Melankolisk men vacker

Taivaalta tippuvat asiat, Selja Ahava XXXX+
Jag började jobba igen efter höstens vårdledighet (föräldraledigheten i Finland har olika namn beroende på barnets ålder, red. anm.) förra veckan, och det ger mig åter dagligen ca 40 minuters pendlingstid tur-retur i buss Västmetron. I ärlighetens namn kommer ju en stor del av den tiden, speciellt tidiga morgnar och sena kvällar, att gå åt till podcasts + FB-chatt eller Instagram, MEN ska försöka utnyttja tiden främst till läsning! Är dessutom helt ringrostig vad gäller sortimentet på jobbet, så försöker uppdatera mig asap. Först ut var den här fina boken som flyttade hem till oss redan förra senvåren, men som nu först blev mitt sällskap på arbetsvägen.

Isä ei puhu äidistä, koska se ei pysty sanomaan kumartui. Se ei pysty puhumaan äidistä menneeseen, se aloittaa toisinaan lauseen äidin nimellä, mutta jättää sitten kesken.
Äiti on jäänyt kesken.

Saaras mamma blir under ett isblock som faller ner från himlen en solig sommardag. Saaras pappa blir besatt av slumpen och googlar saker som fallit ner från himlen: is, grodor, pengar, fiskar. Han kan inte förmå sig att tala om mamman i imperfekt, så därför talar han nästan inte alls. Saara och pappan flyttar in hos fastern som vunnit på lotto och bor på herrgården Storgård men som de skämtsamt kallar Förstorgård. Saara vandrar genom de många rummen, fäster sig vid lammet Bruno och tittar på när fastern tovar fyrkantiga saker av fårull.

Taivaalta tippuvat asiat berättas ur tre perspektiv, och jag tycker bäst om det första (barnet Saaras) och sämst om det sista. Trots sin olikhet, smälter de väl ihop och helhetsintrycket blir aldrig rörigt. Barnperspektivet som inleder boken, och de smått surrealistiska ingredienserna får romanen att kännas sagolik i all sin sorgsenhet. En stillsam finsk melankoli genomsyrar läsningen, samtidigt som boken lämnar mig väl till mods, en fin läsning!
Romanen fick Europeiska Unionens litteraturpris 2016.

Intervjulänkar

Mera läsning kring Svenska Yles litteraturpris:

Prisutdelning och efterföljande intervju. Bild: Yle Kultur

Lång intervju med Adrian Perera för Svenska Yle.

Min kommentar (inklusive.. spännande bild! :D) för Svenska Yle.
Min kommentar för Hufvudstadsbladet.

Och så själva boken såklart. Läs den!

* * * * *

I dag blir det radioprat på radio Vega kl.11-12, och efter det ska jag dyka in på mässan enbart i egenskap som läsare och boknörd. Det blir roligt det också!

Vinnaren av Svenska Yles litteraturpris 2017

Vinnaren av Svenska Yles litteraturpris 2017 är Adrian Perera med boken White Monkey (Förlaget). Här är min prismotivering:

Med finstämd precision och skickliga radbrytningar tecknas i lyrikform en berättelse om att sticka ut på grund av sin hudfärg. Samtidigt som de fiktiva livsödena – pojken, mamman, pappan, mormodern – griper läsaren som sådana, skildrar de även mer allmängiltiga teman som hudfärg, utanförskap och gemenskap. I Märta Tikkanens anda skriver Perera om något till synes djupt personligt som samtidigt sätter läsaren på plats och tvingar hen att lyssna och begrunda.
White Monkey är en bok att kontemplera i ensamhet eller diskutera i grupp. Den är ett sorgligt aktuellt verk i det rådande kyliga och rasistiska samhällsklimatet, utan att för den delen tumma på sin litteraritet. 75 sidor rent guld.

Dagen D

I dag klockan 17 avslöjas pristagaren till Svenska Yles litteraturpris på Edith Södergran-scenen på Helsingfors bokmässa! Kom gärna dit och titta om ni är på mässan!

Blir spännande att samtala med vinnaren/vinnarna, och imorgon ska jag i egenskap av domare ännu prata ditt och datt i radio Vega ungefär mellan klockan 11 och 12. Men sedan är mitt långa domaruppdrag slut och jag blir helt vanlig igen :). Ska i alla fall försöka få recenserat en del av alla de många böcker jag läst under året men inte kunnat knysta om förrän alldeles snart!

Tid för ”egen” läsning

Förra veckan hade jag ett möte med Yle för att prata om pristagaren/pristagarna till litteraturpriset. Jag har nämligen träffat mitt val! Vinnaren/vinnarna avslöjas på en av de svenska scenerna på Helsingfors bokmässan fredagen 27.10 kl.17, vore roligt om ni kom dit!

Men tills dess betyder det ju att jag åtminstone i teorin har tid för att läsa allt det som jag varit tvungen att negligera de senaste månaderna. Ah!Har inlett med att slalomläsa Final Girls (Riley Sager) och Jag har inte råd (Marcus Stenberg), verkar bra båda två! Vad läser ni just nu?

Nobelbingo 2017

För åttonde året i rad spelar vi Nobelbingo!
I år erhöll Kazuo Ishiguro Nobelpriset i litteratur. Hur många poäng gav det er?

Har hört talas om författaren tidigare – 1 poäng
Har en bok av författaren hemma i bokhyllan – 1 poäng
Har läst en av författarens böcker – 1 poäng
Har läst flera av författarens böcker – 1 poäng
Gissade rätt – 1 poäng

Mitt egna saldo för i år var 3 poäng, kanske det högst jag någonsin kommer att komma upp i i de här sammanhangen, haha. JAG HAR LÄST EN NOBELFÖRFATTARE INNAN HEN ERHÖLL PRISET! Det var dock 2006, så mitt minne av boken (Never Let Me Go) är klart luddigt, men minns att jag gillade den, den smygande stämningen av att allt inte står rätt till. Oproffsigt nog hade jag besök i dag just som avslöjandet skedde, men gladdes åt namnet även utan det ceremoniella i att sitta bänkad framför tv och Twitter klockan 14 (finsk tid). Sen kan man ju verkligen tycka att fler kvinnor kunde tilldelas priset (Margaret Atwood! Joyce Carol Oates!), men riktigt så lyxigt tycks vi inte få ha det.

Nobelbingot tidigare år: Bob Dylan (!) 2016, Svetlana Aleksijevitj 2015, Patrick Modiano 2014, Alice Munro 2013, Mo Yan 2012, Tomas Tranströmer 2011, Mario Vargas Llosa 2010.

Kolumn om domarskapet (och en rättelse)

Jag skrev en kolumn om hur jag upplever domarskapet och att läsa hela den finlandssvenska skönlitterära utgivningen i år. Här kan ni läsa.

Som ett tillägg vill jag säga att Förlaget upplyste mig om att de i år satsat på en egen monter och jobbat mycket med att i sitt program blanda upp mellan rikssvenska och finlandssvenska författare, precis det jag alltså efterlyser i kolumnen. Således har det alltså skett en förändring till det bättre sen jag besökte Göteborgs bokmässa senast, och det gläder mig. Beklagar att jag inte kände till det på förhand!

Ni kan kalla mig domaren

Vet ni vad gott folk, nu kan jag äntligen gå ut med hemligheten jag pantat på ett tag: i år är jag enväldig domare/jury för Svenska Yles litteraturpris. Det är en otroligt stor ära för mig att vara påtänkt och tillfrågad, och det blir fint (om än stundvis hektiskt) att djupdyka i den finlandssvenska litteraturen det här året. Pristagaren blir offentlig fredagen den 27.10 på Helsingfors bokmässa, och tills dess blir det många böcker och pdf-dokument. Jag kan av naturliga skäl inte skriva om dem här på bloggen före priset, så det kommer tyvärr att vara lite fattigt med recensioner under de kommande månaderna, men jag kommer nog att vilja varva med lite andra böcker också + har fortfarande en del obloggat från min lässpurt här i våras. Så bloggen blir inte helt tom, jag lovar!

Här kan ni läsa en intervju med mig, och längst ner finns ljudfilen med en lite längre intervju.

Ordlöst fantastisk

Ankomsten av Shaun Tan XXXX½
Jag hinner inte läsa många sidor innan jag till hundra procent förstår varför Johanna K på Bokhora brukar nämna den här boken eller åtminstone författaren (illustratören) i typ vart femte inlägg hon skriver. För wow! Vilka illustrationer, i denna häftiga bok utan ord. Och vilken berättelse, fullt begriplig trots avsaknaden av ord som jag själv älskar så mycket. Mannen som lämnar en stad och sin familj, reser över havet till ett annat land där han med bara några mynt på fickan och utan att kunna språket försöker ta sig fram i detta nya och främmande. Man associerar lätt till drömmarnas land Amerika och Ellis Island, men nog har vi ju läst om länder man projicerar sina drömmar på även i litteraturen. Eller om flyktingar i media just nu. Ankomsten känns tidlös på det viset, utan att för den delen förlora sin kraft. Det är ganska tunga bilder, inget för den allra minsta, men garanterat häftigt att bläddra sig igenom med ett äldre barn, fundera tillsammans på bilderna. Även en vuxen får mycket att fundera på, allt som gestaltas så fantastiskt genom bilderna, och ändå med ganska enkla medel. De inzoomade detaljerna hjälper en på traven, medan annat är mer subtilt. Väldigt väldigt fint. Väldigt imponerande!

Shaun Tan erhöll ALMA-priset år 2011. ”En vägvisare till bilderbokens nya möjligheter” står det på ALMAs hemsida.

Prisregn

Det har formligen regnat prisnomineringar och -utdelningar över den litterära världen den senaste veckan. Här är de flesta (?) av dem:

De Augustnominerade (jag hade läst 1 av 18…)

Man Booker Prize till Paul Beatty för romanen The Sellout

Rakkaudesta kirjaan/Av kärlek till boken till författaren Kirsti Mäkinen

Vanessapriset till någon som främjar barnkultur utdelades för första gången och gick till illustratören Linda Bondestam

Berättelsen är bäst-pristagarna, varav jag kände tre av fyra, haha. Heja!

Svenska Yles litteraturpris till Ann-Luise Bertell för boken Vänd om min längtan

Tio nominerade till Helsingin Sanomats litteraturpris

Nordiska rådets litteraturpris till svenska poeten Katarina Frostenson för Sånger och formler

Har jag missat något?

Nobelbingo igen!

Sjunde året hörni govänner! Dags att spela!
År 2016 erhöll Bob Dylan Nobelpriset i litteratur. Låt oss se hur många poäng ni erhåller.

Reglerna känns kanske bekanta, men svårare att tillämpa i år. Motivera gärna hur ni tycker att ni förtjänar poäng! 😀

Har hört talas om författaren tidigare – 1 poäng
Har en bok av författaren hemma i bokhyllan – 1 poäng
Har läst en av författarens böcker – 1 poäng
Har läst flera av författarens böcker – 1 poäng
Gissade rätt – 1 poäng

Mitt egna saldo för i år var 2 poäng, hört talas om och ”läst”. Fast det är två svaga poäng, för även om Dylan säkert är känd för alla var det inte som om jag började spontannynna någon sång när Sara Danius tystnat. Vad tycker ni? Är ni glada, chockade eller rentav upprörda?

Nobelbingot tidigare år: Svetlana Aleksijevitj 2015, Patrick Modiano 2014, Alice Munro 2013, Mo Yan 2012, Tomas Tranströmer 2011, Mario Vargas Llosa 2010.

Bailey’s, långa listan

Lagom till internationella kvinnodagen publicerades långa listan för Bailey’s Prize for Women’s Fiction (gamla Orange alltså). Tycker det är ett intressant pris att hålla koll på, även om jag i höstas kom till insikten att jag inte alls har läst så många vinnare som jag trodde, hehe. Av årets nominerade har jag i alla fall köpt A Little Life, räknas det..? Många för mig helt obekanta författarnamn också, har ni bättre koll än jag?

Kate Atkinson: A God in Ruins
Shirley Barrett: Rush Oh!
Cynthia Bond: Ruby
Geraldine Brooks: The Secret Chord
Becky Chambers: The Long Way to a Small, Angry Planet
Jackie Copleton: A Dictionary of Mutual Understanding
Rachel Elliott: Whispers Through a Megaphone
Anne Enright: The Green Road
Petina Gappah: The Book of Memory
Vesna Goldsworthy: Gorsky
Clio Gray: The Anatomist’s Dream
Melissa Harrison: At Hawthorn Time
Attica Locke: Pleasantville
Lisa McInerney: The Glorious Heresies
Elizabeth McKenzie: The Portable Veblen
Sara Nović: Girl at War
Julia Rochester: The House at the Edge of the World
Hannah Rothschild: The Improbability of Love
Elizabeth Strout: My Name is Lucy Barton
Hanya Yanagihara: A Little Life

Se även Bokhoras inlägg med de nominerade böckernas omslag.
Shortlisten presenteras den 11.4 och vinnaren den 8.6.

August 2015 (2/3!)

Årets Augustpris-vinnare:

Facklitteratur: Karin Bojs, Min europeiska familj: de senaste 54 000 åren
Barn- och ungdomslitteratur: Jessica Schiefauer, När hundarna kommer (hurra!)
Skönlitteratur: Jonas Hassen Khemiri, Allt jag inte minns

Vilket betyder att jag (och många med mig) gissade två rätt. Tippade Karin Johannison bland fackböckerna i stället. Men ändå, ett bättre gissningsflow än med Nobel iaf. Då är det nästan så man kan se mellan fingrarna att jag var så förvånad över Augusthypen redan i dag, jag trodde nämligen prisutdelningen var på torsdag… Det var ju mitt ”lokala” Finlandiapris det! Ack novembermörker, du är inte drägligt för liv och leverne du..!

Augustnomineringarna 2015

Barn & ungdomslitteratur
Emma Adbåge, ”Nu är det sent”
Hanna Gustavsson, ”Iggy 4-ever”
Eva Lindström, ”Alla går iväg”
Frida Nilsson, ”Ishavspirater”
Jessica Schiefauer, ”När hundarna kommer”
Kristin Lidström, Helena Öberg, ”Din tur, Adrian”

Skönlitteratur
Agneta Pleijel, ”Spådomen”
Jonas Hassen Khemiri, ”Allt jag inte minns”
Carola Hansson, ”Masja”
Aris Fioretos, ”Mary”
Stina Stoor, ”Bli som folk”
John Ajvide Lindquist, ”Rörelsen”

Facklitteratur
Johan Hilton, ”Monster i garderoben”
Magnus Linton, ”Knark, en svensk historia”
Maja Hagerman, ”Käraste Herman, rasbiologen”
Karin Bojs, ”Min europeiska familj”
Lennart Pehrson, ”Den nya staden”
Karin Johannisson, ”Den sårade divan”

Själv är jag väldigt förvånad över att I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv (Tom Malmquist) inte blev nominerad, men gläds åt När hundarna kommer såklart och tror även den kommer att vinna. Gissar för övrigt på Khemiri och antingen Hilton eller Johannisson i de två andra kategorierna, men detta alltså utan att ha läst någon av dem! Jag hade faktiskt läst böcker enbart ur barn- och ungdomskategorin i år, och det var även till den jag hade några fler förslag på böcker som hade kunnat platsa där.
Vad har ni läst? Vad tycker ni? Någon bok ni blev extra nyfiken på?

Motiveringarna hittas på Augustprisets hemsida och den 23.11 får vi veta vem som har vunnit.

Den där om att tro sig ha koll

Bailey’s Prize for Women’s Fiction, tidigare Orange Prize, är ett av bokpriserna jag håller lite närmare koll på – eller det var i alla fall vad jag trodde. Jag läste Enligt Os inlägg om de senaste tio årens vinnare och insåg att jag inte har läst en e-n-d-a-s-t-e av böckerna..! Snacka om att leva på att jag har läst We Need to Talk About Kevin (vinnare 2005). Men nomineringarna håller jag i alla fall koll på, oftast har jag ändå läst någon av dem (i år hejade jag på fantastiska Station Eleven). Eller åtminstone tänkt läsa…

Och snart är det dags för August- och Finlandia-nomineringarna, spännande! Det sistnämnda är väl inte direkt min styrka det heller eftersom jag inte läser så mycket nyutkommet på finska, mest chans att ha någon koll har jag alltså med Augustpriset. Återkommer nästa vecka så får vi se hur det var med den saken..!

Äntligen Nobelbingo!

Vad roligt att Nobelbingot redan hanns frågas efter av er! Själv är jag ju en notorisk dålig spelare, men klart man ställer upp för sina läsare!
År 2015 erhöll Svetlana Aleksijevitj Nobelpriset i litteratur. Låt oss se hur många poäng ni erhåller.

Eftersom det här är sjätte (!) året vi spelar minns ni kanske reglerna:

Har hört talas om författaren tidigare – 1 poäng
Har en bok av författaren hemma i bokhyllan – 1 poäng
Har läst en av författarens böcker – 1 poäng
Har läst flera av författarens böcker – 1 poäng
Gissade rätt – 1 poäng

Mitt egna saldo för i år var sedvanliga en (hört talas om). Har såklart sett andras gissningar på henne under de senaste dagarna, men i sista minuten gissade jag Ngũgĩ wa Thiong’o. Oh well, livet går vidare! Fint också att det återigen blev ett litet svenskt förlag (Ersatz) som har författaren i sitt stall. Aleksijevitj verkar inte vara översatt till finska finns översatt till finska i gamla biblioteksexemplar men i skrivande stund inte till salu.

Nobelbingot tidigare år: Patrick Modiano 2014, Alice Munro 2013, Mo Yan 2012, Tomas Tranströmer 2011, Mario Vargas Llosa 2010.

Det började bra

Låt mig ta din hand av Tove Alsterdal XXX
IMG_8785Natten före valborgsmässoafton störtar en kvinnokropp ner mot den hårda asfalten nere på en gård i förorten. Charlie Eriksson lämnar missbruk och skulder efter sig, och fallet avskrivs snabbt som självmord. Men Charlies syster, som försökt lämna både förort och födelsefamilj bakom sig, blir ändå fundersam. Och varför hade Charlie åkt till Buenos Aires bara några veckor före sin död, söker hon fortfarande efter deras mamma som försvann när de var små?

En tanke om att en människas liv inte finns i det hon lämnar efter sig utan det hon har velat dölja.

Jag gillar början av boken, just detta med förorten och skammen och familjerna som gått i kras – muntert är inte min melodi när det kommer till böcker, nej. Det där lågmält sorgliga, det som försökts stuvas undan långt bak i medvetandet men som sedan bubblar upp igen på grund av en doft eller en bekant gård mellan höghus som tornar upp mot en grådaskig himmel. Det älskar jag att läsa om, och det vill jag minnas att finns i I tystnaden begravd också. I LMTDH drar intrigerna dock iväg åt olika håll, till Argentina och till dåtid och till politiska strömningar som i i alla fall mitt eget huvud känns väldigt avlägsna den där höghusgården. Dessutom blir boken med sina nästan 500 sidor klart för lång också, så jag läser ut och stundtals är det spännande, men den där stämningen från början av boken, den är försvunnen för länge sedan.
Låt mig ta din hand utsågs av Svenska Deckarakademin till Årets bästa svenska kriminalroman 2014.

Maresis värld är en värld jag trivs i

Maresi. Krönikor från Röda klostret av Maria Turtschaninoff XXXX
marMedan den här boken låg på ett bord i mitt vardagsrum och väntade på att bli först läst och sedan ombloggad, tog den samtidigt yttervärlden med storm. Var det inte Finlandia Junior så såldes den utomlands än hit än dit, kul!
Maresi kom till Röda klostret för att fly undan hunger och en tyrannisk far. Hon återberättar hur det var då hon var en ung novis, och en ännu yngre flicka, Jai, kom till ön. Där på Menos finns nämligen bara Röda klostret, dess nunnor och dess ägor. Inga män får stiga iland. Noviserna och nunnorna ägnar sig åt småskaligt jordbruk och handel, och Maresi får ägna sig åt sin passion, böcker och inhämtande av kunskap. Hör bara på henne, hon låter som en dåtida bokbloggare, inte sant:

Hon säger att jag är alldeles för opraktisk för att packa.
”Om du fick välja skulle du väl bara ta med dig böcker”, fnös hon och borstade av sig några frasiga lavendelblommor. Hon har rätt. Men jag kan inte bära med mig särskilt många.

Jag älskar beskrivningen av klostret och klosterlivet, men när halva av den drygt 200-sidiga boken ägnats åt det undrar jag när den där faran som omtalas på bakpärmen ska dyka upp. Men visst kommer den också, från ett inte oväntat håll men ändå på ett högst oväntat sätt. Och det håller hela vägen. Maria Turtschaninoff skapar en helgjuten värld man vill vistas länge i, och visst kan man skönja en chans till fortsättning någon gång..?
Rec.ex från Schildts & Söderströms.

Grattis Kristina & co!

Åh vad roligt att läsa att det blev Kristina Sandberg som ikväll erhöll Augustpriset för sin Liv till varje pris (och som jag väljer att tolka det, lite för hela trilogin på samma gång). Jag har ett mycket glatt sociala media-flöde ikväll på grund av den här nyheten, vi är många som älskat böckerna om Maj.
De övriga pristagarna är Lars Lerin med Naturlära (fackbok) och Jakob Wegelius för Mördarens apa (i den omstridda barn- ungdomsboksklassen). Matilde Villegas Bengtsson fick Lilla Augustpriset.

* * *

Ett försenat grattis även till Maria Turtschaninoff som förra veckan vann Finlandia Junior, d.v.s. motsvarande Augustprisets B&U-klass, för romanen Maresi. Känns som om jag har varit idel glad och rätt så beläst vad gäller pristagarna på sistone! Fast när det gäller årets sista litterära pris, vuxen-Finlandia, är jag pinsamt icke-inläst på kandidaterna. Måste läsa mera på finska, det säger jag varje år!