A Dark and Twisted Tide av S.J. Bolton XXXX-
Boltons hjältinna Lacey Flint är tillbaka, och trots att hon tagit ett professionellt steg tillbaka efter tre tunga mordfall blir hon återigen ofrivilligt indragen i något rysligt. Just det känns kanske lite tramsigt – att använda poliser i huvudrollen i deckare har ju faktiskt den fördelen att deras yrke går ut på att utreda brott, annat är det med de bokserier med t.ex. journalister och psykologer som huvudperson som bok efter bok ”råkar” bli inblandade i det ena brottet efter det andra.
Men Lacey alltså, hon försöker hämta sig efter de senaste årens tumult och har bosatt sig på en flodbåt i Themsen och jobbar som poliskonstapel i flodpolispatrullen. Mannen med de turkosa ögonen (!) är inte närvarande annat än i tankarna, och därför börjar Lacey ana oråd när det börjar dyka upp små ”presenter” på hennes båtdäck – snäckor, slipade glasbitar, leksaksbåtar, krabbor. Vem är det som rör sig i Themsens mörka vatten utan att göra något väsen av sig? Och vad vill den mystiska figuren?

Vet ni, jag tycker det blir ganska rörigt. Det hoppas i tiden och mellan karaktärer, det är många spår och sidospår och det är först mot sista tredjedelen av boken som jag tycker att det tätnar och trådarna dras åt, må så vara att det nät som sedan spinns har ett rätt intrikat mönster. Fixeringen vid Laceys gudinneaktiga utseende finns fortfarande där, även om det den här gången försöker motiveras som en del av intrigen. Och de turkosa ögonen ja, de är lite nedtonade i den här boken – eller så är det bara jag som har blivit van? – men det dröjer inte längre än till sidan två innan de nämns. Håhåjaja.
Slutsats: Jag underhålls fortfarande, och jag hoppar på nya Bolton-böcker nästan lika ivrigt som vanligt. Men den där extra gnistan som fanns där i början, den har nog falnat något.

Förresten, för er oss som inte får nog av Bolton så finns här en liten gratisnovell av henne. Tack för tipset Bokomaten!