När man inte läser böcker kan man tänka på böcker

Jag har gjort lite listor i huvudet på sistone, boklistor alltså (förstås). Listor på böcker jag av en eller annan anledning borde/vill läsa nu nu nu. Hade kollat på de nominerade för Årets bok 2017 med ett halvt öga innan jag bloggade lite om priset inne på Litterarum igår. Vill definitivt läsa åtminstone Persson Giolito, Yanagihara och Cline utöver de böcker från listan jag redan läst. Liane Moriarty säljer som smör på jobbet, så tänker att jag borde ta och läsa ytterligare en bok av henne, helst Big Little Lies även om jag är sugen på tv-serien också och då är det kanske lite dumt att ha boken i helt för färskt minne? Andra böcker som vore bra att ha under bältet på jobbet är t.ex. Dumplin av Julie Murphy som precis släppts i finsk pocket, eller helt enkelt finska romaner. Eller samma Cline då, som är pocketaktuell på två språk. För att inte tala om alla möjliga andra böcker som funnit sin väg till vårt hushåll, på sätt eller annat… Jag är ännu inte klar med påskekrimmet till exempel, hehe.

Enligt all logik vore ju då antingen Emma Cline eller möjligen Liane Moriarty ett solklart val att plocka upp omedelbart, eftersom de slår två list-flugor i en smäll. Men nu är ju inte bokmalar kända för sin logik direkt, eller för att hålla sig till läslistor för den delen. Men de är roliga att tänka på!

Men böcker alltså. Mmm. Always on my mind.

Nya Novellixer

Jag skrev om mitt (icke-)novelläsande på Litterarum för några veckor sedan, och nej, jag har inte plockat upp Lucia Berlin ännu heller (jag ska, jag ska! Men har så många böcker på gång nu…). Däremot såg jag att Novellix kommer med ett kul släpp med fyra ungdomsboksförfattare: Elin Bengtsson, Sandra Beijer, Johanna Nilsson och Sara Kadefors. Den förstnämnda är obekant för mig, men de andra tre har jag läst och gillat i varierande grad – Nilsson har för evigt en plats i mitt hjärta efter läsupplevelsen med Hon går genom tavlan, ut ur bilden i tonåren. Dessutom är Novellix idé med de små askarna för kvartett-släppen väldigt smart och behovsframkallande – ja-a hörni, det blir nog ett köp det här!

Månadssummering april 2017

Kristina Ohlsson – Syndafloder
Hannah Lutz – Vildsvin
Philip Teir – Så här upphör världen
Hippo Taatila – Isipappablues
Helena Liikanen-Renger – Maman finlandaise
Chimamand Ngozi Adichie – Dear Ijeawele – Or A Feminist Manifesto in Fifteen Suggestions
Agatha Christie – Ett vattentätt alibi
Merete Mazzarella – Om meningen med livet

Antal böcker på finska/engelska: 1/1
Antal novellsamlingar: 0, men en Novellix
Antal ungdomsböcker: 0
Antal graphic novels: 0
Antal tunnisar/tegelstenar: 3/0
Antal böcker lästa på Kindle: 0
Sammanlagt: 8

Månadens bästa: Lästid! Lästa böcker!
Månadens sämsta: En tråkig bussbok som jag drogs med länge, dels därför att den var så tråkig att jag valde mobilen framom den – och då tog den ju av förklarliga skäl aldrig slut…
Månadens överraskning: Två non-fictionböcker, noveller, alla tre språk – mångsidigt!
Månadens besvikelse: Tråkiga böcker. Hujedamej!

När Berghällhipstern blev pappa

Isipappablues av Hippo Taatila XXXX-
Det föll sig ganska naturligt att jag började ge finska böcker en andra blick när jag började jobba igen. Att läsa finsk litteratur är ett område jag fortfarande har mycket att jobba på, men sakta men säkert så! Jag har dock haft bra tur med det jag har kommit att läsa, några otroliga fullträffar men också mycket vanligt-men-bra. Isipappablues är en sådan bok – och en roman jag plockade upp eftersom jag i det här skedet av livet gärna läser böcker på tema föräldraskap, både som fakta och fiktion.

Isipappablues handlar om Berhällhipstern ”Ukko”, vars yngre sambo ”Vaimo” tjatar till sig ett barn, som sedan också blir till och föds under mycket stånkande och skrik en septembermorgon på Barnmorskeinstitutet. Ukko håller god min inför sin utmattade sambo, först hemma slår det honom med full kraft så att han gråtande faller ner på knä och gråter: Han har blivit pappa!

Det följer en höst av kolik och eksem, och en ammande mamma som förtvinar både fysiskt och psykiskt. Dottern Ulpus andra levnadsår är det sedan Ukkos tur att bli hemma med henne medan sambon fortsätter sina studier. Dagarna är en mix av brutal leda, skrivande av magisteruppsats om kvällarna, ett väntande på sambon som verkar ha the time of her life med sina studiekamrater – och förstås, den himlastormande kärleken mot det snorande gnälliga vidunderligt fantastiska barnet.

[…] kroppaan iskee aavesärky kun oma lapsi on kaukana.

Jag gillar Taatilas humoristiska sätt att skriva; ni som läst den här bloggen länge vet att jag har väldigt svårt för uttalat roliga böcker, det är ju av yttersta, jag upprepar y-t-t-e-r-s-t-a, vikt att bokens humor korrelerar med ens egen, annars blir det ett brutalt platt fall. Här är det ganska mörkt och ironiskt, när Ukko skumpar runt med dottern på babyrytmiken är dottern inte alls intresserad utan ser snarare ut som en bakfull abiturient strax före svenskaprovet i studentexamen. Hehee. Det är en humor och typ av bok jag inte skulle orka läsa varje dag, men i stunden fungerar den fnissframkallande. Det är också en roman som genomsyras av den praktiska och ständigt närvarande, nästan fysiskt förlamande, kärleken till ens barn, på ett sätt som får mig att tänka att författaren måste ha egna barn.

Den moderna hipsterpappan som är delaktig i sitt barns uppfostran i samma mån som mamman – något som borde vara självklart och även är det i Ukkos fall, men som ändå, i alla fall i Finland, sticker ut. Den omhändertagande pappan som man först höjer på ögonbrynen åt och sedan nästan vill berömma, han som är den enda vuxna mannen i rummet på babyrytmiken och bvc. Det känns väldigt passande för mig att läsa den här romanen precis då jag själv återvänt till jobbet medan Mr Bokbabbel är hemma med vårt eget barn.

Jag hade gärna läst lite mer om Ukkos tankar inför irritationen han känner när sambon är ute och roar sig och kryper hem på småtimmarna. Att han är irriterad och känner sig instängd är uppenbart, men jag tycker inte att det någonsin reds ut ordentligt. Å andra sidan är det kanske lite så livet är ibland; man känner häftiga känslor i stunden, men så kommer en tidig väckning eller en blöt puss eller en sambo som har diskat och livet liksom fortsätter sin gilla gång utan att det egentligen går någon nöd på någon. Gott så.

Inte så bara, den där ”Du, bara”

Du, bara av Anna Ahlund XXXX-
Minns ni den här? Oj så ombloggad den var förra försommaren, vart jag än tittade så mötte jag kärlek till den i bloggosfären. Jag började på den i somras själv också, men sedan kom det något i vägen, typ Tana French och sedermera vår bebis, så boken blev oförtjänt liggande några månader innan jag plockade upp den igen och sedan läste vidare i ett nafs.

Det är en varm sommar och John och hans storasyster Caroline bor ensamma hemma i stan medan deras föräldrar är på landet. En dag kommer Caroline hem med Frank, en kille som jobbar i pappershandeln nära hennes sommarjobb. Frank med elektriska ögon och en tummad bok i bakfickan. Frank som både Caroline och John vill ha.

Jajamen, det flyter på i den här debuten! Dialogen, handlingen, kåtheten, känslorna. Och: homosexuell kärlek utan komma ut-berättelser, utan dömanden eller känsla av utanförskap. Bara: kille möter kille, blir kär. Fint så – även om det är synd att det fortfarande är så pass ovanligt inom litteraturen att man som läsare ännu reagerar på det. Komplexa karaktärer, fint om vänskap, mycket känslor (och sex!). Jag sällar mig till hyllningskören.
Rec.ex av Rabén & Sjögren.

Boknördens ultimata tekanna

tekanna2

Kolla vilken gullig kanna, handmålad! Perfekt för långa stunder i läsfåtöljen – kanske inte det mest aktuella nu när vårsolen lockar utanför men bra att ha hemma när hösten kommer igen. Eller när man dricker sina första koppar utomhus, när det egentligen är lite lite för kallt för det, men ens frusna nordiska själ behöver det för att börja tina upp i kanterna.
Kannan finns på Etsy såklart, och tydligen kan man om man så önskar lägga till en personlig detalj så som namnet på bottnen eller dylikt. Mys!