Allt jag säger är sant av Lisa Bjärbo XXXX-
Jag tror bestämt att Lisa Bjärbo flirtar hejvilt med bokbloggarmaffian, eller vad säger ni om det här citatet:

[…] för Fanny har alltid varit en sådan där person som går igång på internatskoleskildringar och fantiserar om att få gå klädd i preppy skoluniformer i anrika byggnader och trycka en trave böcker mot bröstet.

Ja, det kan de flesta av oss aka-porrnördar säkert relatera till, no? Överlag är jag nog mer av en Fanny, än Alicia som är huvudpersonen. Alicia som är sexton år och inte vet vad hon vill göra med sitt liv, så hon hoppar av gymnasiet, flyttar hem till sin mormor och börjar jobba på café. Det här orsakar naturligtvis konflikter med såväl familjen som Fanny som först känner sig lite övergiven, men Alicia själv har bara ögon för den grekiska guden Isak som är en av stamgästerna på caféet.

Det låter kanske lite flamsigt och flängigt, och det är det i viss mån, men det blir sorg och allvar också, och Bjärbo lyfter historien med sitt säregna språk som känns igen från bloggen. Tycker En bok om dagen beskriver språket perfekt:  gnistrande, levande, kreativt och målande – men samtidigt snudd på outhärdligt  alltför stora doser. Jag gillar omslaget också, förutom den där grejen som flickan har i munnen och som gäckade många läsare. Jag trivs med hela boken helt enkelt, och läser absolut en tredje om det blir någon!