Erebos av U. Poznanski XXXX+
Det är helt och hållet Johanna L:s förtjänst att jag läste den här boken. Jag antecknade den ovanliga titeln på en elektronisk post it-lapp och vid något tillfälle när jag kände att jag inte hade något att läsa – paus för hånfullt skratt – så reserverade jag den på biblioteket. Och vad glad jag är att jag gjorde det!
På Nicks skola i London börjar skolkamraterna plötsligt bete sig underligt. De är trötta i skolan, de skolkar, och de är väldigt hemlighetsfulla kring små paket som vissa får. Slutligen får Nick också ett av de mystiska paketen som visar sig innehålla dataspelet Erebos. Erebos är ett väldigt speciellt och snyggt gjort spel, men för att spela det måste man gå med på att inte tala om det med någon annan, och alltid spela ensam. Nick dras likt sina skolkamrater in i Erebos fascinerande värld och kan snart inte tänka på något annat än hur hans spelkaraktär Sarius ska avancera.
Mer av intrigen tänker jag inte avslöja, men ni kan ju säkert ana er till att det hela börjar spåra ut. Trots att jag själv aldrig varit någon dataspelare förutom lite The Sims och dylikt i slutet av 90-talet, blir jag helt indragen i både boken och kanske framför allt spelvärlden. Jag gillar hur Sarius växer till en nästan helt självständig karaktär, jag gillar att boken utspelar sig i London och jag gillar de Hunger Games-vibbar jag får av Erebos-spelet. Om icke-dataspelarna Johanna L och jag gillade boken så här mycket är jag väldigt nyfiken på hur hardcore-dataspelare ser på den! Ja, Bokstävlarna, jag tittar på dig!
Bokbabbel 
Den lät väldigt intressant, ska nog ta och kolla upp den. Och dataspelsberoende är ju ett väldigt vanligt problem idag tyvärr. Och att du skrev att spelet ger Hunger Games vibbar gör det hela bra mycket intressant. Hehe.
Ja, jag läste boken samtidigt som jag var helt hooked på iPhone-spelet Zookeeper, så jag kunde känna igen mig litelite 🙂 Ja, Hunger Games-vibbar är en bra kvalitetsstämpel!
Jag vet inte om jag vill erkänna mig som en hardcore- spelare men visst har jag suttit framför många data-och TV-spel i mina dagar. Jag har spelat en hel del Warcraft och Baldurs gate och liknande som är den typ av spel Erebos-spelet verkar bygga på. Och jag är helt såld på boken, tyckte den var helt fantastisk!
Kul att höra även från en spelares synpunkt! 🙂
Jag älskade Erebos, den var mycket mer spännande än vad jag först trodde och jag har inte alls någon vana av tevespel så det här var en positiv överraskning.
Ja, titeln var ju intetsägande och det kunde ha floppat. Slutet var ganska lite fånigt, men annars mycket gott betyg!
Pust… den här har legat på min bevakningslista, i väntan på tillräckligt många positiva inlägg. Det kan vara så att den passerade den gränsen precis just nu. Som om jag behövde fler böcker på min vill-läsa lista…
Hehe, sorry… 😉 Jag känner precis igen det där med att man väntar på många goda omdömen innan man vågar slå till!
Jag har faktiskt varit lite skeptisk till den här boken just för att jag spelar själv. Jag tycker sällan att litterära skildringar av spelvärldar/spelmekanik/spelkultur brukar fungera, faktiskt. Men nu har jag läst så mycket bra om den här boken att jag känner att jag kanske får ta och ge den en chans ändå. Om inte annat för att ge en gamers syn på det hela. 🙂
Vore intressant att höra vad du tycker, för jag har ju som sagt väldigt lite erfarenhet. Men jag gillade boken! Och det hade ju tydligen Eli (som också spelar) också gjort!
Den har fått en plats på läslistan!
Lite likt mig – skrev också upp titeln efter Johanna L:s recension och fick syn på den på biblioteket nyligen men jag har inte hunnit påbörja den än.
Nåmen här har du ytterligare en entusiastisk recension plus några ytterligare hejarop i kommentarsfältet! Läs!
Jag har boken i bokhyllan och den står på tur att bli läst! Hade hört om den på någon engelsk vloggare (kallas de så?) och skrev upp titeln. Ser verkligen fram emot den!
Menar du video-bloggare eller har du stavat fel? 🙂 Bra bok!
Pingback: Trovärdighetsfail « Bokstävlarna – en bokblogg
Pingback: Uppslukande rollspel | Bokbabbel
Pingback: Makaber geocaching | Bokbabbel