Arrivé: ”Aftonland”!

Trots att jag beställde (och läste) Svensk Bokhandels höstkatalog i år känner jag mig förvånansvärt oinsatt i höstutgivningen. Men den här lilla pärlan gick mig tack och lov inte förbi, och så här den sista augustidagen, som flämtar av en borttynande sommar, så hugger jag in på den. Hurra! Kul dessutom att romanen, åtminstone inledningsvis, utspelar sig i precis samma tider. Och visst är titeln underbar, tycker den doftar mörkögd augustinatt

Vad läser ni just nu?

Att vara två i en kropp

One av Sarah Crossan XXXX+
oneGrace och Tippi är tvillingar – siamesiska sådana. Två personer, men bundna vid höften och vid varandra. Alltid och hela tiden. Hittills har de gått i skola hemma, men när de blir 16 år blir det för dyrt och det bestäms att de ska börja en vanlig high school. Fast de själva är ovanliga.

Jag hade hunnit se lite positiva utrop om den här boken när jag fick tag på den, men att det var frågan om prosalyrik hade gått mig förbi och det gjorde mig glad. Det betyder också att boken trots sitt omfång går snabbt att läsa, och man pendlar mellan att vilja hetsläsa men också försöka smaka på orden. Läsa allt om Grace och Tippi, men också deras vanliga familj med den balettdansande lillasystern och pappan som dricker för mycket. Att försöka göra sig vänner, tillsammans men också på egen hand.
Det är en intressant och fin bok, om syskonkärlek, identitet och vänskap. Om att vara en när man är två, och två när man är en.

One släpps på svenska i dag faktiskt tror jag, Vi är en heter den då.

Hud, blod, ben – och gravidkroppar

Våran hud, vårat blod, våra ben av John Ajvide Lindqvist XXXX-
IMG_4250Tyvärr består halva den här boken av novellen Tjärven som jag redan läst som e-bok för några år sedan, det hade nog gjort mig sur om jag hade köpt boken men som tur stod jag först i kö på biblioteket och fick tag på den på så vis i stället. För läsa vill jag ju, Himmelstrand-trilogin intresserar mig just inte efter den konstiga första boken men annars läser jag allt JAL skriver, han är min guru i skräckgenren jag annars så sällan bevistar.

Jag imponeras av bredden på skrämmande fenomen JAL presenterar i den här boken, havet som han så ofta återkommer till finns med såklart, men också någon som knackar på källardörren. Just den novellen är kanske inte den bästa, men kanske en av de mer skrämmande, för att det sker i hemmet, det som ska vara ens trygga borg mot allt ont. Novellen ”Hår” är nog bäst (= värst) tror jag, dels för att den innehåller det sagoväsen som skrämmer mig mest, men också för att den börjar så kusligt. Ett långt hår i bröddegen…
Det mest återkommande fenomenet dock: gravida kvinnor! Det måste ni andra väl också ha märkt, även om ni som jag kanske inte var höggravida när ni läste? Som de råkar ut för kusligheter! När jag burit hem boken och min vattenmelon till mage, skämtar jag på Instagram om att läsningen kanske kommer att skrämma igång förlossningen. Det gör den inte, jag går ytterligare några dagar över tiden medan jag läser, men att vara gravid adderar onekligen ytterligare en dimension till läsningen. Oklart om jag rekommenderar den dimensionen eller inte…

What she said

Läsning är en del av mig. Jag kan inte separera mig från den. Att fråga om mitt förhållande till läsning är som att fråga vad jag har för förhållande till att äta, duscha eller gå på toaletten. Det är ett basalt behov och jag läser alltid. Det blir ett andrum som vidgar mitt liv och som jag behöver för att klara av vardagen […].

– Helena Dahlgren om sitt behov av läsning (och skräcklitteratur) på Mina bibliotek

Nesser har fattat

I detta nu pågår som ni säkert vet Crimetime Gotland i Visby. Av förklarliga skäl är jag inte där i år heller, men följer avundsjukt med vänner och bekantas uppdateringar om regnponchon, bokfrukostar och fantastiska boksamtal. En sak som nådde mig i flödet via En och annan bok var kanske inte helt deckarrelaterad, men värd att notera ändå:

Screen Shot 2016-08-19 at 15.15.22

Bra där, Håkan! Det där har jag och många andra läsare undrat länge redan (samma översättningsbrist gäller för övrigt de finska förlagen)! Älskade den boken och tänker fortfarande ofta på den, vilket jag minsann inte kan säga om alla böcker.

Kanske jag borde starta Bokbabbel Books och själv översätta den nu under föräldraledigheten (HAHAHAHA)..?

Bokyoga!

Efter en skön sommar i hängmattan kan det vara en kraschlandning att hamna tillbaka vid skrivbordet på jobbet igen. Men oroa er inte, med det här lilla strechprogrammet är ni tillbaka vid sedvanlig vigör på nolltid! Rörelserna är troligen bekanta för er sedan tidigare, men namnen på ställningarna nya – om än betydligt mer träffsäkra än hundar och kobror etc.
Screen Shot 2016-06-14 at 12.11.24Screen Shot 2016-06-14 at 12.11.14Screen Shot 2016-06-14 at 12.10.59

Känns inte musklerna mjukare redan? Mera bokyoga hittar ni här.

Fem snygga omslag

Marcus Stenberg på Bokhora är bokbloggarmaffians okrönte kung vad gäller bokomslagsexpertis (”omslagskungen”?), det är vi nog alla överens om. Men i genomgången av snygga bokomslag i höstutgivningen verkar han ha missat några stycken – lätt hänt när man är hög på SvB-katalogens berusande doft och allmänt pepp på vad som komma skall. Tänkte därför komplettera hans inlägg med följande titlar:

skugganSkuggan av Marit Furn, omslag Håkan Liljemärker (Albert Bonniers förlag). Den vindlande växtligheten, och färgerna!

intransitIn transit av Hannele Mikaela Taivassalo, omslag Sanna Mander (Förlaget). Jag kan inte påstå att jag har stenkoll på finska omslagsformgivare, men så gott som varje gång jag ser ett jag gillar visar det sig att det är Mander som ligger bakom det. Med In transit-omslaget gillar jag också färgerna, samt hur bilderna ligger som lager ovanpå varandra. Och kartor! Mander stod också för formgivningen av Förlagets höstkatalog i år, och ett gammalt exempel på hennes genialitet är Philip Teirs bok Vinterkriget som ovan nämnda Marcus kul nog också utsåg till den höstens snyggaste omslag.

aftonlandAftonland av Therese Bohman, omslag Beatrice Bohman (Norstedts). Här är jag kanske något påverkad av att jag är så pepp på själva innehållet, men även om färgerna är på gränsen till trista så gillar jag ändå den rena estetiken. På författarens Instagram ser man dessutom hur omslaget fortsätter mot ryggen – mycket stiligt!

flickornaFlickorna av Emma Cline, omslag Sara R. Acedo (Natur och Kultur). Den här figurerar på var och varannan bokbloggares Instagram just nu, men den är skön att vila ögonen på (och lär ju vara himla bra också). Lager på lager igen, och fina färger (eh, jag börjar visst upprepa mig?).

denlillasvartaDen lilla svarta av Sanna Tahvanainen, omslag Tiina Palokoski (Schildts & Söderströms). Den här finns faktiskt inte med i SvBs katalog eftersom Sets inte annonserat där, men snyggt är omslaget ändå. Svart, klassiskt och elegant – något annat hade rimmat illa med innehållet.

Vilken är er favorit av omslagen ovan, eller ur höstutgivningen överlag?