Hurra, nu är seminarieprogrammet för bokmässan här! Längtar tills jag får programmet i pappersformat, lättare att bläddra och ringa in då. Men tålamodet räcker naturligtvis inte till att vänta längre, utan påbörjar lus(t)läsningen av programmet nu! Det ryktas om åtminstone Christos Tsiolkas och Anne B. Ragde, hurra!
The End of Everything av Megan Abbott XXXX
Ah, suburbia! Det var det som främst fick mig att låna hem boken från biblioteket efter att ha läst Johanna L:s recension. Lugna smågator, välskötta gräsmattor, helt vanliga människor. Och sedan ändå, något som puttrar under ytan.
Meet Lizzie, vår berättare och Evie, hennes granne och bästa vän. De befinner sig i gränslandet mellan barn och tonåring och tycker fortfarande att Evies storasyster Dusty som alla killar trånar efter lever i en värld vitt åtskilt från dem. Samtidigt har Lizzie nog lagt märke till att Evie så smått förändrats hon med, inte bara det där med att hon fått mens, det är något annat också. Men innan Lizzie kan få fingret på det, försvinner Evie. Väljer att promenera hem ensam från träningen en eftermiddag, och sedan bara puts väck.
But elsewhere in my head, I seem to know something, or guess at it. The look I’ve been seeing on Evie’s face, behind her eyes. But I don’t talk about that. I don’t tell them about Evie’s face and what it carries because it’s just a guess, a feeling, because I know Evie so blood-thick. I know her so well that I know when I no longer know everything.
Det är bra, det är det. Lizzies ångest över den försvunna vännen, över att hon kanske vet något bara hon skulle rannsaka sitt minne lite bättre. Borde hon ha sett något, förstått något, gjort något?
Den andalusiske vännen av Alexander Söderberg XX½
Jag gillar ju deckare. Jag läser småputtriga deckare av Jungstedt och Jansson, jag hårdbevakar Barclay och Coben och jag håller ögonen öppna för nya bekantskaper som ska få mig att läsa vidare frenetiskt (senast då S.J. Bolton). Därför blev jag såklart nyfiken och ivrig när jag läste om Den andalusiske vännen som redan har sålts utomlands till tjugo länder etc. etc.
Men alltså. Jag tänder inte alls. Den ensamstående mamman Sophie Brinkmann möter i sitt jobb som sjuksköterska den fascinerande mannen Hector Guzman som utger sig för att vara bokförlaggare men i verkligheten sysslar med betydligt skummare affärer. Sophie hamnar i kläm mellan brottsgäng och halvskumma poliser, och både hon själv och läsaren är lite osäker på var hennes lojalitet riktigt ligger.
Det är korta scener och rätt stora hopp mellan dem, tydligen har Söderberg jobbat som manusförfattare men jag tycker inte riktigt det fungerar i boken. Trots att boken är 501 sidor tjock tycker jag aldrig att det blir riktigt spännande, men det jag stör mig mest på är att karaktärerna inte känns trovärdiga. Att Sophie efter att ha träffat Hector bara några gånger utan att protestera befinner sig mitt uppe i kriminella grejer. Och polisen Lars dramatiska personlighetsförändring som förvisso förklaras med pillerberoende men som ändå kommer väldigt plötsligt, d.v.s. när det passar för intrigen. Nja, det här var ingenting för mig.
Rec.ex. från Norstedts.
Sommarboken av Tove Jansson XXXX
Varje gång blir nätterna mörka helt oförmärkt. Någon kväll i augusti gör man sig ett ärende utomhus och plötsligt är allting kolmörkt, en stor varm tystnad omkring huset. Det är fortfarande sommar men den lever inte längre, den har stannat av utan att vissna och hösten är inte färdig att komma. Det finns inga stjärnor än, bara mörker.
Nu är det förvisso ännu långt till mörka augustikvällar, men jag tycker ändå att ni ska plocka upp sommarklassikern Sommarboken. Den utspelar sig från april till typ september, är en samling löst sammanhängande berättelser eller noveller if you will, som alla utspelar sig på den lilla ön i yttersta havsbandet. Barnet Sophia och hennes farmor strövar omkring på ön och filosoferar som bara karaktärer i Tove Janssons böcker kan. Pappan är också med på ett hörn, påminner faktiskt lite om Muminpappan med sitt arbetande och sina fixa idéer. Det är varmhjärtat och fint utan att bli varken sötsliskigt eller alltför pittoreskt och trevligt. Boken doftar tång, varma klippor och våta ormbunkar.
Boken finns i pocket, på bibliotek och kanske rentav i någon gammal upplaga i era eller era föräldrars bokhyllor. Ta och läs!
Gone Girlbefinner sig någonstans i limbot mellan Adlibris och mitt postkontor och igår fick jag En tid för mirakel i min hand. Allt väl i paradiset kunde man tro, om det inte vore för den lilla detaljen att Mr Bokbabbel och jag ska flytta snart och jag borde tillbringa all min fritid med huvudet nere i flyttlådorna… Dålig timing, detta!
Ögonblicket av Douglas Kennedy XXX+
Författaren Thomas Nesbitt står inför skilsmässa och drar sig tillbaka till sin ödsligt belägna stuga i Maine. Tanken är att få ordning på tankarna och livet igen, men det blir inget av den saken då han en dag får ett paket från sitt livs kärlek, Petra Dussman i Berlin. Läsaren får följa med Thomas ner i minnenas djup, ända tillbaka till ett delat Berlin år 1984.
Hela boken är uppbyggd på långa tillbakablickar. Först är det Thomas version, den unge amerikanske reseskribenten som anländer till ett Berlin som domineras av muren och känslan av att inte riktigt kunna lita på någon. Thomas träffar den färgsprakande konstnären Alastair, och småningom även översättaren Petra där det sprakar till av kemi redan vid första mötet. Men Petra är avhoppare från DDR, och hennes bakgrund är minst sagt komplicerad…
Visst låter det ganska bra, upplägget? En kombination av mina två favoritmiljöer, Maine och Berlin, lite kärlek, lite drama, lite spänning p.g.a. det omöjliga politiska läget. Ändå lyfter den här boken aldrig ordentligt, även om det onekligen hettar till en aning i slutet. Kennedy blir så väldigt omständlig och ordrik att jag känner mig frustrerad. Greppet med att börja i nutid för en liten stund för att sedan i långa sjok som utgör 95 % av boken minnas det förflutna känns också lite kvasi. Ögonblicket påminner rätt mycket om Ett alldeles särskilt förhållande som jag tyckte sådär om. Själv längtar jag fortfarande efter en ny Den gåtfulle fotografen-upplevelse.
Rec.ex. från Forum.
