Du hasar av trygghet av Elin Grelsson XXXX+
Åh vad jag gillar sådana här böcker. Där människorna som beskrivs är vanliga, deras föräldrar varken dricker eller slår dem, på ytan ser allt vanligt och bra ut. Ändå är det någonting som skaver.
Du hasar av trygghet är berättelsen om Sara, vanliga Sara. Hon bor tillsammans med vanliga Johannes och har ett tråkigt jobb som hon hatar. Johannes och hon åker på semester och efter att hon skällt ner honom för att han glömt handduken hemma vågar hon inte erkänna att hon själv glömt solkrämen. Hellre bränner hon sig i solen. Parallellt med vuxenberättelsen får man läsa om Saras barndom, om hur hon är tjock och hur hennes mamma plötsligt bara ligger i sängen utan att stiga upp. Jag gillar scenerna där scener ur Saras lekar med det fina Barbie-huset får symbolisera något större, något som pågår även i större skala än i Barbies värld.
Elin Grelssons debutroman svider som den där solbrännan huvudpersonen Sara skaffar sig på semestern. Kanske just för att karaktärerna i boken känns så vanliga, så igenkännbara, gör det ännu mer ont att läsa om hur de pratar förbi varandra. Hur de måste svepa granna paraplydrinkar för att ha något att prata om över huvudtaget. Hur barn-Sara sitter och vräker i sig choklad och läsa om Ayla och Jondalar och skäms över sig själv.
”Barbie, du måste kliva upp nu, det är morgon!”
”Nej inte i dag Ken, jag orkar inte.”
Rec.ex. från Modernista.
Bokbabbel 
Vill läsa! SKA läsa, rentav. Gillar Elin Grelsson som skribent och det här låter ju kanon. Fin titel också!
Btw, vi får ta och agree to disagree ang Nordins nya. Kanske bara nyttigt för oss att inte vara rörande överens hela tiden. 🙂
Ja, det här är bra, du kommer att gilla! Ja, läste precis din lyriska halvtidsrapport, tydligen får vi ha den boken (författarskapet?) som regeln som bekräftar undantaget. Blev redan rädd att jag tyckt halvdant om mycket nytt svenskt på sistone känns det som, men sedan läste jag Grelssons bok + Calliopes lika halvljumma recension av Jordahls nyaste och då kände jag mig säker på min smak igen 🙂
Åh, det här är en av böckerna jag ser fram emot mest just nu (och jag får läsa den när jag har läst ut Dykungens dotter och The agency, yay!). Har läst Elins blogg väldigt länge och tycker att hon skriver underbart bra.
Själv har jag inte läst annat än Elins tweets så det här var nytt för mig, men får väl ta och rätta till det å det snaraste för jag gillade ju verkligen!
The Agency, vad är det? *nyfiken bokmal i en strut*
Sisela Lindbloms nya, verkar intressant!
/Ej Jessica 🙂
Vad skulle vi göra utan dig Helena, snabb som en iller både vad gäller info och att förmedla den? 🙂
Pingback: Läsmässig lägesrapport: | ord och inga visor
Jag blev också väldigt förtjust i boken! Fast jag tyckte mer om barndomsdelarna än om de om Sara som vuxen, jag tyckte de var snäppet skarpare. Kanske har jag inte fullt lika lätt att identifiera mig med vanligheten?
Den här gången tyckte jag ganska jämnt om båda delarna (även om jag föredrig skildringarna av förhållandet framom dem om jobbet) men är sådär i allmänhet förtjust i barndomsskildringar och/eller tillbakablickar till dem!
Å vad härligt! låter lite som romanen jag skriver på just nu;). Ska införskaffas!
kram
”Romanen jag skriver på just nu” – gilla!
Pingback: Du hasar av trygghet | Fiktiviteter
Pingback: Debutantreflektioner av Elin Grelsson
Pingback: Hur hör trygghet och hasande ihop? « enligt O
Pingback: Du hasar av snygghet* | Bokbabbel