Häpp, kolla vad jag kom hem med i dag då! En absolut must have i bokhyllan ju, det intressanta ämnet övervikt & bantning kan väl inte bli annat än guld i Shrivers händer hoppas jag?
En dag ska jag ta mig igenom Shrivers backlist också, jag har läst fyra av hennes böcker (förutom Kevin måste ni läsa The Post-Birtday World! Så. Himla. Bra.) så det finns väl åtminstone tre-fyra att läsa när jag får tid över som gammal och grå kanske?
Homecoming Queen av Moa Herngren XXX
My är på utbyte i USA, men till skillnad från sin kompis Elly som verkar ha hamnat i världens bästa familj, trivs My inte särskilt bra. Hon bor isolerat på en gård med bara grannens häst Rain som sällskap, försöker hon träffa kompisar efter skolan blir värdmamman svartsjuk. Helst ska hon inte ringa hem så ofta heller, och dator eller internet finns inte heller att tillgå. My får några vänner i alla fall, och blir rentav vald till skolans homecoming queen, men inget av det känns som hon. Gillar de henne bara när hon förställer sig och spelar en annan?
Jag har läst Moa Herngrens tre vuxenböcker med stor förtjusning, så när jag såg att hon nu givit sig på ungdomböcker var jag inte sen att klicka hem boken. Tyvärr tycker jag inte boken håller, homecoming queen-grejen kommer in först i mitten av boken och mot slutet tar intrigen några stora radikala vändningar som känns både lite osannolika men kanske framför allt så abrupta att läsaren inte hänger med och nästan känner sig lurad. Att My har så svårt att hålla kontakt med familjen och vännerna hemma känns också lite osannolikt, det hade varit snyggare om det hade blivit någon liten brytning där i stället, att hemlandet känns både saknat men samtidigt avlägset och främmande typ. I stället blir allt så överdrivet och onyanserat, med den maniska värdmamman och sedan supersnälla främlingar som är värda guld. Herngren som annars är så bra på psykologiska skildringar och små smärtsamma detaljer är i Homecoming Queen ute och cyklar på okänd mark. Styr tillbaka till det du behärskar så bra, Moa!
Jag tänkte att vi en gång för alla skulle få svar på den stora frågan som vi då och då tampas med. Nämligen vilken som är den bästa boken av Gillian Flynn. Jag tror att rösterna kommer att fördelas ganska jämnt mellan hennes etta och tvåa, men let’s find out!
Enkäten är öppen en vecka, och resultaten presenteras fredagen därpå. Tell a friend!
Nämen en balkong i biblioteket, det har vi väl alla?
Bild: Jacobo Zanella.
Himlens fånge av Carlos Ruiz Zafón XXX½
Jag läste Vindens skugga när jag var en liten liten tonåring, kanske hade jag just börjat blogga här också? Älskade den! Har dock inte läst om den sedan dess, så kan inte uttala mig om det var enbart min ringa ålder som påverkade mitt omdöme. Har nämligen hört andra säga att den var den överlägset bästa av Zafóns böcker. Han slutade ju nämligen inte där, utan fortsatte att berätta om bokälskare i Barcelona, med olika hemligheter som sipprar ner mellan generationerna. Så även denna gång alltså, och när jag först börjar läsa tycker jag det känns… kanske inte styltigt, men teatraliskt nästan. ”Min bäste Fermin” hit och ”min oroade far” dit. Ändå är det det mer nutida (1960-talet) intrigspåret jag gillar bättre, Fermins vilda ungdom mellan fuktiga fängelsemurar intresserar mig inte nämnvärt. Någonslags magi har Zafón ändå, för jag ångar genom sidorna nästan andlöst, tycker definitivt inte att det är det bästa jag har läst men vantrivs inte.
Förlagen fortsätter att ge ut Zafóns böcker, dels nyskrivna och sedan väl en del äldre också, pre-Vindens skugga-succén. Men jag tänker att min saga med Carlos och hans Barcelona kanske är all. Att jag ska sluta nu, medan jag ännu har den där fina läsupplevelsen från åtta-nio år sedan bevarad glatt i minnet.
Rec.ex från Bonniers.
Hipp hurra för Bokbabbel som fyller åtta år i dag! Åtta år, det är ju nästan en tredjedel av mitt liv det. Tänk så mycket roligt lilla gammelbloggen fört in i mitt liv!
Ännu den här och nästa vecka får jag orera på Bokhora på måndagarna. I dag handlar det om lillebrorskomplex!
