Goodreads, gott (förlags)folk!

Jag må ha klagat över det här på Twitter redan, men jag säger det igen: snä-hälla förlag, lägg in era böcker på Goodreads! Faktum är att det är ni som tjänar mest på det, en del av hypen byggs upp redan när folk klickar Want to read. Men även stressade bokläsare som petar på mobilen gagnas av det. Vet inte hur många böcker jag fört in manuellt, bara i år. Främst är det de finlandssvenska förlagen som bör skärpa sig, joodå?

Puss och kram!

P.S. Tolv böcker ahead of schedule, jajamen! Om jag bara skulle komma mig för att skriva recensioner för ens en del av böckerna, så regnar det recensioner av finlandssvenska böcker över den här bloggen i november sedan, d.v.s. när Svenska Yles litteraturpris avgjorts och kungjorts! Oroa er inte, lite annat ska jag skriva om före det också.

Annonser

Ett litet hej bakom boktravarna

Äsch då, här blev det oplanerat en bloggmässigt rätt inaktiv sommar, men en del av orsaken ser ni på bilden ovan. Eller ja, det där är böcker jag ännu ska läsa före oktober (och fler kommer det, hurra/hjälp!), men före det var det vårskörden att plöja igenom. Härligt förstås, men tidskrävande, och dessutom något jag inte riktigt kan blogga om förrän jag gjort mitt val och priset kungjorts. Men, helt tyst blir det inte här i höst ändå, exempelvis ska jag åka en sväng till Göteborg på den andra mässan (den där ena asiga utställaren till trots, ugh!), det blir fint att återse staden och bloggvänner igen! Måste börja knepa på det årliga gif-inlägget snart..!

Hur har ni haft det i sommar? Soligt? Vått? Bokrikt? Höstlängtande?

Säg det med en penna

Sensommar ännu, jag vet, men så småningom närmar sig hösten med allt vad det innebär av nystart och tomma kalenderblad och allmän stationeryfrenzy. Jag är inte sen att bidra till den!

pennor5

Det finns massvis med olika kombinationer av texter på de här blyertspennorna, den ena bättre än den andra. Men de här såg både glada och boknördiga ut, en kombination som inte går av för hackor. Som tur har jag insett att jag använder väldigt lite blyertspennor, annars hade jag beställt säkert hur många set som helst. Säljs bland annat här.

Min första LaCour

We Are Okay av Nina LaCour XXXX-
Med Stockholm Pride aktuell den här veckan, tänkte jag tipsa om den senaste av Nina LaCours böcker (jag tror att hon alltid mer eller mindre har med hbtq-temat på ett hörn i sina böcker). Jag tror också att vi har nästan alla hennes böcker hemma redan, pinsamt nog dock än så länge oläst av mig.
Men nu har jag alltså läst en! Och kolla vad fint omslag, liksom lågmält men ändå intressant. Pretty much som boken alltså.

We’d all be leaving one another, going to other places in the fall; and now that the season was changing, rushing toward graduation, everything we did felt like a long good-bye or a premature reunion. We were nostalgic for a time that wasn’t yet over.

Det är jullov på universitet i staten New York, men Marin har stannat kvar på campus. Det finns liksom inget att åka hem till, ingen. Hösten gick väl okej, med den snälla rumskamraten och allt vad det innebär med nya studier, men nu när universitetet och the dorm tystnar finns det lite väl mycket utrymme för alla tankar.

The trouble with denial is that when the truth comes, you aren’t ready.

Marins bästa vän Mabel (snälla författare och redaktörer, kan ni jobba lite på det där med att inte döpa karaktärerna för lika?!) kommer för att hälsa på Marin några dagar. De har knappt pratat under hösten – Mabel verkar ha ett oändligt tålamod där måste jag säga. Och sakta sakta, oerhört långsamt faktiskt, nystas det upp vad som riktigt hände därhemma. Med morfadern. Och med Mabel.

En väldigt lågmäld bok på många sätt, älskar det tysta och lite spöklika huset, snön som faller och nästan täcker in dem. Konstrasten till den kaliforniska sommaren som föregick universitetstiden. Den är lite onödigt långsam, romanen; den belönar dig sedan, överraskar dig, men vägen dit kan kännas lite seg. Det är en invändning jag har, men jag gillar verkligen boken ändå. Jag ser att andra tycker att det här inte är LaCours bästa, så det bådar ju gott för mig. Det bästa väntar ännu.

Månadssummering juli 2017

Susanne Ringell – God morgon
Christoffer Carlsson – Den tunna blå linjen
Katharina von Numers-Ekman – En annan Bea Bladh
Eve Hietamies – Hammaskeiju
My Lindelöf – Färdas (in och ut ur bilden)
Staffan Bruun – Bergsrådet som inte ville betala skatt
Anders Larsson – Ett barns memoarer
Stig Hansén – Birgitta Ulfsson: Med och mot min vilja

Antal böcker på finska/engelska: 1/0
Antal novellsamlingar: 1
Antal ungdomsböcker: 1
Antal graphic novels: 0
Antal tunnisar/tegelstenar: 1/0
Antal böcker lästa på Kindle: 0
Sammanlagt: 8

Månadens bästa: Kärt återseende med Christoffer Carlssons deckare. Och Hietamies lilla serie!
Månadens sämsta: Annars så nämner jag ju nästan ingenting alls om böckerna jag läser inför Svenska Yles litteraturpris, men just Staffan Bruuns pikaresk, nej kära någon, det var en plåga att läsa…
Månadens överraskning: Fint att jag fick ”avverkat” så pass många finlandssvenska böcker innan den verkliga bokfloden strömmar till om några veckor.
Månadens besvikelse: Att så många böcker inte lagts till på Goodreads av förlagen själva, utan att jag får lägga till dem manuellt. Skärpning!

Kloka Chimamanda

I do wish, though, that ‘parent’ had not been turned into a verb, which I think is the root of the global middle-class phenomenon of ‘parenting’ as one endless, anxious journey of guilt.

ur Dear Ijeawele or A Feminist Manifesto in Fifteen Suggestions, Chimamanda Ngozi Adichie

Inte störst av allt enligt mig, faktiskt

Störst av allt av Malin Persson Giolito XXX
Årets kriminalroman 2016 och en av de nominerade till Årets bok 2017, så ni har med största sannolikhet hört talas om den här boken vid det här laget. Ni som läst, hur skulle ni kategorisera den förresten? Jag började läsa med förväntningen att det var någon slags thriller, men skulle nog efter att ha läst den säga att den är en roman som råkar utspela sig (delvis) i en rättssal.

Premisserna är alltså att Maja, 18 år, sitter häktad och nu i rättssalen, anklagad för mord och anstiftan till mord. Hennes pojkvän är död, liksom hennes bästa vän och hennes lärare. Maja hittades i det blodiga klassrummet. Vad hände egentligen?

Jag är duktig i skolan. På det där självklara sättet som får lärare att småle när man räcker upp handen, men aldrig ger en frågan eftersom man inte längre behöver bevisa något.

Kanske för att jag trodde det här var lite mer av en renodlad thriller, förväntade jag mig mer spänning och twister. Första delen av Störst av allt var också underligt seg – det var mååånga citattecken och parenteser, det passade Majas lite buttra berättarstil men var fruktansvärt tungt att läsa, hackigt liksom. Men när det kom till delarna om händelserna som ledde fram till skolskjutningen flöt det på lättare. Dock tycker jag att många av karaktärerna kändes platta – jag förstod aldrig varför Maja blev så charmad av Sebastian (pojkvännen) och inte heller hur hon ”satt så fast” i honom senare? Och alla föräldrar då, om de inte var iskalla as så hade de huvudet i det blå och ingrep inte även om de visste en hel del?

Nja alltså. Jag förstår att temat och stilen känns annorlunda än första bästa bok ur hyllorna i bokhandeln, men jag förstår nog faktiskt inte bokens enorma framgångar. Helt intressant, men som jag också skrev på Litterarum; om ni vill läsa en riktigt bra (och extremt tjock, heh) roman på (det ack så ”muntra”) skolskjutningstemat är mitt bästa tips Wally Lambs The Hour I First Believed.

Malin Persson Giolito sommarpratade förresten i P1 förra veckan, jag har själv inte lyssnat ännu, men författare brukar vara de första sommarprat jag laddar ner. Boknörd in i märgen, det är jag det.