Här hade jag tänkt skriva lite om hur det var att läsa på iPad, och så går Metta på Böckerx3 och gör hela jobbet för mig. Precis som Metta är jag, vid sidan av fysiska böcker, van vid att läsa på min fjäderlätta lilla Kindle, så att sedan sitta med paddan (generation I) i knät var ju en helt annan sak. Knappast tyngre än en inbunden tegelsten förvisso, men det krävs ett helt annat handgrepp både för att kunna hålla i och sedan dessutom vända sida. Rätt ofta saknade jag sidoknapparna på Kindle, mycket mer behändigt än att svepa med fingret över skärmen.

Nu satt jag alltid i såpass ljusa miljöer att jag hade klarat av att läsa en fysisk bok (eller Kindles e-ink), men visst är det ju behändigt med paddans bakgrundssken (såvida du inte befinner dig ute i solljuset vill säga, då kan du vinka hejdå till läsningen). Relativt bra klarade jag mig också från att låta bli Twitter under läsningens gång – d.v.s. lika bra som jag klarar mig med fysisk bok/Kindle och med iPhonen inom räckhåll. Min största behållningen med paddläsningen blir lättheten. Hur jag laddade ner pdf:en ur mailet (nu var det ju frågan om ett rec.ex, men jag antar att det är så gott som lika lätt om det gäller en köpt e-bok), klickade upp den i Bluefire Reader där jag sedan hade boken med dess fina sidutsmyckningar och sidnummer synliga. Det gillade jag verkligen! Någon limdoft och sidblädder får man ju inte på paddan, men speciellt då det gäller lite mer utsmyckade böcker så ger iPaden i övrigt hela läsupplevelsen.

Sammanfattningsvis: Jag är fortfarande nöjd att jag valde att köpa just en Kindle, och med att fortsätta läsa på den vid sidan av fysiska böcker. Men när vi nu en gång har en padda i hushållet, är den ett utmärkt komplement till de övriga lässätten – och helt överlägsen Kindlur vad gäller läsning av pdf! Jag är med andra ord nöjd men inte frälst.