Värdigt avslut för Fredrika och Alex

Syndafloder av Kristina Ohlsson XXXX+
Ett kärt återseende med Fredrika Bergman och Alex Recht! Fast de har det inte så bra, eller snarare Fredrika då. Hon är inte sig själv tycker Alex, och skyller på allergier fast det är tydligt att hon har gråtit. Varför det? Samtidigt upptar såklart jobbet en stor del av deras tankar eftersom en skonlös mördare går lös i Stockholm och lämnar lappar efter sig, lappar riktade till Alex… Så många frågor och lösa trådar, så lite svar.

Syndafloder är den sjätte och ryktesvis även den sista boken om Fredrika och Alex. Synd tycker jag, även om man måste respektera författare som väljer att avsluta bokserier medan böckerna fortfarande håller samma nivå som tidigare. En annan sak jag respekterar med Ohlsson som författare är att hon inte värjer för att svinga med sin proverbiala yxa. Folk mår dåligt, folk är ledsna, folk dör… Man blir ju inte precis glad som läsare, inte direkt i alla fall, men samtidigt så är det modigt när författare låter bekanta karaktärer genomgå stora förändringar eller kriser.

Det finns några spoilers gällande kriminalfallen tidigare i serien, så jag skulle starkt uppmana er att läsa böckerna i rätt ordning. För mig som gjort det blir det som små återblickar, även om jag nog glömt en hel del av detaljerna från de tidigare fallen. Och det är ruskigt spännande! Jag älskar att jag bara ville läsa och läsa, hade boken öppen framför mig rentav medan jag stod i kön för att stiga på bussen. Lite svårt har jag att köpa de övergripande motiven för alla hemskheter, men det är inget som stör min helhetsuppfattning av boken. Om det här är den sista boken i serien, så är det ett värdigt avslut. Ni som inte ännu har läst, här har ni perfekt påskekrim hörni. Löp och köp!
Rec.ex. från Piratförlaget.

Några glada grejer

Några bra (bokrelaterade) grejer jag reagerat på på sistone, varsågoda:

★ De två stora finlandssvenska förlagen Schildts & Söderströms och Förlaget samarbetar med Svenska Teatern och ordnar litteraturkvällar under namnet Nu imorron. Det blir två kvällar under våren 2017, start redan nästa vecka med Philip Teir och Hannah Lutz. Hurra säger jag som alltid blickar avundsjukt mot Internationell författarscen på andra sidan havet och gärna skulle lyssna till fler författarsamtal/-intervjuer

★ Ramlade precis över nyheten om att det kommer en uppföljare till Maja Säfströms charmiga bok Fantastiska fakta om djur, nämligen Fantastiska fakta om djur från förr. Jag står redan i bibliotekskö! Skrev för övrigt om den tidigare boken på Litterarum i höstas.

★ Författaren och bloggaren Lisa Bjärbo har inte bara en underbar konsolhylla och ett bokskåp utanför sitt hus. Nu har hon byggt en fantastisk barnbokshylla i sina barns rum, frontade för att finnas lättillgängliga och samtidigt skapa intresse och läsiver. Gå in och kika själva hur fint det blev!

Ordbrodösen

Ordbrodösen av Anna Arvidsson XXX½
ordAlba har gått ut gymnasiet och tagit körkort. Nu fyller hon 18 och ska genomgå ritualen som ska göra henne till en ordbrodös, ta del makten som gått i hennes släkt i generationer. Starka kvinnor som kan utföra magi, styra tankar och handlingar, med hjälp av det skrivna ordet (underbar idé!). Men men, det vore väl inte en bok, i alla fall inte en bra sådan, om inte provet misslyckades och satte en hel del bollningar i rullning. Hur kan Alba ha misslyckats, alla de fem kraven var väl uppfyllda? Hennes mamma är inte längre vid liv och kan svara på frågor, så en förvirrad Alba skickas iväg från den lilla landsbygdsorten till en handledare i Stockholm.

För ett tag sedan tycker jag den här boken dök upp på Instagram varje gång jag scrollade igenom flödet. Och det är kul att den får synlighet, en välskriven debut av en författare jag bestämt tror jag ska hålla ett öga på även i framtiden. Jag är dock kanske inte helt stjärnögd ännu, tycker främst att bokens tempo är ganska ojämnt med vissa långdragna scener som är mer eller mindre intressanta medan det sedan, i en stil väldigt bekant från alltför många deckare och thrillers, blir väldigt mycket action på kort tid. Jag håller även i viss mån med Hyllan om att vad ordbrodöserna egentligen använder sin kraft till, framför allt utanför orten Vintervila, blir lite oklart. Men! Inte bara har Arvidsson kommit på en fräsch idé vad gäller magin, hon förvaltar och förverkligar den dessutom väl, vilket gör att man hela tiden vill läsa vidare. Det vill jag att ni ska minnas mer än mina några invändningar!

Carpe nuet

vantan

Jag håller koll på vad som komma skall. På grund av mitt jobb, på grund av bloggen och på grund av egen nyfikenhet och läsiver. Och det är roligt, att se fram emot böcker, ha några listor på när de viktigaste släpps etc.

Just nu har jag dock sämre koll än någonsin. Får jag tid över från bokbabbelbebisen försöker jag åtminstone använda den på att läsa, inte surfa förlagskataloger. Snart ska jag dock börja jobba igen för några månader, så senast där antar jag att jag kommer att bli mer uppdaterad på kommande böcker. Och bra så, det är ju oftast så jag fungerar. Med detta inte sagt att det har varit rätt skönt att leva här i min bubbla, definitivt bokfylld ändå, men inte maniskt framåtblickande och väntande på boksläpp flera månader fram i tiden. Fokusera på boktravarna härhemma, liksom dem jag bär hem från biblioteket (barnvagnen är bra till mycket, just sayin’). Tiden går ju fort ändå, tids är det dags för de där nya böckerna i alla fall.

P.S. Om ni råkar panta på info om en smashing kommande bok så förbjuder jag er på intet sätt att tipsa också mig om den… Nån råga ska det vara på min mindfulness ;).

Delade författare och boknyheter

Plötsligt händer det: Fiktiviteter upptäcker att Sarah Pinborough utkommer med en ny bok, Behind Her Eyes, alldeles precis nu! Hur har vi missat det?! Men strunt samma, roliga nyheter hur som helst! (Läsa leftovers var det ju, ähum ähum…).

Det är fint också, hur jag kan känna att jag ”delar” vissa böcker eller författarskap med någon. Denna Pinborough förstås just med Fiktiviteter, vi sam-bloggade ju dessutom om den senaste boken 13 minutes förra året. Många amerikanska thrillerförfattare med min thrillertvilling Dark Places. Emily St John Mandel med Fiktioner. Finfint :).

Kanske lite Knaus igen, va?

Läste en recension om Knausgårds årstidskvartett i Hufvudstadsbladet i helgen, den finns på nätet men kräver inloggning. Recensenten var i alla fall lyrisk över del ett och framför allt del tre, Om våren, och jag fick ett riktigt sug efter att läsa Knaus igen. Njöt ju av megaprojektet Min kamp 1-6 innebar, men har sedan dess bara följt Knausgård på distans utan att själv fördjupa mig i det han faktiskt skriver. Enligt recensenten Claus Elholm Andersen går Om våren utmärkt att läsa fristående, så den boken åkte nog upp på min önskelista nu! Kommer på svenska i januari. Pepp? Pepp!

23

The Twenty-Three av Linwood Barclay XXX+
23Så fick Promise Falls-trilogin sitt slut och jag fick äntligen svaren på mina frågor om vad som pågått i staden i de två tidigare böckerna. Men inte förrän en hel drös folk strukit med på kuppen… Boken börjar nämligen minst sagt dramatiskt, med en utspridd ”matförgiftning” i stil med den asiga spyscenen i Johan Theorins Rörgast – fast med dödlig utgång. Just det dramatiska sättet att påbörja en bok, och att dess orsak och konsekvenser såklart måste redas ut, gör att The Twenty-Three känns lite olik Barclays tidigare thrillers, och inget fel på det. Det känns dock aningen knepigt att hålla reda på alla karaktärer då det nästan känns som en kollektivroman – och då de flesta av karaktärerna är medelålders män… *himlar med ögonen* Förutom alla män finns det också många olika brott att hålla reda, jag säger absolut inte att det var omöjligt ens för en ammande moder, men det kändes lite överdrivet och framför allt splittrat.

Så, inte en av de skarpaste Barclay-böckerna, men skönt att äntligen få lite svar på alla mord och uppspända ekorrar (!). Och ”underhållande” läsning var det nog som vanligt, det räcker redan ganska långt.