det betyder också att boken trots sitt omfång går snabbt att läsa, och man pendlar mellan att vilja hetsläsa men också försöka smaka på orden. Läsa allt om Grace och Tippi, men också deras vanliga familj med den balettdansande lillasystern och pappan som dricker för mycket. Att försöka göra sig vänner, tillsammans men också på egen hand.
Det är en intressant och fin bok, om syskonkärlek, identitet och vänskap. Om att vara en när man är två, och två när man är en.

One släpps på svenska i dag faktiskt tror jag, Vi är en heter den då.

Mörk citatfest i djupaste Pennsylvania

Girls on Fire av Robin Wasserman XXXX½
girlsonfire290-tal i djupaste Pennsylvania. Kurt Cobain dyker upp på horisonten och på bilstereon, och den lilla småstaden Battle Creek försöker hämta sig från chocken att en av de populära pojkarna har tagit livet av sig inne i skogen. Hannah Dexter, en wallflower och en nobody, står dock inför en förändring då skolans nya flicka Lacey sveper in i hennes liv och tar det med storm:

Still, I’d filed the dream of a best friend away with my Barbies and the rest of my childish things, and given up expecting Battle Creek to supply me with anything resembling a soul mate. Which is to say, I’d been lonely for so long, I’d forgotten that I was.

Lacey kallar Hannah för det tuffare Dex, och tillsammans med Lacey vågar Dex skolka och börja bära tunga Doc Martens. Deras vänskap blir otroligt tät och symbiotisk, ni vet så där så att man nästan känner sig berusad och/eller kär när man plötsligt klickar med någon. Plötsligt blir sedd. Jag har aldrig bott i en gudsförgäten småstad, aldrig klätt mig i babydollklänningar eller haft en alkoholiserad mamma så som Lacey, men Wasserman beskriver allt så träffsäkert och hudlöst att det känns som att jag ändå kan relatera. Kroppens förändringar, vänskapen och tävlandet flickor emellan, det komplicerade vuxenblivandet; i Girls on Fire finns samma klangbotten som jag har älskat hos Megan Abbott, Tana French och Sarah Pinborough. Fast kanske ännu lite mörkare?

Just because you leave high school doesn’t mean high school leaves you.

girlsonfireDex och Lacey agerar berättare, några enstaka gånger hörs även en förvånansvärt gripande föräldraröst. Men som ni säkert förstår: som så ofta när det kommer till småstäder och skogar och tonåringar, så är allt inte vad det ser ut att vara. Det är så otroligt snyggt skildrat, hur både tidsmarkörerna (Bill Clinton på väg mot Vita huset, skräcken för satanism som lurar i skuggorna) och flickornas berättande och minst sagt komplicerade relationer till skolans drottning Nikki Drummond löper så obehindrat i texten samtidigt som mörkret och skärvorna samtidigt kan anas. Girls on Fire är full av citat jag streckar under på Kindlen, jag har ”tömt” över en del av citaten hit i recensionen såklart, och ännu fler finns på min citat-Tumblr.

Girls had to believe in everything but their own power, because if girls knew what they could do, imagine what they might.

Tack till pålitliga förläsaren Helena för tips och lyrisk recension. Här och här finns två välskrivna och lika lyriska Tumblr-recensioner, ifall ni ännu av någon kryptisk anledning tvekar över ifall ni ska läsa boken eller inte. (Det måste ni!)

Introversion i svinkul serieform

Adulthood is a Myth av Sarah Andersen XXXX½
admSarah Andersen är säkert bekant för många av er via serien Sarah’s scribbles som kan skymta förbi på Facebook eller Tumblr eller rentav här i bloggen. Jag följer henne på Tumblr, och kände att jag ville köpa hennes första bok, den går loss på drygt hundra sidor och består främst av en sida långa självständiga strippar. Tyvärr var många av serierna som väntat redan kända från internet, det där är ju ofta problemet med tecknare som får bokkontrakt den vägen. Jag är ändå nöjd med köpet, jag skrattade högt väldigt många gånger, visade sidor åt både Mr Bokbabbel och även kompisar per sms. När en kompis hälsade på låg boken framme, och hon började genast ivrigt bläddra i den, fnissande. Ett betyg så gott som något.adm2Plus såklart för många bokrelaterade strippar! Kort sagt är den här boken ett måste för alla introverta människor som trivs a) på internet b) i pyjamas.

Ordbok till mänskligheten

Humans, an A to Z av Matt Haig XXXX+
Ibland älskar jag verkligen min läsplatta. Som när jag läste Bokoholistens lyriska recension av den här boken, kände ett akut behov av att också läsa den och hittade den som billig e-bok, fick hem den till Kindlen och läste ut boken ännu samma kväll.

eyebrows A line of hairs above each eye, along the lower margin of the brow ridge. Their main function is to aid communication, particularly in unhappy marriages and police interrogations.

humansVar förtjust från första sidan! Jag kan bra tänka mig att det är en bok som passar att plocka upp då och då och läsa i småportioner, men jag hetsläste alltså i stället. Boken föreställer en ordbok/guide till Jorden och mänskligheten, riktad till invånare från andra galaxer som är intresserade av att förstå mer eller rentav smälta in bland människorna. Man kunde alltså klassificera boken som science fiction, men främst är den helt enkelt fantastisk i sitt sätt att med små förklaringar/beskrivningar vara både klok och rolig.

suburbia Where a child’s dream grow and an adult’s die.

Utifrån-perspektivet belyser faktiskt vissa absurditeter vi människor sysslar med, samtidigt som vissa ord förklaras så att det nästan låter som poesi. Jag förstår att Bokoholist-Siv använde överstrykningspenna när hon läste, jag ville också markera väldigt mycket. En tunn bok, men skarp, rekommenderas!