Så sent som igår rekommenderade jag tidningen Fyrahundrafemtio i en kommentar här på bloggen, men alldeles nyss fick jag som prenumerant mail om att tidningen efter bara två nummer tvingats ansöka om konkurs. Så himla sorgligt, jag gillade verkligen den tidningen! För bra för att vara sann i denna dagens värld där tidningshusen faller som korthus..?

Nya litteraturtidskriften Fyrahundrafemtio – jag gillar hörni! Det är Vi Läser som möter Svensk Bokhandel som möter Filter i en riktigt bra mix. Klart matigare än Vi Läser, men ändå inte så framtungt att man bara bär hem sitt exemplar men aldrig riktigt hinner/tar sig tiden att verkligen fördjupa sig i reportagen (så går det nämligen ofta för mig och Filter). Lite kan jag fnissa åt att det långa Amazon-reportaget på omslaget beskrivs som stället man inte hinner fika på – denna svenskarnas OS-gren! – men reportaget är desto bättre, allvarligare. Fick mig att ilsket citera några stycken högt medan jag läste, samt i kombination med detta att fundera lite på mitt bruk av Amazons tjänster. Gillar även hur de flesta intervjuade får berätta om vad de läser just nu, medarbetarna listar även tv-serier och podcasts – det är ju trots allt 2014 vi lever i och visst är det så de flesta av oss inandas populärkultur för tillfället?

Jag hoppade på trenummerserbjudandet eftersom Fyrahundrafemtio inte finns att tillgå i Finland ännu – dock svarstwittrade tidskriften åt mig att den borde kunna köpas på Akademen i framtiden, ser fram emot det! Ser även fram emot nästa nummer vars släppdatum konstigt nog inte nämns i tidningen, men som enligt Twitter igen ska utkomma i månadsskiftet maj-juni.
Namnet? En Fahrenheit-grad under den värme som krävs för att papper ska självantända, och såklart även en blinkning till Ray Bradburys numera klassiska dystopi Fahrenheit 451.

(Sigge Eklunds roman skrev jag om här.)

Läser det i det senaste numret av Filter – #37 med det omdebatterade Sigge Eklund-reportaget – under lunchrasten och ramlar over den korta artikeln om Catarina Krång som driver ett konvalescenthem för fladdermöss (!). Själv reagerar jag på detaljen att hon en gång burit en fladdermusvalp (tydligen kallas ungarna så, det var också nytt för mig) i sin BH, och det får mig omedelbart att tänka på Emma Hambergs bok Rosengädda, nästa! där just detaljen om ekorrar i BH:n gjorde mig irriterad eftersom det kändes så oerhört osannolikt. Men kanske jag får tänka om, se det som förvisso högst ovanligt, men inte osannolikt?

Att sådana söndagstankar på den bokbabbelska fronten..!

Nu är det förvisso lite för sent för de tipsen, men jag tycker ni kan gå förbi Svensk Bokhandels monter och haffa det senaste numret (gratis!) för att läsa vad jag alltid packar med till bokmässan!

Nya Books & Dreams då? Det förekom en hel del klagomål i bokbloggosfären då den var sprillans ny (bl.a. här, här och här), och jag är nog inte heller såld, tyvärr. För jag tycker om idén, att det vid sidan av de mera litterära magasinen (t.ex. 10tal och Horisont) finns något för oss vanliga dödliga bokmalar. Som läser thrillers och rentav gillar det, eller som tycker om att vila ögonen på bokliga pryttlar. Vi Läser får till den mixen riktigt bra tycker jag! Och jag hade hoppat att Books and Dreams, trots det fåniga namnet, skulle vara något liknande. Men nja.

För det första är Tommy Körberg inte den första människa jag förknippar med böcker. För det andra kändes den där kampanjen på bokmässan där man kunde teckna en miniprenumeration och få en handkräm på köpet inte riktigt riktad till bokmalen. Ok, man kanske får torra händer av allt mycket bokbläddrande, men ändå, know your audience! För det tredje blir jag trött på mindfullness-tänket som genomsyrar tidningen, och är inte Micke Nyqvist rätt uttjatad som krönikör från YourLife-eran? Men framför allt blir jag ledsen över hur… kort och fnuttigt allt blir. Caitlin Moran, Harlan Coben och Mons Kallentoft i Thailand hade kunnat intressera mig riktigt på riktigt, men det liksom hypas med rubriker och så får man knappt någon text när man väl bläddrat fram dit. Det behöver ju inte blir Filter-långa reportage av alltihop, det utger sig tidningen inte för att vara, men lite mer än Kallentoft som namedroppar hotell i Thailand kanske? Och det här är kanske småpotatis, men jag irriterar mig alldeles enormt på uttrycket ”Du får novell av XX”. Känns väldigt Kalle Anka och pruttkudde där faktiskt.

Jag gillar dock det lilla formatet och de matta sidorna. Och jag blir ändå lite nyfiken på nästa nummer (som ska innehålla Boije af Gennäs och den där Jojo Moyes som plötsligt verkar dyka upp överallt). Inte omöjligt att jag alltså kommer att slå till när tidningshungern blir stor. Men då vill jag ha mera text!