Gå sönder, gå hel av Sofia Nordin XXX½
Lena har flytt med ett litet spädbarn. Under sommaren går det ännu bra, då finns det blåbär i skogen och luften är varm. Men när hösten kommer blir varje dag kallare och Lena kropp är allt stelare varje morgon, varje rörelse kostar på. Parallellt med Lenas berättelse får vi möta Anna som har byggt upp det perfekta livet åt sig. Hon har man, barn, några vänner, och det viktigaste för henne är att hon inte tillåter sig känna. Känner hon så rämnar allt.
Det är med andra ord trasiga människoöden som vecklas ut i Sofia Nordins nyaste roman Gå sönder, gå hel. Jag funderar en del på titeln, om den syftar på de två ödena där det ena verkar rätt sönderslaget och det andra helt (på ytan). Eller om Nordin menar att man måste gå sönder för att kunna lagas och börja om. Även om jag inte önskar mig ett sockersött och lyckligt slut – det hade jag bara blivit irriterad på – önskar jag dock att Nordin hade gett mig som läsare lite mer att stå på. Bra verkar det ju inte gå, varken för Lena eller Anna, men berättelsen rullar på utan att egentligen nå någonslags lösning. Personligen tycker jag också att Nordin gärna hade fått utveckla det svagt underliggande tvillingtemat som genomsyrar bokens första del, jag tycker det glöms bort lite under bokens gång. Jag läser gärna, men berättelsen känns inte lika gjuten som Nordins fina ungdomsböcker Natthimmel och Det händer nu. Och det är synd.
Rec.ex. från Norstedts.
Bokbabbel
"Fanatisk och fantastisk"
Bokbabbel 
Ah, du är inte lika lyrisk som de andra recensenterna jag läst nu på morgonen! Polemik, intressant! Har ändå klickat hem och tror på perfekt Helenabok. Jag var ju dessutom avsevärt mer förtjust i Utanmyr än du. 🙂
Alltså jisses, ditt minne! 😀 Ja, det är intressant med lite avvikande åsikter även om även jag tyckte att den här romanen absolut hade en bra grund att stå på. Tror dock att den förlorade på att läsas medan jag hade huvudet i det blå (eller snarare rosa) bröllopsfixarmolnet
PS: Jag har alltså inte läst boken än men tolkar andra recensioner som att Lena och Anna är samma person? Intressant, som sagt. Ska kasta mig över när den kommer!
Spoilers spoilers 😛
Oj, förlåt! Ta bort första meningen, eller ersätt med ”har hört olika bud om tolkningen”.
/Spoilerimmun cos it’s all about the Språk and the Stämning 😀
Aah, intressant! Jag tyckte att det fanns en klar poäng med att slutet var som det var. (Hmm, hur ska vi nu säga detta utan att spoila…) Jag tyckte att det gav ett slags ödesdiger, olycksbådande känsla även för det som inte hinner hända i romanen. Som att det svarta sträcker sig även in i den ännu okända framtiden, typ. (Blev det väldigt konstigt att förstå?)
Förstår nog (tror jag :P), och tycker iofs om öppna slut, men inte FÖR öppna. It’s a fine line där! Men skulle vara intressant att diskutera den här boken i en bokcirkel tror jag!
Ja, det tror jag verkligen – där finns mycket att ta upp!
För min del får ni gärna spoila, jag har upptäckt att jag sällan kommer ihåg annat än ”bra, ok, UNDVIK” när jag drar igång och läser ändå. Sa bli mycket intressant då jag bara blir toknyfiken av alla rec:ar.
Pingback: Svenska tvillinghösten 2011? | Bokbabbel
Jag hade gärna sett ännu mer öppna slut – för det är ju två. Men jag gillade verkligen boken, böcker jag försöker påbörja nu blir bleka i jämförelse.
Ja, jag har läst någon annans recension som var lite tveksam, precis som min, men i övrigt verkar alla ha fallit som furor för boken 🙂