Jaha, eftersom ”alla” ändå är på bokmässan i Göteborg så kan jag väl lika gärna passa på att recensera en roman skriven på finska (och tyvärr inte ännu översatt)?

Siipien kantamat av Jussi Valtonen XXXX+
Juhani är lärare i modersmål och litteratur på gymnasiet. Marianne är hans smarta elev, hon som inte tror att Finlandia-priset gick till Väinö Linna förra året, utan som verkligen är påläst och vill diskutera. Plockar alla hans referenser, kommer med egna så avancerade att han får smyga till biblioteket och läsa på. Utmanar. Och snygg är hon också, visst, det tycker han, men tro mig, det här är ingen sliskig halvpedofilroman(s), inte alls.

Kuunnellessa tuli vastustamaton tunne: tämän ihmisen kanssa haluan olla samaa mieltä, silloinkin kun olen eri mieltä.

Jag gillar Juhani! Och jag förstår hans förtjusning i att hitta en värdig samtalspartner, och ågren över att det är någon han inte borde ha sådana känslor för. Hans ensamhet och hans tankar om vad som är viktigt i livet. Vad man kan offra för att känna sig ens delvis lycklig.

Jussi Valtonen vann Finlandiapriset för tegelstensromanen He eivät tiedä mitä tekevät 2014. Jag läste den i våras, men tyckte betydligt bättre om Siipien kantamat. Den är tätare, mer gjuten, mer gripande. Läs!