SÅ sant! Hur ordnas det inte kurser inom litteraturvetenskapen i detta ämne..? I den här frågan är ju min Kindle överlägsen alla fruktlösa försök med mobiltelefoner balanserande över boken eller boken inklämd under tallrikskanten. Ändå sitter man där, lunchpaus efter lunchpaus, och tragglar. För att det ju är värt det i slutändan.
Glad Erin Kelly och S.J. Boltons nya böcker släpps som Kindle-versioner-dag! Jag har jobbat hundra (eller var det sju?) dagar i sträck och som belöning väntar nu den senare boken på min läsplatta, den andra var så dyr så jag avvaktar lite – jag ger det en vecka, max innan jag trillar dit i alla fall..! På Kindlur har även Erik Axl Sunds nya deckare Glaskroppar hamnat – jag jobbade nämligen också den där söndagen som den var billig på Dito..!
Så nu blir det sommarstugan i dagarna tre – och jo, jag är väl medveten om att dessa författares mörka och gastkramande thrillers egentligen är det minst smarta jag kan packa ner till ett ställe med utedass (= man måste sticka näsan utanför dörren även efter att det har blivit mörkt). Men hej, det är ju inte som om jag skulle kunna hålla mig borta ifrån dem direkt, speciellt som jag har peppat inför detta släpp redan för länge sedan! Nu ska vi bara hoppas på att jag verkligen får de där oceanen av lästid, och att de inte förvandlas till något som mer liknar ”en vattenpöl. Eller en insjö fylld med grodyngel” som Bokstävlarna så finurligt och igenkännbart uttryckte det häromdagen.
Så här glad blev jag häromdagen då jag insåg att en framtida långhelg infaller samtidigt som Kindle-släppen av både S.J. Bolton och Erin Kellys nya böcker. Välkommen thrillerbonanza deluxe alltså!
Fast de släppen infaller då alltså först i maj – typiskt bokmaligt att börja ta ut peppen så långt i förskott! Just nu får jag gotta mig åt Harlan Coben i stället, den mannen har åtminstone den goda smaken att alltid släppa en bok lagom till min födelsedag. Tyvärr glömde jag dock önska mig lästid, får hålla tummarna att den bristvaran på något sätt kan åtgärdas snarast. Trevlig bokhelg!
Släppet av Elly Griffiths nyaste bok, The Outcast Dead, råkar sammanfalla med en ledig
dag. Plus att jag inte har någon annan bok alltför många andra böcker på gång samtidigt. So long, jag har en brittisk arkeolog att hänga med!
P.S. Även de första sommarkatalogerna är på ingång! Sannerligen en boklyckans dag, detta.
Intressant det Enligt O skriver om hur e-böckerna åtminstone för hennes del håller på att ta 
över läsningen. Jag älskar ju min Kindle men är lite dålig på att använda den i vardagen – på resor är den ju däremot helt oslagbar! Samtidigt känns* det som om det är främst e-böcker jag köper, medan jag tillskansar mig fysiska böcker genom rec.ex, läsex från jobbet, biblioteket etc. Lite underlig diskrepans där, vilket jag tror beror på – förutom det sedvanliga bokhamsterdraget med att köpa fler böcker än man hinner läsa – att böckerna på läsplattan är out of sight, out of mind. E-böcker kan man liksom inte fota snygga bokhögar till bloggen/Instagram med… Ska dock skärpa mig vad gäller att minnas e-boksskatterna, har sedan ungefär ett år tillbaka antecknat vilka nya böcker jag köper/får hem till det bokbabbelska hushållet och sedan streckat över dem då jag läst dem. Det hjälper i alla fall lite mot risken att glömma bort böckerna (och kan naturligtvis tillämpas av er som bara läser fysiska böcker också, vi är många som hamstrar böcker som om det inte fanns någon morgondag…)!
Vissa förlag vill ju numera också helst skicka rec.ex som pdf-filer, vilket kommer att bli betydligt behagligare att läsa sedan jag fick en iPad Mini i examensgåva. Kanske 2014 blir e-böckernas år?
*) Kan ha fel i detta, tror ju t.ex. alltid att jag läser ungefär 60-40 kvinnliga och manliga författare, medan det i verkligheten är snarare 80-20.
Ah, vilken skön semester vi fick! Sol, pool, böcker och palmer, vad mer kan man behöva? Det blev inget rekordantal böcker läst (när jag tänker efter så var Den Karibiska Snabbläsarresan 2004, med 15 böcker på 14 dagar faktiskt en väldigt regnig semester), men tillräckligt för att jag ska vara nöjd och för att få en fin start på läsåret.
Antal lästa böcker: 6
Antal lyssnade podcasts: 6
Antal sovna flygtimmar, av sammanlagda 28 (!): Svårt att säga, man sover så oroligt och ser inte alltid klockan i mörkret etc, men kanske 13-15? Över förväntan ändå, vilket var skönt samtidigt som det såklart bidrog till lite mindre läs- och podcastfest.
Hur har ert läsår börjat, har ni suttit i pyjamas och läst hela ledigheten? Har sett att många av er har avancerade läsutmaningar på gång också, helt tvärtemot mitt eget lilla läslöfte om att hålla mig till trygga ”bra” vatten, heh.
Ett snabbt hej från semestern! WordPress-appen yrar något om minneskapacitet, så jag får hänvisa till Instagram (@bokbabbel) för palm-, pool- och bokhögsbilder. Min snabbläsande pappa leder mig i antal utlästa böcker, och städerskan sorterar om vår bokhög (!) nästan varje dag, men annars är allt bra ;). Hur har ert läsår börjat? Siktar ni, likt Mind the Book, på #tresiffrigt2014?
En av vårens första böcker ur kategorin Väldigt efterlängtade är här! Dessutom mycket trevligt av Amazon att släppa den lagom då jag är ledig och då jag ska ut och åka lite tåg..!
Maria funderar på det här med sidantal när man läser på läsplatta. Beroende på läsplattan står det kanske sidnummer uppe eller nere i något hörn, på Kindle står det procent man avverkat och på vissa läsplattor står det tydligen inget alls. Oberoende är det ju annorlunda än när man läser en fysisk bok och antalet sidor på höger sida blir allt färre så att balansen (om det är en tjock bok) så småningom skiftar. Maria tycker det här är skönt, att bara kunna läsa och läsa tills PANG, boken är slut! Jag tycker lite tvärtom. Jag är en sådan som brukar ha koll på hur många sidor boken jag läser har. Är det en lite seg bok kan jag tänka att det är skönt att den snart är slut, är det en riktigt bra bok kanske jag rentav försöka läsa långsammare mot slutet. Nu fungerar ju procentbalken på Kindle på ungefär samma sätt som antal sidor man har kvar, men ibland har jag fått mig en otrevlig överraskning då jag trott att jag får hänga med boken ännu i typ 15 % och så har den abrupt tagit slut och de resterande procenten har utgjorts av något extramaterial, såsom intervju med författaren el.dyl. Jag har i alla fall känt mig snuvad på konfekten då. Kanske jag behöver de där sidornas tyngd, eller en mer sanningsenlig procentbalk för att kunna förbereda mig – på gott och ont – för att boken håller på att ta slut.
Hur tänker ni? Hålla koll på sidorna, ja eller nej?
Vilket eminent tips av Calliope, en gratis julnovell med allas vår Ruth Galloway (arkeologhjältinnan från Elly Griffiths böcker alltså)! Jag klickade ner den till Kindle direkt, och läste igår medan snön yrde utanför fönstret. Mysigt! Novellen utspelar sig i jultider (du-uh), och tidsmässigt ungefär där vi blev efter senaste boken. Den går garanterat att läsa fristående också, men varning i så fall för en del spoilers gällande framför allt Ruths privatliv.
Och i slutet följde det med en sneak preview av A Dying Fall, men den läste jag inte, eftersom jag får in den på Kindlur i övermorgon!
Ni som inte har en Kindle eller en surfplatta med Kindle-appen, kan beställa novellen här.
Här hade jag tänkt skriva lite om hur det var att läsa på iPad, och så går Metta på Böckerx3 och gör hela jobbet för mig. Precis som Metta är jag, vid sidan av fysiska böcker, van vid att läsa på min fjäderlätta lilla Kindle, så att sedan sitta med paddan (generation I) i knät var ju en helt annan sak. Knappast tyngre än en inbunden tegelsten förvisso, men det krävs ett helt annat handgrepp både för att kunna hålla i och sedan dessutom vända sida. Rätt ofta saknade jag sidoknapparna på Kindle, mycket mer behändigt än att svepa med fingret över skärmen.
Nu satt jag alltid i såpass ljusa miljöer att jag hade klarat av att läsa en fysisk bok (eller Kindles e-ink), men visst är det ju behändigt med paddans bakgrundssken (såvida du inte befinner dig ute i solljuset vill säga, då kan du vinka hejdå till läsningen). Relativt bra klarade jag mig också från att låta bli Twitter under läsningens gång – d.v.s. lika bra som jag klarar mig med fysisk bok/Kindle och med iPhonen inom räckhåll. Min största behållningen med paddläsningen blir lättheten. Hur jag laddade ner pdf:en ur mailet (nu var det ju frågan om ett rec.ex, men jag antar att det är så gott som lika lätt om det gäller en köpt e-bok), klickade upp den i Bluefire Reader där jag sedan hade boken med dess fina sidutsmyckningar och sidnummer synliga. Det gillade jag verkligen! Någon limdoft och sidblädder får man ju inte på paddan, men speciellt då det gäller lite mer utsmyckade böcker så ger iPaden i övrigt hela läsupplevelsen.
Sammanfattningsvis: Jag är fortfarande nöjd att jag valde att köpa just en Kindle, och med att fortsätta läsa på den vid sidan av fysiska böcker. Men när vi nu en gång har en padda i hushållet, är den ett utmärkt komplement till de övriga lässätten – och helt överlägsen Kindlur vad gäller läsning av pdf! Jag är med andra ord nöjd men inte frälst.
Minns ni när man var liten och häftade ihop några papper som man sedan med gravallvarlig koncentration skrev en liten bok på? Kanske illustrerade man också? Dagens barn är modernare än så, åtminstone En gul apelsins döttrar som gjorde varsin Kindle av åt sig i stället. Sött!
Själv tar jag nu min egen Kindlur (av plast) och börja göra mig redo för bilfärd ut mot lande. ”Målet är läskoma”, för att citera Ord och inga visor. Och denna min namne citerar jag gärna, hon ska ju författardebutera och allt! Men ja, läskoma är tanken, och jag har en sedvanligt absurt optimistisk inställning till hur mycket jag riktigt ska hinna läsa. Finfint!
New York, baby! Imorgon alltså, och medan jag nu egentligen borde ta fram kläder, kappsäck och pass, håller jag naturligtvis i stället på att klappa på mina fysiska böcker samt fundera över vilka böcker jag riktigt har på Kindlen och om jag behöver fylla på förråden (svar: nej! Men jag villl…). Eftersom jag med största sannolikhet kommer att komma hemsläpande på någon ny bok eller ett billigt Converse-par, hade jag tänkt begränsa de fysiska böckerna till en eller två, och låta Kindlur stå för resten. Sen är ju New York dessutom inte ett resmål där man direkt har eoner av lästid, så vi får se vad det blir av det hela. Gissar dock att jag kommer att avverka åtminstone nya Åsa Larsson och Harlan Coben, om inte annat så under flygresorna, så stay tuned för bokbabbliga funderingar kring dem! Har som vanligt tidsinställt några inlägg för tiden jag är på resande fot, och hoppas kunna spontanblogga om saknaden efter bloggen och er blir för stor. Men i övrigt hörs vi om en dryg vecka igen, ha en riktigt skön påsk!
Missförstå mig inte, jag älskar ju Knausgård och är överlycklig över att äntligen ha lagt vantarna på den tredje (rosa!) boken. Men det går inte att slalomläsa honom och landsmannen Nesbö samtidigt! Efter lite strul med rec.ex.-utskick fick jag nämligen Gengångare, även den mycket efterlängtad, som e-bok igår och klickar nu mig hetsigt vidare på Kindle trots irriterande kopieringsskydd som dyker upp mitt i texten på varje sida. Och även om Gengångare hittills har ett lugnare mer normalt tempo än de extremt hetsiga Snömannen och Pansarhjärta, så är det ändå en typisk Jo Nesbö som man helt enkelt inte vill sluta läsa utan bara frossa i. Försök nu sedan varva med detaljerade Knausgård à la ”Jag stod där på berget, och det var grått, och så växte det lite gräs på det också, och det var grönt, gult och ibland nästan vitt, och jag såg ut över vidderna…” (Obs, fejkat och överdrivet citat såklart, men ni förstår vad jag menar!)
Perrotta, Tom: The Wishbones
Perrotta, Tom: The Abstinence Teacher
Hand, Elizabeth: Saffron and Brimstone
Hart, John: Iron House
Skäringer, Mia: Avig Maria
Du vet att du gillar en bok när du klickar hem fler böcker av författaren innan du ens läst ut den första boken (Tom Perrotta, det är du och jag nu!). Du vet dessutom att du är en oförbätterlig bokmal när du ska handla julklappsböcker åt andra och sedan trillar dit själv. Knepigt, det där.
Bah. Knappt hade jag återinstallerat mig i vardagen förrän den höga febern som även förpestade några bröllopsresedagar invaderade min kropp igen. Vrålfail, som min bästa distanskollega Sandra skulle säga! I dag är jag mest glad över att jag stundvis orkar läsa (dock inga av de tunga inbundna rec.exen som lockar, här håller vi oss strikt till ViLäser, Kindle eller för febersvaga armar överkomliga pocketböcker).
Mitt gula kort (för uppvigling, bah! Jag bär det med stolthet!) är noterat, och vad det lider ska jag naturligtvis rapportera om allt från hur det gick med mitt återseende med Annika Bengtzon, om en ny (fiktiv) psykopatbekantskap jag gjort, en thrillerförfattare jag förälskat mig i, en nattlig cirkus jag förundrats av och lite annat smått och gott. Men först, Penguinmugg-formade baljor med té och eoner av vilotid i sängen. Stay tuned tills bättre (blogg)tider, som man så vackert säger på ”svenska”!
P.S. Vad tycks om min nya slogan, ”Fanatisk och fantastisk”? Den är ett FB-citat av Bia the bokgudinna från några veckor tillbaka och jag tycker den känns väldigt fin och passande! 😀
Jaja. Ni var ju – med all rätt – ganska skeptiska till min mastodontiska rese-bokhög för några veckor sedan, men inte ens jag trodde ju att jag skulle hinna igenom allihopa. Verkligen inte. Jag hade städer att turista i, solstrålar att ta fasta på, vatten att simma i och, framför allt, min man att umgås med. Såklart. Jag ville ju bara ha valmöjligheter, och med en fjäderlätt liten goding till Kindle så kan jag berätta er att det gick utmärkt. Under de första dagarna i Hong Kong blev det knappt något läst, och att jag dessutom harvade på med den till min besvikelse rätt sega The Marriage Plot underlättade ju inte direkt saken. När jag väl kommit igenom den, och fysiskt dessutom förflyttat mig till en lugnare ort, så gick det plötsligt framåt med en glad en-bok-om-dagen-takt. Så blev det lite mer aktiva dagar (jaja, tolka det hur ni vill) och sedan pang bom megafeber och mycket osexigt sängliggande i tre-fyra dagar. Tack och lov (speciellt med tanke på att det inte fanns internet på rummet och att tv-utbudet bestod av Masterchef typ 24/7) orkade jag läsa även när kroppstemperaturen nådde otrevliga höjder, men särskilt snabbt eller analytiskt kan man nog inte kalla det läsandet.
Slutsaldot blev alltså 8 utlästa böcker, men är för tillfället halvvägs inne i såväl Till skogs som The Language of Flowers så de får kanske räknas med sådär lite på ett hörn. Statistiskt jämna siffror för språkfördelningen svenska/engelska, men en jordskredsseger för Kindlur som stod för sex av böckerna (+ då Diffenbaughs fina bok jag håller på med som bäst). Vilken utmärkt resekompanjon han är, den gode Kindlur, med sin även i direkt solljus 100 %-igt läsvänliga skärm och sin lätta vikt. Jag laddade den en gång under resan, och det var bara för säkerhets skull ifall bagaget med laddningssladden skulle tappas bort, inte för att det behövdes. Inte heller var någon tjuv i farten och nappade Kindle ur strandväskan medan jag simmade i poolen intill, så det är med glädje jag ser framemot fler resor tillsammans med Kindlur. Årets bästa köp people, I’m telling you!
Årets bästa köp: bröllopsresan
Årets näst bästa köp: Kindlur
På skärmen för tillfället: The Last Child av John Hart
After the Fire av Karen Campbell XXXX+
After the Fire tar vid tre år efter händelserna i The Twilight Time. Den börjar pang på, med att Jamie låses in i ett fängelse. Jag hinner redan tänka att han är där under cover, men snart framgår det att han anklagats för att ha misskött sig på fältet – ett gravt misstag som ledde till att en ung flicka dog. Det liv Jamie och Cath har byggt upp sedan Anna Cameron försvann ur deras liv raseras igen. Ironiskt nog växer Jamie som karaktär då han blir en spillra, en skugga av sitt forna jag. Även Cath växer ytterligare, och Anna som seglat omkring ute i periferin måste naturligtvis få sin plats i berättelsen.
Eftersom man från första sidan vet att Jamie kommer att hamna i fängelse, behöver man inte hålla andan för den sakens skull. Det gör man däremot ändå, för alltihop är så välskrivet och bra. Jamies funderingar i fängelset, det korrupta polisväsendet, barnen som undrar var pappa är, Anna och Cath som kretsar kring varandra men som inser att de behöver varandra. Jag tycker att ni ska plocka upp Karen Campbell i närmaste bokhandel eller bibliotek omedelbart, för det här är b-r-a! Själv ransonerar jag nu försiktigt mina Campbell-doser eftersom de fyra böckerna om Glasgow-poliserna (Shadowplay #3 och Proof of Life #4) inte kommer att bli fler. Karen Campbell skriver vidare på något annat – förhoppningsvis något lika bra.
*) Blink blink.
Bokbabbel 