Ögonblicket av Douglas Kennedy XXX+
Författaren Thomas Nesbitt står inför skilsmässa och drar sig tillbaka till sin ödsligt belägna stuga i Maine. Tanken är att få ordning på tankarna och livet igen, men det blir inget av den saken då han en dag får ett paket från sitt livs kärlek, Petra Dussman i Berlin. Läsaren får följa med Thomas ner i minnenas djup, ända tillbaka till ett delat Berlin år 1984.
Hela boken är uppbyggd på långa tillbakablickar. Först är det Thomas version, den unge amerikanske reseskribenten som anländer till ett Berlin som domineras av muren och känslan av att inte riktigt kunna lita på någon. Thomas träffar den färgsprakande konstnären Alastair, och småningom även översättaren Petra där det sprakar till av kemi redan vid första mötet. Men Petra är avhoppare från DDR, och hennes bakgrund är minst sagt komplicerad…
Visst låter det ganska bra, upplägget? En kombination av mina två favoritmiljöer, Maine och Berlin, lite kärlek, lite drama, lite spänning p.g.a. det omöjliga politiska läget. Ändå lyfter den här boken aldrig ordentligt, även om det onekligen hettar till en aning i slutet. Kennedy blir så väldigt omständlig och ordrik att jag känner mig frustrerad. Greppet med att börja i nutid för en liten stund för att sedan i långa sjok som utgör 95 % av boken minnas det förflutna känns också lite kvasi. Ögonblicket påminner rätt mycket om Ett alldeles särskilt förhållande som jag tyckte sådär om. Själv längtar jag fortfarande efter en ny Den gåtfulle fotografen-upplevelse.
Rec.ex. från Forum.
Bokbabbel 
Åh ja, en ny Gåtfulle fotografen vore underbart! Har du läst Den andra kvinnan (The Pursuit of Happiness), förresten? En av mina Kennedyfavoriter. Tror dessutom att det var den jag egentligen ville tipsa om när jag istället råkade namedroppa Ett alldeles särskilt förhållande (blandar ihop de engelska titlarna på de två). Klart värd att kolla upp!
Är förresten rätt nyfiken på filmatiseringen av Woman in the Fifth, även om jag tyckte boken var lite sisådär. Men Ethan Hawke! Kristin Scott Thomas! Paris! Mystik! Tror den kan göra sig bra som film, faktiskt.
Kollade upp kommentarerna till inlägget där jag bloggade om ”Den gåtfulle fotografen”, där rekommenderade du ”The Pursuit of Happiness” som jag sedan såg att fanns på biblioteket. Lånade hem den, men den är rätt tjock och otymplig så jag är lite rädd för att jag inte ska hinna läsa den nu mitt i flyttrumban. Men bra att veta att den finns tillgänglig i alla fall!
Vore intressant att se en Douglas Kennedy-film även om jag inte läst Woman… Var det inte så att du inte alls gillade den boken?
Nej, jag gillade inte alls boken! Lovande miljöer och stämningar i början, men sedan spårade det ut totalt. Men som sagt, kan tänka mig att den gör sig bättre på film.
Jag gillar Kennedy för att han vågar skriva ”vardags drama”. Hur många män vågar göra det?
Som sagt finns det också börcker jag läst av honom och gillat väldigt mycket (även om där kanske inte var så mycket vardagsdrama utan rätt mycket dramatik). Och idén i den här boken var bra, genomförandet hade dock sina brister
…ber om ursäkt för särskrivningen i förra kommentaren. Ett tåg flög genom arbetsrummet.
Pingback: Ögonblicket