Lågvattenmärke för French

The Trespasser av Tana French
Ni skulle ha sett mig i somras, när jag hittade ett tjockt kuvert i postlådan och förbryllat slet upp det. Förhandsex av Tana French!!! Jag kan ha skrikit rakt ut?! Förutom Gillian Flynn är det nog ingen vars böcker jag väntar så mycket på som Frenchs.

tresHann sedan precis läsa ut den tjocka boken innan vår son föddes. Av förståeliga skäl kom den händelsen att överskugga allt annat, så när jag nu, sju-åtta månader senare ska skriva om den här boken så minns jag nästan ingenting. Annat än att den tyvärr var en besvikelse. Och så himla himla pratig! Nu är ju French en väldigt skicklig författare, och jag ääälskade verkligen Broken Harbour och The Secret Place, som båda kan anklagas för att vara lite långsamma och ja, även pratiga. I TSP är det ju ett himla intervjuande av flickorna på internatskolan t.ex., men där köper och älskar jag varje ord. I The Trespasser följer vi Antoinette Conway och Stephen Moran, båda rätt nya på the Murder Squad och lägst ner i rang, alla andras hackkycklingar. De tilldelas ett vanligt trist fall, något som de och alla andra först avfärdar som familjevåld. Tills Conway känner igen offrets utseende och så småningom inser att det här är något helt annat. Något större.

Intriger, hemligheter och konspirationer. Visst är det lite spännande, och visst är French är en så pass bra författare att jag läser ändå. Hennes lägstanivå är ändå väsentligt mycket högre än många andra författare. Men The Trespasser får aldrig luft under vingarna, jag läser och hoppas på lite mera spänning, mera Åh!-känsla. Det uteblir tyvärr.
Rec.ex. av Hodder & Stoughton.

Ett s.k. fluff-inlägg

Jag hade tänkt förhandspublicera en recension av en ungdombok på den här dagen, men märkte att recensionen i så fall skulle ha hamnat direkt efter en annan recension med samma läsarmålgrupp. Ingen katastrof i sig, det är helt enkelt talande för vad jag har läst på sistone och det är frågan om bra böcker (kommer att skriva om den vad det lider, frukta icke!). Men i mån av möjlighet försöker jag sprida ut inläggen lite tematiskt, såväl vad gäller bokgenrer men också allmänt ”fluff” jag skriver om. Tänker ni lika?

För tillfället har jag inte ett rutschema i bruk, men tror nog det kan komma väl till pass igen nu när jag börja jobba. Snabb överblick över vad som är på kommande, och när det blir för långt mellan inläggen. Jag skulle gärna vilja blogga här lite oftare, men jag måste ju hinna läsa böckerna också. Vi får se hur det blir. Tack för att ni hänger fast i den här bloggspillran ändå! 🙂

Ordbrodösen

Ordbrodösen av Anna Arvidsson XXX½
ordAlba har gått ut gymnasiet och tagit körkort. Nu fyller hon 18 och ska genomgå ritualen som ska göra henne till en ordbrodös, ta del makten som gått i hennes släkt i generationer. Starka kvinnor som kan utföra magi, styra tankar och handlingar, med hjälp av det skrivna ordet (underbar idé!). Men men, det vore väl inte en bok, i alla fall inte en bra sådan, om inte provet misslyckades och satte en hel del bollningar i rullning. Hur kan Alba ha misslyckats, alla de fem kraven var väl uppfyllda? Hennes mamma är inte längre vid liv och kan svara på frågor, så en förvirrad Alba skickas iväg från den lilla landsbygdsorten till en handledare i Stockholm.

För ett tag sedan tycker jag den här boken dök upp på Instagram varje gång jag scrollade igenom flödet. Och det är kul att den får synlighet, en välskriven debut av en författare jag bestämt tror jag ska hålla ett öga på även i framtiden. Jag är dock kanske inte helt stjärnögd ännu, tycker främst att bokens tempo är ganska ojämnt med vissa långdragna scener som är mer eller mindre intressanta medan det sedan, i en stil väldigt bekant från alltför många deckare och thrillers, blir väldigt mycket action på kort tid. Jag håller även i viss mån med Hyllan om att vad ordbrodöserna egentligen använder sin kraft till, framför allt utanför orten Vintervila, blir lite oklart. Men! Inte bara har Arvidsson kommit på en fräsch idé vad gäller magin, hon förvaltar och förverkligar den dessutom väl, vilket gör att man hela tiden vill läsa vidare. Det vill jag att ni ska minnas mer än mina några invändningar!

Carpe nuet

vantan

Jag håller koll på vad som komma skall. På grund av mitt jobb, på grund av bloggen och på grund av egen nyfikenhet och läsiver. Och det är roligt, att se fram emot böcker, ha några listor på när de viktigaste släpps etc.

Just nu har jag dock sämre koll än någonsin. Får jag tid över från bokbabbelbebisen försöker jag åtminstone använda den på att läsa, inte surfa förlagskataloger. Snart ska jag dock börja jobba igen för några månader, så senast där antar jag att jag kommer att bli mer uppdaterad på kommande böcker. Och bra så, det är ju oftast så jag fungerar. Med detta inte sagt att det har varit rätt skönt att leva här i min bubbla, definitivt bokfylld ändå, men inte maniskt framåtblickande och väntande på boksläpp flera månader fram i tiden. Fokusera på boktravarna härhemma, liksom dem jag bär hem från biblioteket (barnvagnen är bra till mycket, just sayin’). Tiden går ju fort ändå, tids är det dags för de där nya böckerna i alla fall.

P.S. Om ni råkar panta på info om en smashing kommande bok så förbjuder jag er på intet sätt att tipsa också mig om den… Nån råga ska det vara på min mindfulness ;).

Månadssummering februari 2017

Lars Kepler – Kaninjägaren
Emma Adbåge – Halsen rapar, hjärtat slår: Rim för 0-100 år
Karl Ove Knausgård – Om våren
Anna Arvidsson – Ordbrodösen

Antal böcker på finska/engelska: 0/0
Antal novellsamlingar: 0
Antal ungdomsböcker: 0
Antal graphic novels: 0
Antal tunnisar/tegelstenar: 2/1
Antal böcker lästa på Kindle: 0
Sammanlagt: 4

Månadens bästa: Det var roligt att läsa lite Knausgård igen, även om jag inte blev totalt uppslukad eller manisk ;).
Månadens sämsta: Segar på med lågt antal lästa böcker. Kämpa!
Månadens överraskning: Tja, kanske bredden på genrer ändå, något positivt!
Månadens besvikelse: Tyckte det var kul att Kepler återgått till Joona Linna-serien, men Kaninjägaren kändes alldeles för våldsam och orealistisk (ja, även med Kepler-mått mätt).