Den korta versionen hittar ni här. Varning också för eventuella spoilers om ni inte har läst Vinterkriget!

Min bokcirkeloskuld är tagen och tacken för det går till Helsingfors bokmässa! I dag samlades vi alltså för att diskutera Philip Teirs nyutkomna roman Vinterkriget tillsammans med författaren själv, redaktören Sara Ehnholm Hielm, fem deltagare från Arbetets vänners bokcirkel och andra cirkelsugna. Efter en kort presentation av författaren, delgav medlemmarna i AV:s bokcirkel sina snabba tankar och åsikter om romanen för att starta upp diskussionen. Alla närvarande hade såklart läst boken, så därför var det fritt fram för åsikterna att flöda – något som kändes befriande på en bokmässa där författarintervjuerna annars av förståeliga skäl måste hållas spoilerfria. Den där hamstern ur bokens första mening dök upp även i diskussionen vid ett par tillfällen: ”Max är inte så ivrig på att ha sex med Katriina, det kommer alltid något i vägen, man trampar på en död hamster”, konstaterades det exempelvis.

Det blev mycket prat om identifikation. Teir fick beröm för sin förmåga att skildra karaktärer i helt olika skeden av livet, och intressant var även att notera att folk hade identifierat sig med eller känt starkast för vitt skilda karaktärer: Max, Katriina, Eva (eller de tre unga kvinnorna som en slags kollektiv karaktär). Katriina som speglar sitt liv genom andra – och genom drömmen om det perfekta köket var uppe till diskussion, liksom Max – gubbsjuk eller ej? Här konstaterade Teir att Max klyschighet för honom spårat ut, ”Jag hade skrivit två sidor om honom och då var han redan förtjust i Laura”.
Deltagarna hade läst boken otroligt noga! Philip Teir fick också besvara en del kniviga frågor om karaktärer som kanske inte fått komma tillräckligt mycket till tals, vad kunde han mer berätta om dem? Även om det hade kunnat bli ”hämmande” med författaren närvarande är det ju samtidigt en rikedom att få lufta sina frågeställningar med någon som vet svaren, och, tänker jag mig, även intressant för författaren själv att få höra hur läsarna uppfattat/tolkat/känt/reagerat.

Att jag personligen gillar den första meningen har jag nämnt i min recension, men även den sista var uppe för diskussion, främst gällande hur man väljer att tolka slutet – och om huruvida den finska översättningen gör att man tolkar det till det sämre. Det är ju så oerhört intressant det här med översättningar tycker jag! Och med språkfrågor överlag – plötsligt tar en sverigefinländare ordet och funderar över om Max är en väldigt typisk finlandssvensk och vilket språk Max och Katriina talar med varandra. Bra med en fråga utifrån vår lilla finlandssvenska krets där tvåspråkiga familjer är vardag! Andra tankar om språk- och klasstillhörighet gällde exempelvis döttrarna där Helen är väldigt traditionell med hus ute i Kyrkslätt medan Eva blir mer allmängiltig – ”världen är full av Evor som studerar konst i London”, konstaterar Teir. Han passar också på att berätta en anekdot om hur en finsk kritiker i sin recension av Teirs novellsamling Akta dig för att färdas alltför fort hade konstaterat att det här med att hålla kontakten och umgås med sin släkt nog är väldigt finlandssvenskt (!).

Sådär sammanfattningsvis kan konstateras att det verkligen kändes givande att få prova på det här med att bokcirkla, även om det var uppenbart att det finns olika sätt att cirkla – inte bara vad man diskuterar men också hur. Tiden, 1,5 timme, kändes på förhand onödigt lång, men vi lyckades utan problem få samtalet att flyta och fick nästan ta och avbryta när tiden var ute. Som koncept på en bokmässa fungerade det också över förväntan, just för att alla hade läst boken och man kunde diskutera och ställa frågor på djupet i stället för på det allmänna plan som naturligtvis är kutym vid vanliga scen- och monterprogram. Sjävklart är också att en bok man pratar om med andra öppnar sig för en och/eller stannar kvar i minnet på ett helt annat sätt än en bok jag bara ångar igenom. Roligt att få prova på!