Marconi Park av Åke Edwardson XX½
Den här boken utkom redan i höstas, men den hanns liksom inte med då. Den fick rentav hänga med mig till Thailand, och sedan hem igen, fortfarande oläst. Men förra veckan kände jag plötsligt suget efter Göteborgsmiljö och välbekanta poliser, och vad var väl bättre än att då ha kvar Marconi Park oläst?
Svaret är tyvärr att det skulle ha varit bättre om Marconi Park hade varit en bättre bok. Nu har en tinnitusdrabbad kommissarie Erik Winter fått en seriemördare à la tv-serien Criminal Minds på halsen men se, jag blir då inte alls varken nyfiken eller rädd. En massa pojkar och män bara, som undviker direkta frågor. Och en dialog som jag från tidigare minns som fungerande känns nu mest som en skrivövning med instruktionen Kom ihåg att inte bara haka på nästa replik, låt personerna tala förbi varandra.
Hallå Åke, du brukar ju vara en författare jag kan rekommendera, en författare att ty sig till när längtan efter göteborgska gatunamn blir för stor. Vad är nu detta?
Rec.ex. från Bonniers.
Bokbabbel
"Fanatisk och fantastisk"
Bokbabbel 
Skulle så väldigt, väldigt gärna ha sett Edwardson lägga Winter åt sidan så han fick vila i frid för väldigt, väldigt länge sedan … Jag tyckte mycket om de första böckerna i serien, men sen gick det utför. Den här kommer jag inte ens att läsa, tror jag. Vill hellre minnas Winter som han var 🙂
Du har så rätt, det borde ha räckt där. Fast jag tyckte innerligt illa om hans fristående deckare ”Möt mig i Estepona”, så jag vet inte riktigt vad jag önskar mig av honom nuförtiden..
Hm , jag läste aldrig Estepona-boken så den kan jag liksom lyckligt ovetande om … Av de fristående tyckte jag Jukebox var ok, men vet trots det inte om jag skulle vilja läsa någon ytterligare likadan. Jag skulle kunna tänka mig en ny deckarserie, men utan Winter. Hitta på en ny kommissarie, Åke 🙂
Just så – och gärna i Göteborg dårå..
inläggsrubriken! : D
Men TACK, lite stolt är jag allt 😀