Paradisträdgården av Amy Waldman XXXX+
Den här boken liksom smög sig in i mitt synfält, jag hade fått hem den för att recensera men i övrigt knappt lagt märke till den. Och plötsligt var den överallt! Alla läste, alla älskade. Tror boomen kom i och med att originalet släpptes i pocket och då Boktipsarna med stort B, Pocket Shop-Bia (numera med blogg!) och Helena höjde den till skyarna. Johanna L på Bokhora var också förtjust. Med rätta. För bra är den ju!

Året är 2003 och det har ordnats en tävling kring skapandet av ett minnesmärke för offren för 9/11 (Obs, boken har inget med det riktiga minnesmärket att göra!). Tävlingen är anonym, och när vinnaren väl valts ut kommer det fram att han är muslim. Juryn kokar, New York kokar, landet kokar. Och jag kan inte förstå hur Waldman gör det, men berättelsen griper tag i en på första sidan, och man vill bara slukläsa. Gillar verkligen hur man får följa så vitt skilda karaktärer, allt från jurymedlemmar, arkitekten själv, illegala immigranter och anhöriga som förlorade någon i attacken. Mycket intressant, mycket välskrivet. Och tankeväckande! Ja, det blir många utropstecken kring den här boken. Tycker dock första halvan av boken kändes starkare på något vis, sedan blev det allt mer kaotiskt och människor började ändra åsikt, tänka om. Fast när jag tänker på saken känns det som om det är precis så det skulle ha gått till i verkligheten. Waldman är spot on.

Det här är förresten Waldmans debut. Kommer att hålla ett hököga på henne för att inte missa eventuella fler böcker av henne!