Kanske jag blir mer inspirerad om jag får riva ut sidor och spara?

Home stories. Personlig inredning och inspirerande idéer av Ida Magntorn XXX½
hs1Med bas i sitt eget hem, och uppdelat i ”kapitel” som utgörs av dagens rytm (”Morgontimmar”, ”Frukost”, ”Köket är hemmets hjärta” etc.) delar Ida Magntorn med sig av konkreta tips och idéer om hur man inreder och sätter en personlig (?) prägel på sitt hem. Här och där finns det även insprängt bilder från andra (sorters) hem, oftast när Magntorn vill poängtera och illustrera något särskilt.

Bilderna är vackra och harmoniska, pappret är matt och känns lite lyxigt. Det är en trevlig bok att läsa och/eller bläddra i, och känner man att man saknar den sista touchen i sitt eget hem kan Magntorns tips om moodboards samt hur stilleben kräver  att prylarna har olika höjd förvisso vara matnyttiga. Samtidigt kan jag inte låta bli att undra i vilken grad stil och inredning kan läras ut, och hur mycket som bara är… ja, talang eller hs2något liknande? Jag tror definitivt att man kan utveckla sitt estetiska öga genom att plöja inredningstidningar och därmed inse att just krukväxten elefantöra är det som kommer att höja String-hyllan från ordinär till extraordinär på Instagram. Men jag tror att det krävs en mängd alltså, ett kontinuerligt läsande, bläddrande, scrollande, inte bara en magisk bok som säger åt dig hur du ”ska” göra.

Med detta inte sagt att jag inte njöt av att läsa Magntorns bok, för det gjorde jag. Hade gärna rivit ut en vacker bild eller två om jag hade kunnat. Idéer och inspiration får man säkert, om man är ett fan av Magntorns förhållandevis neutrala stil (vitt, krukväxter, böcker, loppisfynd, udda kaffekoppar, det gamla vanliga). Jag vet dock inte hur bestående intryck boken sist och slutligen gör på mig, speciellt som jag inte kan riva ut sidor så som jag kan göra med inredningstidningar. Det är inte nödvändigtvis Magntorns fel, kanske är det snarare fenomenet inredningsböcker som är lite kryptiskt?

Annonser

Kreativa hem vs hem befolkade av kreativa personer

Hej! Kreativa hem 2 av Moa Samuelsson & Christina Breeze
Förutom böcker älskar jag att läsa inredningstidningar. Vissa må kalla det ytligt eller konsumtionshysteriskt, men jag älskar det. Det gjorde jag redan som ganska liten, jag läste mammas tidningar och drömde mig bort i de stylade hemmen i IKEA-katalogerna. Numera har jag större tidningstravar än min mamma, och vårt utbyte är intensivt. Jag fascineras av hur man kan använda – och omvandla! – ett rum, eller vad det egentligen är som gör att reportagens invånare – eller jag själv – upplever något som hemrevligt.

Hej! Kreativa hem 2 är – som namnet tydligt anger – den andra ”inredningsboken” som Printz Pubhej2lishing ger ut. Jag använder citationstecken eftersom boken må vara fylld av bilder på olika hem, men något som förvånade mig som förvisso äger den första boken men (än så länge) bara bläddrat i och inte läst den, var att texten handlar främst om de olika hemmens invånare. De är nämligen mer eller mindre kända profiler, och alla ”professionellt kreativa” inom olika områden såsom sångare, scenografer, stylister. Jag gillar att boken inte fokuserar på trender eller skinande högblanka hem med marmorbänkar i köket (även om de kan vara nog så snygga!), framför allt med tanke på att det faktiskt är frågan om en bok och inte ett månadsmagasin som eventuellt möter sitt öde i pappersinsamlingen några veckor senare. Jag hade dock önskat mig en större koppling mellan invånarna och deras tankar om hemmen, både om hur de hamnade just där och hur de tänker kring inredning eller om deras hem är deras borgar eller snarare något de bor för att det råkar passar dem i stunden. Naturligtvis tas hemmet upp en aning även i texterna innan de spinner iväg mot en djupintervju med själva kändisprofilen, men för att vara en inredningsbok känns det som om hemmen – trots fina bilder! – hamnar lite i skuggan av sina invånare.
Rec.ex. från Printz Publishing.

Känslor äger rum

På sitt Lande kan människan på ett förunderligt sätt vara både borta hemifrån och innerst hemma på samma gång.

Jag läste Pia Ingströms essäbok Känslor äger rum. Liv i hem stuga och villa i somras, sittande just på verandan på vårt sommarställe en varm julidag när dagarna redan började anta en lite bitterljuv ton i kanterna eftersom semestern och IMG_7790landevistelsen med den höll på att lida mot sitt slut. Jag läste de två första essäerna, den om hemmet och sedan med särdeles glupska ögon den om landställen, och fann mig själv både nicka intresserat och fnissa igenkännande. Ingström blandar Bordieus teorier med enkätsvar ur en ”gallup” Svenska Litteratursällskapet gjort, små intervjuer med bekanta och egna reflektioner. Som sagt är det speciellt sommarstugedelen som slår an en sträng hos mig, den där trygga platsen att återkomma till år efter år, där stigar och vikar kanske fått namn efter något specifikt som hänt familjen där en gång. Där det krävs att man känner stället utan och innan för att veta vilket fönster som inte går att öppna och hur man bäst eldar i spisen. En plats som blir ett andningshål, ett ställe att komma ifrån vardagen samtidigt som man kanske är som allra mest ”sig själv” där. Men också en plats som kan orsaka mycket smärta, som blir orsaken till släktfejder och år av iskall tystnad. Det är viktiga saker, hemmen, landställena, platser det är omöjligt att förhålla sig helt neutralt till.
Titeln förresten, genialisk!

Färgglad crazyness med handfasta tips

Rum för kidsen av Isabelle McAllister XXXX-
rumSjälv har jag varken barn eller rosa väggar – inredningen hemma hos oss följer den praktiska men utslitna klyschan neutral bas med accentfärger i textilier och detaljer – så då säger det nog en del om Isabelle McAllisters bok att den ändå lyckas fånga mig. Budskapet med boken är framför allt att låta barnen få vara med och bestämma – för att det är roligare för alla inblandade på det viset, och också för att vi vuxna faktiskt är vuxna och inte nödvändigtvis tänker som barn gör. Jag tycker om de handfasta tipsen som känns nyttiga och praktiska utan att någonsin bli tråkiga – ingen tycker väl om att läsa instruktionsmanualer liksom? Intervjuerna med barn om deras rum är gulliga och pinpointar just barntänket. Bilderna är fina och sidorna härligt karamellfärgade – Isabelle och fotografen Jenny Brandt driver bloggen Dos Family tillsammans och där är stämningen rätt likadan som i boken. Likt Johanna Ö reagerar jag också (positivt) på att tipsen inte heller känns omöjliga att genomföra även om man inte skulle ha en snickarbänk och eller trehundra stuvbitar loppisfyndade tyg hemma. Måla en vägg (gillar tipsen om fina NCS-koder och blir sugen på att själv måla någonting!), washitejpa en bilbana på golvet eller stoppa ner en ljusslinga i en flaska Hello Kitty-badskum. Embrace the nonsense!

Tidlösa finska hem

Avaimia ajattomiin suomalaisiin sisustuksiin av Hanni Koroma, Sami Sykkö och Jaanis Kerkis XXXX
av14 vackra, (relativt) tidlösa och framför allt sinsemellan olika finska hem. Varje hem presenteras med en sida text och några vackra stora bilder med rejäl bildtext. Nu är det av naturliga skäl skillnad på inredningstidningar och -böcker, men jag tycker just den här boken skiljer sig väsentligt från inredningstidningar på två sätt:

1) Det är inte en enorm fokus på brands. Visst förekommer ordet bokhyllehalldesignklassiker här och där, och visst finns det sådana att känna igen på bilderna. Men det handlar inte om vems det är och var man köpa det, utan snarare hur föremålet fungerar i rummet och helheten.
2) Pedagogiken. I bildtexterna poängteras hur olika målfärger eller lister påverkar ljuset eller ögat. Hur vitt inte alls gör att rummet ser större ut, utan att dova färger i stället gör att väggen ser djupare ut. Med mera, med mera. I slutet finns dessutom ett slags snabbregister där du kan slå upp tips t.ex. om hur du får rummet att verka öppnare eller var du kan spara in på inredningsinvesteringar.

En vacker (kolla bokhyllehallen ovan, åh!) och samtidigt matnyttig bok om hem och inredning. Jag förstår varför reservationskön har så erbarmligt lång på biblioteket!

Lyxig ögongodis-bok

Welcome Home av Leila Lindholm och Ulrika Magnusson
welcomehomeFörutom böcker knarkar jag inredningstidningar en masse. Inredningsböcker not so much, men hade hört gott om den här boken (en icke namngiven trevlig förläggare ryktas rentav ha skapat en Pinterest-mapp i författarens ära ;)) och var inte sen att reservera den på biblioteket (hur ofta skriver jag inte den meningen nuförtiden förresten? Länge leve biblioteken!). Och oh la la, här var det ögongodis för hela slanten. Lite onödigt ”pyntig” känns boken ibland, själv vill jag inte ha riktigt så där många grejer framme. Skulle heller inte ”våga” ha så där mycket färg. Men ändå, vilken härlig bok att bläddra i! Teman enligt hemmets olika rum, fotografier och texter och tecknade bilder, planskisser, inköpsställen. Och den känns så lyxig också, med tjocka, halvmjuka pärmar, tjockt matt papper och ett inkluderat bokmärke. På Leilas blogg kan ni se en liten sneak peak ur boken. Jag blir sugen på att äga boken själv, för till skillnad från många andra coffee table-böcker känns den här som en bok man faktiskt skulle bläddra i flera gånger, faktiskt läsa och använda. Min favorit av kapitlen tror jag är det om hemmakontoret, men alla är inspirerande på sitt sätt. Vill liksom inte lämna tillbaka den till biblioteket…
Oslagbart julklappstips till dig själv eller någon i din närhet som är ens det minsta intresserad av inredning!

Tolv hem

12 x Koti av Jonna Kivilahti & Krista Keltanen XXXX+
12xkoti12 x hem. Tolv olika hem runtom i Finland, fotograferade av duktiga Krista Keltanen och beskrivna av bloggaren Jonna Kivilahti. Varje ”kapitel” avslutas också med ett frågeformulär till ett inredningsproffs (arkitekter, designers m.m.) som får säga sin åsikt om hemmet ifråga. Det här elementet skulle kunna vara lite tråkigt, men frågorna om t.ex. favoritmöbeln/-rummet, hur hemmet skulle dofta och vad som eventuellt skulle kunna läggas till är roligt ställda.

Det är vackra hem som är med, vissa lite väl ”inredda”, sådär att man undrar om den familjen någonsin har brödsmulor på diskbänken eller smutsiga strumpor på golvet. Alla hem är inte i min stil, men boken är väldigt inspirerande och jag bläddrar gärna några varv till efter att ha läst den från pärm till pärm. Mina invändningar är väl främst att hemmen gärna hade kunnat presenteras i en lite annan ordning, nu blir det väldigt många strama svartvita hem på raken innan det kommer en färgbomb som bryter av. Och så reagerar jag lite på den underliga detaljen att det i åtminstone fyra av hemmen finns Facet-lyktorna från Tine K. Inget fel på det, de är otroligt vackra och jag äger själv också några stycken. Det känns bara lite ovanligt att i en bok om finska hem se så mycket dansk design men t.ex. inga Aalto-vaser eller Kivi-lyktor.