Fangirl av Rainbow Rowell XXXX-
Efter att ha blivit totalt knockad av Eleanor & Park var jag inte sen att plocka upp den här förtjusande lindblomsgröna boken med de mycket Bokbabbel-vänliga ingredienserna tvillingpar och universitet. Att huvudpersonen Cath dessutom ägnar sig åt att skriva fanfiction lät ju minst sagt intressant.

Cath couldn’t imagine having any sort of job or career. She’d majored in English, hoping that meant she could spend the next four years reading and writing. And maybe the next four years after that.

Cath och systern Wren börjar vid universitetet, och much like ett annat ur litteraturen bekant tvillingpar så är den ena (Jessica Wakefield eller Wren) den mer nyfikna och extroverta medan den andra (Elizabeth Wakefield eller här Cath) är chockad över att systern behöver något annat än tvillingmys och stillsamt hemmasittande. Nu är jag själv en introvert, men Cath känns onekligen väldigt osäker och.. ja, gnällig nästan. Samtidigt behandlar Wren henne väldigt nonchalant, och det är en av de saker jag har lite svårt för med den här boken, att de, trots att de är nära både fysiskt och psykiskt och trots att de har en pappa de oroar sig för, ibland kan gå väldigt väldigt länge utan att ens prata med varandra. Jaha liksom? Det finns en del andra saker jag har lite svårt att köpa också, mer mot slutet, inget avgörande men ändå inte riktigt som jag föreställer mig att människor agerar.

Varvat med spåret om Cath och Wren det första studieåret, finns det ett stort antal ”kapitel” ur en fiktiv fantasybokserie insprängda, både stycken ur de riktiga böckerna och ur fanfictionen som Cath skriver och som hon blivit rejält berömd för i fanficition-kretsar. Det är helt kul, det här inslaget, och det hjälper till att bygga upp bilden av Cath som det 150 % engagerade fanet. Samtidigt finns det alltid problem med de här insprängda historierna – de är helt enkelt inte orsaken till att man läser boken in the first place.
Nu låter det här överdrivet negativt va? Så är inte fallet alls, men jag hade onödigt höga förväntningar, det må erkännas, och så hade den här boken kunnat kortas ner rejält. Viktigt att påpeka är ändå att Rowells humoristiska vassa stil känns igen, och att jag sitter och ler en stor del av tiden jag läser. Glöm inte att jag sa det också!

”Don’t send me a link. I’m not much of an Internet person.
Cath felt her eyes get big. She was about to take a sip of her coffee but stopped. ”How do you not like the Internet? That’s like saying, ‘I don’t like things that are convenient. And easy. I don’t like having access to all of mankind’s recorded discoveries at my fingertips. I don’t like light. And knowledge.'”
”I like knowledge,” he said.
”You’re not a book person. And now you’re not an Internet person? Where does that leave you?”

Sincerely Johanna håller förresten i en bloggcirkel om just den här boken, kolla in första etappen här.