What she said

Läsning är en del av mig. Jag kan inte separera mig från den. Att fråga om mitt förhållande till läsning är som att fråga vad jag har för förhållande till att äta, duscha eller gå på toaletten. Det är ett basalt behov och jag läser alltid. Det blir ett andrum som vidgar mitt liv och som jag behöver för att klara av vardagen […].

– Helena Dahlgren om sitt behov av läsning (och skräcklitteratur) på Mina bibliotek

Annonser

Meddelande till allmänheten

Jag har läst ut min första bok sedan bokbabbelbebis föddes för exakt fyra veckor sedan! Ingen desto mer rafflande bok än Katerina Janouchs Första året. 12 månader som förändrar livet, men ändå! Babysteps etc. Kanske jag snart plöjer tegelstensthrillers på löpande band igen. Eller så gör jag inte det, men åtminstone är jag igång.

Det känns bra.

Fascinerande fängelser

Jag när tydligen en liten fängelsevurm för tillfället, insåg jag igår när jag i det piskande ösregnet grävde i traven med biblioteksböcker hemma och bestämde mig för att nosa på M.R. Careys Fellside. Någon som läst? Hans tidigare bok, den dystopiska (?) The Girl With All the Gifts är pocket- och Sverigeaktuell just nu, men det här är en annan och helt fristående bok om Jess Moulson som hamnar på ett högsäkerhetsfängelse på Yorkshire-hedarna för ett mord hon inte kommer ihåg. Väggarna viskar till henne – den här boken beskrivs nämligen som en Orange is the New Black med spöken… Får se vad det blir av det hela!oitnb2016

Detta alltså efter att jag precis läst ut Sharon Boltons Daisy in Chains, som till stor del utspelar sig i ett fängelse där seriemördaren Hamish Wolfe sitter och tar emot brev av sina kvinnliga fans – men mer om den nästa vecka! Om kvällarna portionerar Mr Bokbabbel och jag ut avsnitten av den fjärde säsongen av tidigare nämnda OITNB och så håller jag slutligen ett vakande hököga på Kindle-versionen av John Harts Redemption Road som förvisso inte utspelar sig i ett fängelse men där en av huvudpersonerna släpps fri efter tretton år. Verkar ack så lovande men är liiite för dyr för ett spontanklick ännu.

Juni 2016, all about fängelser alltså. Vem hade kunnat ana?

Halvvägs!

09062016

I dag läste jag ut årets fyrtionde bok, vilket också markerar halva ”sträckan” för det läsmål jag har satt upp på Goodreads för i år. Faktum är att jag inte alls visste vad jag skulle ha som rimlig bokmängd i år, considering att Bokbabbelbebis kommer att uppta största delen av min vakna tid under den andra halvan av året. Jag har hört många peppande kommentarer om hur oerhört mycket man får läst medan man ammar, det låter mycket trevligt och hoppingivande men är ingenting jag ännu vågar räkna med. Snarare hade jag kanske trott att jag skulle hinna läsa mer nu under våren och framför allt dessa veckor, medan jag är ledig men innan babyn kommer, men det är först den senaste månaden kanske som jag känner igen min forna lästakt. Trötheten, mina vänner..!

Och nej, det här är definitivt inget man behöver ta på största allvar, och framför allt är det inte det för mig i år. Jag tycker bara det är intressant att lite hålla koll på mängden och takten böcker jag läser. Och nu är jag alltså halvvägs redan i början av juni, sedan återstår det att se om jag under årets resterande månader läser en bok under tre månaders tid eller snittar fyra böcker i veckan under maratonamningar. För bloggens – och min bild av mig själv som en läsande människas – del får man såklart hoppas på något närmare det senare alternativet… 🙂

Föräldraledig fredag!*

I dag är ingen vanlig dag, för i dag blir jag mammaledig! Eller okej okej, jag fuskar lite med två veckor semester först, men ändå. Inget jobb i sikte på minst nio-tio månader!

fortJag har varit så upptagen av att räkna ner veckor och dagar till den här dagen, att jag liksom knappt tänkt på tiden bortom den. I helgen blir det full fart i och med att Helsinki Lit går av stapeln, men senast nästa vecka kanske jag börjar inse att jag inte ska gå till jobbet utan passa på att vila, träffa kompisar, tvätta pyttesmå kläder – och läsa. I och med att man i Finland blir moderskapsledig senast fem veckor före beräknat datum, räknar jag med att jag kommer att hinna läsa en hel del innan Bokbabbelbebis tittar ut och det blir tvärstopp på den saken. Sugen på att skriva en lista på böcker jag gärna vill hinna läsa, hmm…

*) Egentligen inte, men Bokomat-reglerna talar sitt tydliga språk: två F ska det vara.

Är du en igenkännare eller eskapist?

Marcus på Bokhora kommer med en intressant spaning vad gäller folks läsvanor:

En erfarenhet jag har från att jobba i bokhandel är att människor går att dela in grovt i två kategorier […]: de som är intresserade av att läsa om sin egen vardag/livssituation/kris/etc. och de som inte alls är det. Litteratur verkar vara lika mycket verklighetsflykt som det är identifikation, inget nytt där, men att så många tar för givet att just deras sätt att välja böcker, utifrån dessa två perspektiv, är den enda läsideologin som går att ha är fascinerande. Jag undrar vilken grupp som är störst och om det skulle gå att dela in boktips utifrån dessa två grupper. Vi kan väl kalla dem/oss för ”igenkännarna” och ”eskapisterna” från och med nu så att vi enklare kan identifiera vilka vi ska störa med våra favoritboktips? Jag tänker att det också kan vara bra att känna till dessa grupper när människor ”avskyr” vissa böcker.

Det där har jag också märkt av (jobbar ju med samma sak som Marcus)! Liksom folks oförståelse över att andra kan tycka om annat än man själv – speciellt deckare verkar väcka starka känslor i butiken jag jobbar i.

Funderar även genast själv på till vilken läsgrupp jag själv skulle sälla mig. Spontant är mitt svar definitivt eskapist (javisst!), en av de största orsakerna till att jag läser är just för att få läsa om andra världar, människor, miljöer. Vurmar t.ex. för iskalla skildringar om Nord- och Sydpolen, liksom beach house-miljöer på den amerikanska östkusten och mörka skogar i Montana. Samtliga av dessa platser är ställen jag inte besökt annat än via fiktionen. Samtidigt har jag alls inget emot att stundvis läsa om bekanta platser – gläds till exempel över att ibland verkligen kunna se gatorna i Stockholm eller Göteborg som nämns i svenska romaner framför mig. Meg Wolitzer skildrar ett bekant Helsingfors i The Wife (mer om den i ett senare inlägg), och ibland – men väldigt sällan – dyker rentav min styvmoderligt behandlade hemstad Esbo upp i litteraturen. Även tematiskt kan det vara roligt att läsa om något bekant då och då, såsom bokhandelsjobbet (obs! Inte resten av Joes handlande!) i Caroline Kepnes thriller You.

Så inget entydigt svar härifrån direkt, även om man förstås på ett mer abstrakt plan såklart kan se läsningen som eskapism fastän den skulle tangera något bekant. Hur tänker ni?