En lång vinter av Colm Tóibín XXX½
Vad skicklig han är, Tóibín, då han med små penseldrag målar upp sprickor i en helt vanlig vardag utan att det för den delen blir melodramatiskt. Miquels bror Jorge ska rycka in i armén, och plötsligt upptäcker Miquel att han saknar broderns andetag i sovrummet om natten. Strax innan brodern ger sig av, råkar Miquel dock se en glimt av ett dolt liv, en händelse som kommer att förändra hans och familjens liv:
Allt var annorlunda nu, trots att det bara gått femton minuter. Det var med en ny misstänksamhet han lyssnade på hennes röst och såg henne röra sig. Kanske hade han dragit sina slutsatser alltför hastigt, tänkte han.
Och så kommer vintern till den avskilda lilla byn, och stämningen mellan byborna är ansträngd på grund av en vattenfejd. Miquel slits mellan lojaliteten till fadern samtidigt som han tycker att fadern agerar fel.
Som sagt, skicklig är han, Colm Tóibín, som får allt detta att rymmas på 119 sidor utan att det känns trångt. Snarare är det väldigt enkelt och sparsmakat, det viner mellan orden precis som snön som viner genom den lilla byn och över berget.
En lång vinter ges för övrigt ut som en roman på svenska, men originalet ingår i novellsamlingen Mothers and Sons.
Rec.ex från Norstedts.
Bokbabbel 
Åh, den här vill jag läsa! Colm Toibin är en sån där författare jag velat läsa så länge att jag nästan lyckats inbilla mig själv att jag HAR läst honom. ;D Har både ”The Master” och ”Brooklyn” hemma. Hade inte blivit förvånad om hans namn uttalats av Peter Englund nyss. Nästa år vill jag att det blir en kanadensare eller irländare!
Han är riktigt bra, tyckte mycket om ”Brooklyn” och har också ”The Master oläst hemma (haha, tror våra hyllor på många sätt ser ganska lika ut ;)). Han har en otrolig förmåga att med små medel uttrycka saker, du skulle gilla (trots din litterära elefantiasis)!