Alla mina vänner är superhjältar av Andrew Kaufman XXX½
Får jag kopiera in Bokcirkus-Anna recension här? Jag tycker nämligen precis som hon. Jag gillar översättningarna av superhjältenamnen (de kan inte ha varit helt lätta att översätta), jag önskar att jag var en Madame Görrentallteftersom, som alltid viker ihop sina kläder, diskar under efter middagen, slänger pennor utan bläck direkt i papperskorgen (nå, det sista gör jag faktiskt!). I övrigt så måste jag säga att superhjältarna, uppfriskande nog, sällan har en så fantastisk superkraft att man avundas dem, de blir liksom mest i vägen faktiskt.

Jag fnissar och gillar, men kastas aldrig ur soffan av förtjusning (okej, det per se har väl aldrig hänt, men ni förstår vad jag menar). Och precis som Bokcirkus-Anna blir jag lite irriterad över att jag inte riktigt förstår hur Perfektionisten som är gift med Tom – den enda icke-superhjälten i boken  – ser på det som hänt, nämligen att hon blev hypnotiserad av Hypno och därför inte ser sin make. Undrar hon vad som hänt honom, förstår hon att andra ser honom, kommer hon över huvudtaget ihåg honom?
Rec.ex. födelsedagspresent från Printz Publishing.