Mellanrapport: Anna Schulze

Jag läser Vårt gemensamma liv av Anna Schulze för tillfället, är mer än halvvägs så schulzemellanrapport är kanske ett felvalt ord, och uff, det är en bok som verkligen kryper under skinnet! Det är en relationsroman i stil med Helena von Zweigbergks dito när hon var som vassast (skilsmässoromanerna Ur vulkanens mun och Anna och Mats bor inte här längre, tipz tipz!), och det fascinerande är att den är så himla himla träffsäker. Varje suck, varje konstig tanke som dyker upp i huvudpersonen Teds huvud, varje osäkerhet han stör sig på hos sambon Cecilia. Alldeles vanliga människor, som gör misstag och skördar framgångar. En annan sak som är intressant är att jag inte alls vet hur det kommer att gå – är det här ”bara” en inblick i dessa personers liv under några år, eller kommer något ännu att explodera? Det finns liksom spänningar under ytan, Cecilia har börjat laga mat helt maniskt när hon är frustrerad och korkade Ted bara svansar omkring och försöker hjälpa på helt fel sätt. Men jag vet ännu inte om det är helt vanliga småbarnsårs-spänningar, eller om frustrationerna går djupare ner än så. Känns som om jag kommer att vara nöjd med boken vilket som!

Så här skrev Johanna L (som naturligtvis är orsaken till att jag läser den här boken, det är oftast hon som är det när det kommer till genren ”vanliga romaner”):

Jag låg och letade efter något bra citat som skulle kunna visa storheten, men jag hittade inget lämpligt. De här romanerna bygger inte på snygga oneliners utan det är helheten som gör det. Det går inte att plocka ut små detaljer om man inte har läst några sidor, men har man det så blir man kär i detaljerna.

Jag älskar älskar älskar ju att fastna för och spara vackra/träffsäkra citat ur böcker, men Anna Schulze visar verkligen att man kan skriva bra och fångande och mitt i prick även om jag inte hittar en massa citat att skriva ner och klistra upp över halva internet.

Massolit Book Blog Awards

Som ni säkert har läst har de nio nominerade bloggarna i Massolit Book Blog Awards (tidigare Forma Book Blog Awards) släppts, och de här är de nominerade:massolitbba

Årets bokblogg
Dark places
Kulturkollo
Tystnad

Årets nischade bokblogg
Den döda zonen
Feministbiblioteket
Breakfast Bookclub

Årets inlägg
Kulturkollo – ”Chick-lit – inget att skämmas för”
Den döda zonen – ”Söndagsintervjun: David Peace – om text och skrivande”
Bokpandan – ”Det här med bokbloggare, skyldigheter, och recensionsexemplar”

Många fina namn bland de nominerade också i år, även om jag kan tycka att det är lite trist att två av årets tre inlägg finns på bloggar som är nominerade i en annan kategori. Obs att jag inte säger det för att jag tycker att mitt gif-inlägg om bokmässan borde ha fått vara med ;) Man kan även konstatera att kollektivbloggande verkar ligga rätt i tiden!
Jag vet hur min röst ska falla i åtminstone två av kategorierna, här kan ni rösta fram till den 9 mars klockan 12 och den 11.3 presenteras vinnarna.

Månadssummering februari 2015

Jennifer Niven – All the Bright Places
Jennifer McMahon – The Winter People
Maureen Johnson – The Madness Underneath
Emily St John Mandel – Station Eleven
Lena Dunham – Not That Kind of Girl. En ung kvinna berättar vad hon ”lärt av livet”
Maureen Johnson – The Boy in the Smoke
Lisa Unger – Crazy Love You
Emma Straub – The Vacationers
Maureen Johnson – The Shadow Cabinet
Karin Fossum – Helveteselden
Jeanette Winterson – Why Be happy When You Could Be Normal?
Sara Stridsberg – Beckomberga. Ode till min familj
James Dashner – The Scorch Trials
Tom Perrotta – Nine Inches. Stories

Antal böcker på finska/engelska: 0/10
Antal novellsamlingar: 1 + även en lång novell/kortroman (extramaterial till en existerande bokserie)
Antal ungdomsböcker: 5
Antal graphic novels: 0
Antal tunnisar/tegelstenar: 1/0
Antal böcker lästa på Kindle: 8
Sammanlagt antal: 14Screen Shot 2015-02-27 at 05.05.06

Månadens bästa: KOLLA VAD MÅNGA BÖCKER JAG LÄSTE!
Månadens sämsta: Lena Dunham, det blir aldrig vi två.
Månadens överraskning: Tre alster av Maureen Johnson, haha! En annan överraskning var att först årets 22:a bok var skriven av en man.
Månadens besvikelse: Lisa Unger som tidigare varit så vass skrev fina formuleringar men en intrig som inte trollband mig alls.

Kalevaladagen

… eller den finska kulturens dag som den också kallas. Varför inte läsa en bok av en finsk författare alltså? Nu är jag ju pinsamt dålig beläst på dem, om man alltså sträcker sig till enbart de finskspråkiga, men några namn lyckades jag ändå skaka fram ur rockärmen:

– Virpi Hämeen-Anttila
– Eve Hietamies
– Leena Lehtolainen
– Pauliina Rauhala
– Sofi Oksanen
– Miika Nousiainen

Och som bonustips vill jag nämna Emmi Itäranta, vars debut Teemestarin kirja direkt översattes till engelska (Memory of Water) och som jag av någon kryptisk anledning ännu inte läst trots att den beskrivs som en vackert skriven melankolisk dystopi. Ni hör ju – hur bra?!

Hälsningar från månens baksida

Astronauten som inte fick landa av Bea Uusma XXXX
astroBea Uusma! tänker ni kanske, hon med Expeditionen och Augustpriset? Ja just hon är det, och jag kan inte nog understryka hur mycket jag älskade den boken. Men den här är himla fin den med! Skriven för vetgiriga barn, men kan läsas av alla och envar. Nu är den ju så pass tunn att ni inte ska förvänta er en ny expeditionsupplevelse, men Uusmas känspaka berättarröst är lika närvarande i denna, och let’s face it, det är ju för den vi läser. Hör bara:

Presidenten ringer till Neil och Buzz på månen. Ingen ringer till Michael. Han är i radioskugga.

”Huvudpersonen” är alltså Michael Collins, den tredje (okända!) astronauten ombord på Apollo 11 som får cirkla runt i radioskugga runt månen medan Neil Armstrong lever loppan nere på månens yta. Du milde tid vad oerhört liten och ensam han (Michael) måste ha känt sig! Och visste ni att astronauterna, när de kom ner till jorden igen var tvungna att bo isolerade i en husvagn i 17 dygn medan man med hjälp av möss som vuxit upp i steril miljö undersökte ifall astronauterna hade tagit med sig okända bakterier från månens yta. Ifall mössen hade dött inne i husvagnen hade astronauterna aldrig släppts ut ur den (!!). Det vetgiriga lilla vuxna barnet Bokbabbel slukar alltså boken med behållning, åhåå:ar åt intressanta faktasnuttar som jag önskar att jag ska minnas för att kunna briljera med dem någon gång. 9 kilo checklistor! Man ser annorlunda ut i rymden eftersom blodet som brukar finnas i benen nu samlas i huvudet! Rymdkapselns vägg är så tunn som 3,5 cm!
Mycket läsvärd!

Happy B-day, Gillian!

Avdelning ytterst boknördig info: det är Gillian Flynns födelsedag i dag! Kolla gärna intervju(?)citaten i länken, kanske har hon blivit den begåvade författare hon är för att hon håller orden inom sig i stället för att prata bort dem? Och för att hon läser massor och inte ger upp med texten såklart. Bra kattrelaterat citat också:

Sleep is like a cat: It only comes to you if you ignore it.