Böcker jag hade köpt ifall jag åkt på bokmässan eller Åh vad rik jag blev av att skriva det här inlägget

Härnedan en lista på (höst)böcker jag är sugen på att läsa och som jag kommer att skrapa ihop medelst bibliotekslån och shopping vad det lider, men som jag garanterat hade shoppat på mig p.g.a. signeringsmöjligheter och/eller allmän mässiver om jag hade varit på bokmässan i år*:

– Zelda 5 – Täckning saknas, Lina Neidestam
– Lilla Berlin 5, Ellen Ekman
– Några Vem-böcker av Stina Wirsén åt Bokbabbelbebisen, jag fick guidning i vilka som är måsten av Bokomaten och Feministbiblioteket på Instagram
– Glöm mig, Alex Schulman
– En nästan sann historia, Mattias Edvardsson
– Uppgång och fall, Liv Strömqvistnovellix
– Oktober är den kallaste månaden, Christoffer Carlsson
– Tre (eller sex) böcker från English Bookshops monter (på grund av deras klassiska Ta 3, betala för 2-erbjudande)
– Några av deckar-Novellixerna, eller kanske alla fyra, bra författare ju!

Med andra ord: tjolahopp tjolahej vad rik jag blev att inte åka på mässa! What to do with all this money..?

booooks

*) 2017, DÅ! Ni har väl dessutom sett att det är tema Finland (och bildning) nästa år? Nedräkningen har börjat, 366 dagar kvar..!

En finlandssvensk Agatha Christie

Sommarön av Eva Frantz XXXX-
sommaronFörsäkringsbolaget Axelssons anställda med familjer stuvar ner grillbiffar och Gant-handdukar i motorbåten Athena och tuffar iväg mot Sommarön för den traditionella semesterveckan. Vissa har varit där flera somrar i rad, vissa är nya på ön. Det ska grillas, minglas, simmas och mysas med familjerna. Och så börjar det också, förvisso kryddat med barnaskrik och äktenskapliga gräl, men ändå som helt vanliga sommardagar i skärgården. Tills ovädret slår till och sveper in ön i en tät dimma som gör att telefonerna tappar nätet…

Eva Frantz har skrivit en modern Agatha Christie i finlandssvensk tappning. Låsta rummet-mystiken i en något större miljö, där nutidsmänniskor är minst lika utsatta och hjälplösa då man inte kan googla saker – eller ringa efter hjälp. Jag tycker mig också ana svaga läckbergska vibbar, men kanske är det bara skärgårdsmiljön och det kursiverade ”detta hände tidigare i samma miljö”-spåret som får mig att tänka så. Men jag gillar det jag läser, hade av någon kryptisk anledning tänkt att boken kunde vara lite… hurtig (?), men se det var den inte alls! Stundvis lite adjektivrik, och vissa insmugna ledtrådar känns aningen övertydliga (alternativt är jag jäkligt SMART ;)), men berättelsen flyter på oerhört bra och jag trivs medan jag läser. Vad mer kan en sömnig nybliven mamma önska?

Plus för övrigt för karta över ön på innerpärmarna! Jag skrev nyligen om min – och många andra bokbloggares – faiblesse för bokliga kartor på Litterarum. Det här var just en sådan bok där en karta behövs.

Dagen B som i… Barclay

Hurra, i dag släpps tredje och sista delen i Linwood Barclays trilogi om Promise Falls, The Twenty-Three. Jag skrev visst aldrig något om tvåan Far From True jag läste i våras (ettan med den eminenta titeln Broken Promise skrev jag om här), men faktum är att den kändes just som en tvåa, en mellanbok. Jag som hade hoppats på lite svar fick mest nya frågor. Men nu kanske jag äntligen får svaren, på vad det är för mystisk marodör som hänger upp ekorrskinn och spränger utebioskärmar, allt detta med obehagliga kopplingar till talet 23. Titeln utlovar ju i alla fall svar, och bara jag kommer in i vem som var vem och hade råkat ut för vad så är jag på banan!

Ni ba: Vem bryr sig, jag sitter på tåget/flyget/bussen/spårvagnen på väg mot bokmässaaaan!
Jag ba: LALALALAA BARCLAY-SLÄPP!!

Det stora bokmässe-gifinlägget (III)

Vid det här laget är det etablerat: det blir inte bokmässa utan Bokbabbels bokmässe-gifs (2014, 2015)! Without further hybris, här får ni årets sats:

När chefen frågar om man har lust att åka på bokmässan och förkovra sig i år:

a1000

När man provar den nyinköpta #mässdressen hemma:

alva

Torsdag morgon kl.9.58 vid Korsvägen:
oaaaah

När man har hittat ett magiskt wifi som faktiskt fungerar:

stilloninternet

Utställarna på fredag eftermiddag när allmänheten släpps in i mässhallarna:

begins

När en bokbloggarkompis frågar om man ska hänga med på seminariet med Sofi Oksanen eller ska man gå på feelgoodminglet som krockar med det eller har man redan hunnit luncha?

bestican

Montermingel:

fulltglas

Efterfest på Park:

fira

Det här med att hinna till nästa seminarium kräver drastiska åtgärder:

rulltrappa

När man efter en månads peppande står framför sin författaridol och ska ställa En Smart Fråga:

blink

Lördag på mässgolvet:

panic

När man kommer till bloggmiddagen på Incontro och ser TRE andra likadana kattklänningar som den man själv har på sig:

chock

När man pratar om det enda andra än böcker, vin och kaffe under helgen, Pokemons:

cantdecide

Att återförenas med en bokbloggarkompis som bor på annan ort:

skal

SÖNDAG:kaffe

När man lämnar mässhallarna på söndag:

katniss

När man ska packa ner bokshoppingen i hotellrummet:

bokryggar

När folk i tysta vagnen på söndag har MISSFÖRSTÅTT BEGREPPET ”TYST”:

donttalk

Hemma:

kollaps

När man även i år har glömt att ta måndagen ledig:

dunka

En gåva från ditt förflutna

Vi är många i bokbloggarmaffian som tycker om att göra storslagna läsplaner för sommaren/jullovet/solsemestern/bussresan. Sen går det ju som det går med den saken, det kommer böcker och LIFVET i vägen, och en del av böckerna hamnar i glömska eller åtminstone längst ner i boktraven. Stötte på ett så bra nyord för det här fenomenet på den för övrigt eminenta och ofta uppdaterade bokbloggen Bokboxen: backlistpresent. Haha, precis så är det ju, en bok man bara var tvungen att skaffa vid något tillfälle men som sedan hamnade i glömska och nu plötsligt dammas av och verkar ack så attraktiv igen – som en present från ditt förflutna jag. Ska börja använda det uttrycket (och damma av en del av de där presenterna också, ähum)!

Vad har ni för backlistpresenter i era bokhyllor?

”100 hemskaste”

100 hemskaste av Helena Dahlgren
Jag säger som Litteraturkvalster-Fanny: Det här är inte en recension. Ceci n’est pas un critique. Vi känner ju båda Helena, rätt bra rentav vågar jag påstå *claim to fame*. Men något måste – vill! – jag ju skriva ändå, om denna #boblmaf-kändis gone författare.

100 hemskaste är alltså en personlig lista av de bästa (värsta?) skräckupplevelserna inom framför allt litteraturen men också film, tv-serier, musik och rentav verkliga livet (handen upp den som skrattade igenkännande åt den första delen av kapitlet om telefoner..?). Detta inspirerat av DN:s Lotta Olsson som listade sina bästa deckarupplevelser häromåret. Helenas lista började ursprungligen som ett bloggprojekt, och texterna i boken är, om jag förstått saken rätt, enbart lätt genomarbetade från sin originalform. Jag har sett att några har kommenterat att det ursprunget märks, tilltalet och skrivstilen är nämligen personlig och engelska uttryck blandas friskt in i texten. Mig irriterar det dock över huvudtaget inte, jag tycker att en del av själva poängen med att Helena äntligen fångats upp som skribent och getts ut i pappersform är att vi ska få fortsätta ta del av just hennes specifika sätt att uttrycka sig. Det är ju det hon kan! Dessutom är majoriteten av hemskheterna på listan skrivna eller uppförda just på engelska.

Var börjar jag? Var tar fiktionerna vid?

Ovan mitt favoritcitat från boken, eftersom det så väl beskriver Helenas förhållande till det fiktiva i såväl graden av passion som konststycket att minnas så oerhört mycket av det hon tagit till sig. Stor avund från en som mest minns känslan av böcker senare, medan detaljer och citat tyvärr undflyr mig alldeles för fort.

Tematiskt är ju skräck inte min favoritgenre, även om det naturligtvis inte ska hållas Helena till last. Glatt noterar jag ändå egna favoriter som Michelle Paver, Jennifer McMahon och Amanda Hellberg på listan, då känner jag mig också med i klubben. För lite inside blir det, flera gånger används uttrycket De som fattar, fattar och jag fattar nödvändigtvis inte. Här kommer nämligen ett chockerande uttalande som faller mig till last: jag har inte sett Twin Peaks!
Men alltså. Det är bara en känsla av avund, en utanför och tittar in*-känsla som ger sig till känna. För jag vill ju förstå allt! Vill kunna nicka igenkännande åt de mer än hundra verk som direkt och indirekt nämns. Eller åtminstone böckerna! Och kanske det där Twin Peaks då också…

Det här är en bok att först sträckläsa, sedan återvända till såväl tipsen som formuleringarna. Missa inte heller de suggestivt obehagliga svartvita fotona, tagna av Marcus Stenberg, snyggt varvade med omslagsbilder i färg. En väldigt snyggt formgiven bok alltså, som sitter bra i handen.

Skräcktema eller inte, alla ni som någon gång förtjust läst Helenas blogg Dark Places måste läsa även den här boken. Det som gör henne till en så vass skribent, nämligen den breda kunskapen som flyter fram genom skarpa analyser blandat med personliga anekdoter, allt det finns också här. Och då läser jag hungrigt, även om jag inte alltid är så insatt. Jag må vara fangirlig, men ger hon ut en bok med sina 100 bästa inköpslistor, då lär jag sitta där med fingret på Köp-knappen igen. Som en personlig favorit föreslår jag ändå ”Helena poserar med 100 efterlängtade böcker (och motiverar varför)”, se där en bästsäljare med klatchig titel, no?

*) Åh, här kommer en populärkulturell grej jag faktiskt minns även hundra år senare: Utanför och tittar in var titeln på en låt ett glasögonprytt semi-mobboffer framförde i en av Sweet Valley High-böckerna och säkerligen lyckades charma inte bara resten av skolan utan också målet för hennes dittills hopplösa kärlek. Jag har även för mig att änglalika Elizabeth såklart hade insett hennes potential redan tidigare… Ah, vilka sedelärande berättelser böckerna i den serien var..!