Okej men inte mer

Looking for Alaska av John Green XXX
alaskaJag försökte naturligtvis sänka mina förväntningar, jag visste med mig att jag inte skulle få en ny TFIOS-upplevelse. Men ändå, John Green och ungdomar på en internatskola, det kan väl inte gå fel?

I hated sports. I hated sports, and I hated people who played them, and I hated people who watched them, and I hated people who didn’t hate people who watched or played them.

Fel går det definitivt inte, men det gnistrar aldrig till. Visst är det rätt kul ibland, med jaget Miles som aldrig riktigt haft några vänner och därför frivilligt söker sig till en internatskola där han både hittar vänner och Henne, Alaska. Som har en massa böcker, livserfarenhet och rappa repliker.

So I walked back to my room and collapsed on the bottom bunk, thinking that if people were rain, I was drizzle and she was a hurricane.

Men som sagt, det gnistrar inte för mig. Jag tycker det blir tröttsamt med alla pranks hit och dit, och som läsare drabbas jag inte det minsta av varken Alaska eller hennes öde. Jag känner inte den här boken, så som jag gjorde med Hazel och Augustus eller då kanske ännu mer mellan Eleanor och Park. Okay är ju ordet som förknippas med TFIOS, men i mitt fall blir det snarare betyget för den här Green-boken. Okej men inte mer.

Plattform 9 ¾ och vidare

Älskar att vissa böcker har en sådan genomslagskraft att vissa datum i boknördskretsar blir viktiga. Femtonde juli till exempel, One Day-dagen.

hogwartsOch i dag, den första september, är naturligtvis dagen då man åker iväg till Hogwarts om man har tur.

Kommer ni på fler litterära datum?

Månadssummering augusti 2014

John Green – Looking for Alaska
Katarina Wennstam – Skuggorna
Therese Bohman – Den andra kvinnan
Linwood Barclay – No Safe House
Hanni Koroma, Sami Sykkö & Jaanis Kerkis – Avaimia ajattomiin suomalaisiin sisustuksiin
Christoffer Carlsson – Den fallande detektiven
Ben Aaronovitch – Rivers of London
Anna Jansson – Skymningens barfotabarn
Jen Campbell – Kummallisia kysymyksiä kirjakaupassa
Donna Tartt – The Secret History
Chevy Stevens – Still Missing
John Ajvide Lindqvist – Himmelstrand

Antal böcker på finska/engelska: 2/5
Antal novellsamlingar: 0
Antal ungdomsböcker: 1
Antal graphic novels: 0
Antal tunnisar/tegelstenar: 0/1
Antal böcker lästa på Kindle: 2
Sammanlagt antal: 12

Månadens bästa: Att lästakten höll i trots att vardagen började igen.
Månadens sämsta: Anna Janssons undermåligt skrivna deckare, jag nästan skrattade åt mig själv för att jag fortsatte läsa. Gestaltning, anyone?
Månadens överraskning: Att jag nu kan sälla mig till ”Vi som har läst DHH”-klubben!
Månadens besvikelse: No Safe House var lång och seg och inte alls en sådan bladvändare som Barclays böcker brukar vara. Synd!

Barclayskt bottennapp

No Safe House av Linwood Barclay XX½
barclay

As I came back out of the workshop, I felt somewhat encouraged. The home looked to me to be corpse free. Not the sort of thing generally mentioned in a real estate listing, but a good thing nonetheless.

No Safe House är den fristående fortsättningen på No Time for Goodbye, som händelsevis råkar vara den första boken jag själv läste av Barclay. Utan att avslöja allt för mycket av vad som hände i den förra boken – om jag ens kunde, oftast är det snarast känslan av en bok som stannar kvar hos mig, och enstaka detaljer. Själva handlingen blir dock ofta suddig väldigt fort – så möter vi alltså samma familj, sju år senare. Ibland, när vi tittar på något särdeles rysligt Criminal Minds-avsnitt med Mr Bokbabbel och offret räddas i slutet, kan jag lakoniskt konstatera att det är oklart om offret ens är glad över att räddas, med tanke på de fruktansvärda händelser hen upplevt alltså. Även om jag gillar att Barclay och en del andra amerikanska thrillerförfattare skriver just stand alones, så att man kan plocka upp deras böcker hipp som happ, är jag således initialt förtjust i idén om att plocka upp tråden med Terry & Cynthia igen. Just för att ens lite belysa det där med att man förvisso kan vara glad över att ha undkommit/överlevt, men att livet därefter ändå inte blir bara happily ever after.

Nåväl. Av orsak eller annan hamnas det i ett mörkt hus och ett skott avfyras i natten. Allt är lite mystiskt och hemligt och förvirrande, och det här med att blanda in polisen känns inte som den bästa idén eftersom det skulle finnas lite för mycket svåra saker att förklara för dem. Lägg sedan till en alltför stor dos av det überamerikanska I need to protect my family-stuket och den alltid ack så tråkiga maffia-ingrediensen och ni får en besviken Bokbabbel som läste vidare enbart för att det var Barclays namn som stod på pärmen. Näe hördu Linwood, förra året slog Harlan dig med hästlängder och den här boken är nog ett bottennapp av dig. Skärpning!

Fem fantastiska

Ni vet när folk postar bilder på magnifika bokskatter som kommit till dem via magiska brevlådor, välutrustade bibliotek, fantastiska bokhandlar, sanslösa loppisar eller snälla förlag. Och de där människorna frågar sig var de riktigt ska börja, eftersom de har så mycket fantastiskt att välja emellan.
Jag är den människan nu.

Processed with VSCOcam with f2 presetDe fyra översta känner den hökögda läsaren igen från min Adlibris-beställning häromveckan, den understa har trillat ner i en och annan bokbloggarbrevlåda de senaste dagarna. So much awesomeness helt enkelt! Ska jag börja med en snabbläst och uppslukande bok om en utmaningslek som spårar ur? En på-gränsen-till-för-obehaglig-berättelse om husvagnar som ramlar ner på ett tomt och oändligt fält? Eller helt enkelt hugga tänderna i den orangefärgade tegelstenen som jag, let’s face it, längtat efter sedan jag läste sista sidan i den ohyggligt välskrivna Broken Harbour sommaren 2012?