Många intressanta inlägg i debatten om att vara en läsande förebild just nu, har ni märkt? Eller debatt och debatt, det är väl ingen som egentligen står på den motsatta sidan, alla tycker väl att läsning, förebilder och böcker behövs? Läsvärda inlägg finns t.ex. här:
Nya läsambassadören Johanna Lindbäck om hur det behövs läsande manliga lärare/förebilder
Linda Odén om att vara en läsande förebild som lärare
Mårten Sandéns öppna brev till män som inte läser
Och jag nickar också instämmande förstås, tänker att de fem böcker om året Johanna Lindbäck nämner inte ska behöva vara många böcker ens för ”vanligt” folk som ser läsande som ett tidsfördriv när man inte har något annat att göra. Tänker att jag läser och alltid har läst som en galning och ämnar fortsätta med det även när vi någon gång får barn (även om jag inser att jag inte kommer att kunna upprätthålla samma imponerade siffror förstås). Även min man har ständigt minst en bok på gång, tar sig tid att läsa, så helt arrogant tänker jag att åtminstone det kommer vi att lyckas med i vårt uppfostrande av eventuella framtida barn. Men vet ni vad? Även jag kan ju faktiskt skärpa mig! Läste den här intressanta krönikan om tv-bulimi och kände i viss mån igen mig själv. Tänker också på vad jag pysslar med i bussen och onödigt mycket hemma – nämligen petar på min smartphone(/dator) i stället för att läsa. Nu tänker jag inte bli radikal och ge upp varken tv-serier eller internet – hallå, det här inlägget skrev inte sig själv medan jag läste en bok! Men, jag kanske skulle plocka upp den där boken jag ständigt släpar med mig i väskan redan i bussen och inte bara på lunchrasten. Jag slentriantittar förvisso aldrig på tv, men kanske kunde jag rensa lite bland tv-serierna jag väljer att titta på?
Hur tänker ni? Vad kan du göra? Och en tanke till – hur kan vi nå fram med de här tankarna till dem de berör (lärare, föräldrar, ungdomar, mänskligheten), de kanske inte läser bokbloggar..?
Bokbabbel 
Nej, de läser säkert inte bokbloggar i någon större utsträckning.. Jag tänker att det här att vara en läsande förebild faktiskt når ut till dem, att vi som läser ser till att vi syns när vi läser kanske väcker tankar och längtan hos någon på bussen/i lunchrummet eller var det nu är. Sen tror jag också att vi skulle må bra av att prata ännu mer om böcker och läsning också med de vi möter som vi inte vet är boknördar.
Jag tror att jag är en rätt bra läsande förebild men jag kan bli bättre på mycket. Jag läser förvisso överallt (utom på bussen eller i bilen eftersom jag blir åksjuk, vilket då också gör att jag inte pillar med mobilen heller…) men jag borde kanske bli bättre på att läsa pappersböcker så att det syns vad det är jag gör. Mobil- och plattläsning kan ju lätt misstas för något annat, å andra sidan vill jag ju gärna slå ett slag för den läsningen också för att visa på tillgängligheten. Jag läser som sagt mycket, också när barnen ser och jag hoppas och tror att de inspireras, att lästid kan prioriteras hos oss. Men jag skulle vilja bli bättre på att prata om läsning och böcker med barnen och deras kompisar, att förmedla varför jag kan sitta där i timmar och stirra i en bok…
Ändå är det ganska sött att vi storläsare oroar oss för att inte vara förebilder 🙂 Men å andra sidan är det förstås vi som mest bryr oss om det här, som vill missionera om läsningen till allt och alla.
Jag håller med dig och Linda om att det är bra att synas med en fysisk bok (alternativt läsplatta, inte surfplatta) så att folk faktiskt ser att man läser en bok, kanske rentav undermedvetet. Samtidigt ska man inte stirra sig blind på formatet, det finns väl någon forskning om att pojkar är mer intresserade av läsning p.g.a. den tekniska läsplattan, och då ska man såklart understöda det!
Många tycker att jag är en nörd som läser så mycket. Jag struntar i vad de tycker. Läsandet är nyttigt och läser mer böcker för min lille son på 5 år nu. Tänker minst en bok innan läggdags, han har svårt att sitta still så det är både nyttigt och roande (Och lite prövande) att läsa för honom då.
Ha en fortsatt skön tisdag.
Kram Cissi
Klart att folk tycker att vi är nördar (även om det känns som om den stämpeln lite börjar tvättas av, eller så är det bara mer trendigt att vara nörd?). Men läsning innebär ju bara fördelar! Fint att du läser med ditt barn, du ger ju honom tid, närhet, kunskap och förhoppningsvis ännu ett eget läsintresse!
Vet inte om det räknas direkt men jag läser varje dag för barnen på förskolan där jag jobbar och jag har märkt att bokintresset har ökat bland dem, inte hos alla men hos många av dem och de tycker det är kul att ta upp böcker själva och kika i. Men det kanske inte hör in i kategorin läs förebild direkt 😛
Men hallå, det räknas ju ABSOLUT! Just det där med att läsa och inspirera till läsning, både direkt och indirekt (genom att typ sitta och läsa så att andra ser en) är ju precis det jag menade! Heja dig, fortsätt så! 🙂
Jag har också tänkt på det där med hur man får ut budskapet till andra än de redan frälsta. Det hjälper inte att ha fina bokutställningar och -program på bibban, för de kommer inte hit, och när jag pratar på föräldramöten dyker bara de läsande föräldrarna upp. Enda som funkat hittills är att ”smyga in mig” i början av ett vanligt föräldramöte dit föräldrarna ändå går, men om de lyssnar är ju sedan en annan sak.
Eftersom jag är trött som en gråsugga efter bokrelease igår och sedan nio timmar jobb på det i dag så fnissar jag nu åt bilden av dig som kommer insmygande och börjar prata böcker 🙂 Men förstår precis, man måste försöka nå ut till de redan icke-frälsta, frågan är bara hur? Jag hejar på ditt smygande i alla fall!