I det förflutna av Kate Morton XXX½
Nu har jag inte läst mer än en (två?) Morton-böcker sedan tidigare, men visst känns mönstret igen. Det förflutna kastar en lång och mörk skugga över nutiden, och det krävs en nyfiken och driftig hjältinna, samt många många analepser för att det förflutna så småningom ska redas upp så långt det går. Jag får faktiskt Carol Goodman-vibbar av den här boken, speciellt som en barnbok skriven av en excentrisk och snudd på eremitisk man spelar en avgörande roll för hela historien. Och det är ju inte fy skam. Jag gillar det gamla slottet ute på landsbygden, jag gillar att London och förlagsbranschen får vara med på ett hörn. Ändå trollbinds jag inte av Kate Morton som så många andra, jag tycker att boken hade kunnat vara betydligt kortare och att t.ex. Percys hemlighet var väldigt lätt att räkna ut redan från början. Ett trevligt tidsfördriv absolut, men inte nödvändigtvis någonting jag väljer att fördriva min tid med i fortsättningen.
Rec.ex. från Forum.