Melankolisk men vacker

Taivaalta tippuvat asiat, Selja Ahava XXXX+
Jag började jobba igen efter höstens vårdledighet (föräldraledigheten i Finland har olika namn beroende på barnets ålder, red. anm.) förra veckan, och det ger mig åter dagligen ca 40 minuters pendlingstid tur-retur i buss Västmetron. I ärlighetens namn kommer ju en stor del av den tiden, speciellt tidiga morgnar och sena kvällar, att gå åt till podcasts + FB-chatt eller Instagram, MEN ska försöka utnyttja tiden främst till läsning! Är dessutom helt ringrostig vad gäller sortimentet på jobbet, så försöker uppdatera mig asap. Först ut var den här fina boken som flyttade hem till oss redan förra senvåren, men som nu först blev mitt sällskap på arbetsvägen.

Isä ei puhu äidistä, koska se ei pysty sanomaan kumartui. Se ei pysty puhumaan äidistä menneeseen, se aloittaa toisinaan lauseen äidin nimellä, mutta jättää sitten kesken.
Äiti on jäänyt kesken.

Saaras mamma blir under ett isblock som faller ner från himlen en solig sommardag. Saaras pappa blir besatt av slumpen och googlar saker som fallit ner från himlen: is, grodor, pengar, fiskar. Han kan inte förmå sig att tala om mamman i imperfekt, så därför talar han nästan inte alls. Saara och pappan flyttar in hos fastern som vunnit på lotto och bor på herrgården Storgård men som de skämtsamt kallar Förstorgård. Saara vandrar genom de många rummen, fäster sig vid lammet Bruno och tittar på när fastern tovar fyrkantiga saker av fårull.

Taivaalta tippuvat asiat berättas ur tre perspektiv, och jag tycker bäst om det första (barnet Saaras) och sämst om det sista. Trots sin olikhet, smälter de väl ihop och helhetsintrycket blir aldrig rörigt. Barnperspektivet som inleder boken, och de smått surrealistiska ingredienserna får romanen att kännas sagolik i all sin sorgsenhet. En stillsam finsk melankoli genomsyrar läsningen, samtidigt som boken lämnar mig väl till mods, en fin läsning!
Romanen fick Europeiska Unionens litteraturpris 2016.

Annonser

Intervjulänkar

Mera läsning kring Svenska Yles litteraturpris:

Prisutdelning och efterföljande intervju. Bild: Yle Kultur

Lång intervju med Adrian Perera för Svenska Yle.

Min kommentar (inklusive.. spännande bild! :D) för Svenska Yle.
Min kommentar för Hufvudstadsbladet.

Och så själva boken såklart. Läs den!

* * * * *

I dag blir det radioprat på radio Vega kl.11-12, och efter det ska jag dyka in på mässan enbart i egenskap som läsare och boknörd. Det blir roligt det också!

Vinnaren av Svenska Yles litteraturpris 2017

Vinnaren av Svenska Yles litteraturpris 2017 är Adrian Perera med boken White Monkey (Förlaget). Här är min prismotivering:

Med finstämd precision och skickliga radbrytningar tecknas i lyrikform en berättelse om att sticka ut på grund av sin hudfärg. Samtidigt som de fiktiva livsödena – pojken, mamman, pappan, mormodern – griper läsaren som sådana, skildrar de även mer allmängiltiga teman som hudfärg, utanförskap och gemenskap. I Märta Tikkanens anda skriver Perera om något till synes djupt personligt som samtidigt sätter läsaren på plats och tvingar hen att lyssna och begrunda.
White Monkey är en bok att kontemplera i ensamhet eller diskutera i grupp. Den är ett sorgligt aktuellt verk i det rådande kyliga och rasistiska samhällsklimatet, utan att för den delen tumma på sin litteraritet. 75 sidor rent guld.

Dagen D

I dag klockan 17 avslöjas pristagaren till Svenska Yles litteraturpris på Edith Södergran-scenen på Helsingfors bokmässa! Kom gärna dit och titta om ni är på mässan!

Blir spännande att samtala med vinnaren/vinnarna, och imorgon ska jag i egenskap av domare ännu prata ditt och datt i radio Vega ungefär mellan klockan 11 och 12. Men sedan är mitt långa domaruppdrag slut och jag blir helt vanlig igen :). Ska i alla fall försöka få recenserat en del av alla de många böcker jag läst under året men inte kunnat knysta om förrän alldeles snart!

Tid för ”egen” läsning

Förra veckan hade jag ett möte med Yle för att prata om pristagaren/pristagarna till litteraturpriset. Jag har nämligen träffat mitt val! Vinnaren/vinnarna avslöjas på en av de svenska scenerna på Helsingfors bokmässan fredagen 27.10 kl.17, vore roligt om ni kom dit!

Men tills dess betyder det ju att jag åtminstone i teorin har tid för att läsa allt det som jag varit tvungen att negligera de senaste månaderna. Ah!Har inlett med att slalomläsa Final Girls (Riley Sager) och Jag har inte råd (Marcus Stenberg), verkar bra båda två! Vad läser ni just nu?

Nobelbingo 2017

För åttonde året i rad spelar vi Nobelbingo!
I år erhöll Kazuo Ishiguro Nobelpriset i litteratur. Hur många poäng gav det er?

Har hört talas om författaren tidigare – 1 poäng
Har en bok av författaren hemma i bokhyllan – 1 poäng
Har läst en av författarens böcker – 1 poäng
Har läst flera av författarens böcker – 1 poäng
Gissade rätt – 1 poäng

Mitt egna saldo för i år var 3 poäng, kanske det högst jag någonsin kommer att komma upp i i de här sammanhangen, haha. JAG HAR LÄST EN NOBELFÖRFATTARE INNAN HEN ERHÖLL PRISET! Det var dock 2006, så mitt minne av boken (Never Let Me Go) är klart luddigt, men minns att jag gillade den, den smygande stämningen av att allt inte står rätt till. Oproffsigt nog hade jag besök i dag just som avslöjandet skedde, men gladdes åt namnet även utan det ceremoniella i att sitta bänkad framför tv och Twitter klockan 14 (finsk tid). Sen kan man ju verkligen tycka att fler kvinnor kunde tilldelas priset (Margaret Atwood! Joyce Carol Oates!), men riktigt så lyxigt tycks vi inte få ha det.

Nobelbingot tidigare år: Bob Dylan (!) 2016, Svetlana Aleksijevitj 2015, Patrick Modiano 2014, Alice Munro 2013, Mo Yan 2012, Tomas Tranströmer 2011, Mario Vargas Llosa 2010.

Kolumn om domarskapet (och en rättelse)

Jag skrev en kolumn om hur jag upplever domarskapet och att läsa hela den finlandssvenska skönlitterära utgivningen i år. Här kan ni läsa.

Som ett tillägg vill jag säga att Förlaget upplyste mig om att de i år satsat på en egen monter och jobbat mycket med att i sitt program blanda upp mellan rikssvenska och finlandssvenska författare, precis det jag alltså efterlyser i kolumnen. Således har det alltså skett en förändring till det bättre sen jag besökte Göteborgs bokmässa senast, och det gläder mig. Beklagar att jag inte kände till det på förhand!