Still Missing av Chevy Stevens XXX½
Igår hade vi bröllopsdag, min man och jag. När vi gifte oss för tre år sedan (åh vad tiden går!) var bland annat Helena supergullig nog att skicka en litet bokpaket för att gratulera. De två andra böckerna läste jag direkt samma höst, men den sista, Still Missing, blev stående i bokhyllan tills nu i sommar, då en kollega var helt lyrisk över en thriller vi precis fått in på finska. Jag blev nyfiken såklart, och efter en blick på först författarnamnet och sedan originalets titel inne i boken fick mig att inse att den här boken ju snällt väntat på mig därhemma i några år. Samtidigt som det är lite pinsamt det där, att inse hur länge boken fått vänta, kan jag samtidigt glädjas över att något åter väcker läslusten till just en specifik bok till liv.

Nåväl, något om boken kanske? Annie jobbar som fastighetsförmedlare och håller precis på att sluta för dagen och låsa dörren till huset hon säljer, då en man i en paketbil kör upp på uppfarten. Men han blir ingen ny husägare, i stället kidnappar han Annie och för henne till en ensligt belägen stuga där de tillbringar ett drygt år tillsammans. Ett år fullt av misshandel, våldtäkter och rigorösa regler om allt från antal toalettbesök till när middagen ska stå på bordet.
Annies tid som kidnappningsoffer återberättas av henne själv, under samtal med en terapeut. Det här greppet har sina brister, de långa monologerna känns inte helt trovärdiga men de för historien framåt utan problem. Här handlar det till fullo om det jag tangerade i min recension av Barclays senaste thriller häromveckan, nämligen hur offret fortsätter att vara ett offer även om hon eller han kommit undan sin förövare. Skräcken sitter i, och Annie tillbringar natt efter natt i garderoben som är det enda ställe hon känner sig trygg. Hon går fortfarande på toaletten bara på de klockslag som hennes förövare, the Freak som hon kallar honom, tillät henne, och hon skyggar för fysisk beröring. Hon är inte den människa hon var innan hon blev kidnappad, den människan saknas fortfarande – still missing.
Så långt spännande och i viss mån gripande alltså! Själva upplösningen, och den starkt närvarade arv och miljö-tematiken känner jag lite mindre varmt för, men den hindrar tack och lov inte min läsupplevelse av en Helt Okej Thriller™ – ett uttryck passande nog myntat av just Helena, min goda gåvofé.