#juli

Publicerad den av

Efter Bokhoras läsningsrelaterade fotoutmaning i maj, bjuder Kulturkollo i sommar på en liknande utmaning med temaord för varje dag fram till den femtonde augusti. Jag har inte mangrant tänkt haka på den, men jag har antecknat de olika temaorden som är lagom breda för små bokliga inlägg när man känner för det – perfekt för sommaren och för att undvika stora bloggdöden med andra ord. Här är hela listan om ni också vill delta.

Dagens ord är #juli, och vad passar väl bättre än att då offentligt erkänna att jag förra veckan – efter en snabb Twitter-konsultation med några bokbloggare som läst boken – efter nästan 100 sidor ändå bestämde mig för att lägga Miranda Julys senaste roman The First Bad Man åt sidan. Jag har ganska svårt att göra sådant, speciellt om jag redan kommit en bra bit på vägen med boken, men nu märkte jag att min läskoncentration och -pepp båda var ganska låga, och really, vad är då idén med att läsa vidare när jag inte måste? När jag inte är särskilt intresserad av eller förtjust i det jag läser (för det är en väldigt konstig roman Miranda July har skrivit)? Styrks i mitt beslut av artikeln i New Yorker som Peppe länkade till, där biblioterapeuten (!) Susan Elderkin konstaterar:

If you actually calculate how many books you read in a year — and how many that means you’re likely to read before you die — you’ll start to realize that you need to be highly selective in order to make the most of your reading time.

Så a-b-s-u-r-t många böcker som jag ändå har väntande på mig i bibliotekstraven, på läsplattan och i den egna bokhyllan, för att inte tala om på allehanda önskelistor? Att gå vidare från Miranda July känns allt mer som rätt val i det här fallet. Jag får helt enkelt inse att livet är för kort för halvdana läsupplevelser, såsom Helena konstaterar i en bloggintervju inne hos Peo Bengtsson. Ändå är det med en blandning av lättnad och oro jag lägger bort boken, speciellt som den är ett bibliotekslån och det därför känns som om jag aldrig kommer att låna/se den igen om jag inte kämpar nu. Tänk om jag går miste om något stort?

Klarar ni av att lägga bort påbörjade böcker?

12 tankar på “#juli”

  1. Ibland, men inte alltid. Har jag börjat vill jag gärna slutföra. Sambon påpekar då alltid att jag inte behöver läsa om jag inte gillar. Men det ligger väl nån sorts prestige i att läsa klart?

    Svara ↓

    • Fast livet är kort 😉 Samtidigt finns ”rädslan” för att missa något stort också där – det är inte lätt det här med böcker alltså!

      Svara ↓

  4. Jag brukar kunna sluta. Om inte annat så när jag märker att jag inte ens bryr mig om hur den slutar. Jag brukar känna mest lättnad och då vet jag ju att det var rätt val. Jag har faktiskt enkom en hylla på goodreads för det här: ”life’s too short” 😉

    Svara ↓

  5. Jag har i princip svårt att lägga bort böcker helt och hållet, men kan lämna en bok jag inte tänder på och tänka ”senare”. And tomorrow never comes… Nån enstaka gång plockar jag upp den igen senare, när det känns rätt. Jag förstår precis vad du menar, dock, det känns som att ”men om den tar sig”. Jag är fortfarande tacksam över att jag faktiskt var tvungen att läsa Brott och straff under studietiden, för efter de första femtio-hundra sidorna så kom jag förbi motståndet mot alla förvirrande namnformer och kunde koncentrera mig på att vara fascinerad av den i stället 🙂

    Tack för tipset om sommarlistan, jag känner mig lite vilsen utan Bokbloggsjerkan och dagens ord är ”sommarläsning”, det passar ju bra!

    Svara ↓

    • Fast jag har ju börjat inse just det där att ”senare” sällan händer – speciellt när det den här gången gällde en biblioteksbok. Men ska försöka vara stark i mina beslut och njuta av de böcker jag tycker om att läsa 😀

      Kul om fler hakar på (och du läser Uusma och Rauhala!!), den är faktiskt tacksam att ha som stöd nu under sommaren när man helst vill läsa och simma och kanske inte plita ner inlägg konstant

      Svara ↓

Lämna en kommentar