Pillermissbruk i förorten

All Fall Down av Jennifer Weiner XXXX
allfalldownAllison balanserar en framgångsrik blogg, ett (alldeles för) stort hem, en känslig femåring, en sjuk pappa och ett briserande äktenskap. Runt runt snurrar det vardagliga ekorrhjulet, och allt fortare går det. Lite underlättar det att svälja ett piller när dottern skriker alltför högt eller när mannen åter gått och lagt sig i gästrummet. Fast sen blir det där ena pillret två, och dem tar man redan när man vaknar och inte först framåt eftermiddagen och den där ena läkaren ringde man och bad om receptpåfyllning så sent som förra veckan så nu måste man hitta en ny läkare och…
Helena tyckte lite skamset att Allisons problem inte verkade såå betungande, men för mig är det just det som är boken styrka, att den kryper nära. Allisons ångest och problem känns mer för mig som läsare, just för att hennes liv är betydligt mer likt mitt än, säg, en heroinmissbrukare utan jobb och bostad. Just för att hennes missbruk börjar som något ledsamt men i princip rätt så oskyldigt, och som sedan har eskalerat till avgrundens rand innan hon själv har fattat någonting. Hur blev det så här? frågar sig Allison när hennes livs stora kärlek suckar demonstrativt och stänger in sig i badrummet tills han tror att hon har somnat. När hon inte räcker till – inte orkar räcka till – för sitt enda barn. När hon rafsar i handväskan och badrumsskåpet på jakt efter ett enda litet piller, kanske bara ett halvt, kanske bara en smula. Hur blev det så här..?

Jag tycker om omslaget förresten, det kanske inte vinner pris för originalitet, men det är ändå effektivt. Dämpat – sobert!- mörkblått och sedan de där granna lyckopillren bredvid koppen…

Småtrevligt men inte banbrytande

Den stumma flickan av Hjorth & Rosenfeldt XXX½
stummaPsykologen och profileraren Sebastian Bergman är tillbaka med sitt riksmordsgäng, och hör och häpna så är just Sebastian inte den skitstövel han varit i de tidigare böckerna. Mycket av boken kretsar ändå kring dels hans hemlighet, dels hans sorgliga förflutna. Fallet som Riksmord får ta sig an är ett massmord i det småsömniga Torsby – en familj som öppnat dörren när någon ringt på och sedan blivit brutalt nermejade med gevär, en efter en. Mamma, pappa, barn. Fast det finns några små fotspår i blodet som inte tillhör de döda barnen, det fanns en kusin på besök och hon har flytt. Har hon sett något, det undrar både polisen och mördaren…

De tidigare böckerna i serien har ju varit riktiga bladvändare, och även profilerararbetet intresserar mig. Den stumma flickan känns dock inte som något banbrytande, jag läser mest av gammal vana och för att jag redan är fäst vid serien, inte för att det är gastkramande spännande. Förutom den där typiska Hjorth & Rosenfeldtska knorren på slutet, där bränner det till, men utvecklingen får vi tydligen vänta på till nästa bok. Okejdå, när kommer den?
Rec.ex. från Norstedts.

Och vinnaren är…

Screen Shot 2014-10-14 at 21.05.22Testade för första gången den i bloggvärlden så bekanta random.org och fick fram en lycklig vinnare i utlottningen av bokmässebiljetter, grattis Raitalammas, du borde ha fått mail av mig!

Hoppas ni andra tar er till mässan i alla fall! Just nu ser det ut som om jag ska gå på torsdag och lördag, men det kan nog ännu ändra. Har bläddrat lite i programmet och tänkte lista lite intressanta programpunkter när mässan närmar sig. Har ni redan spanat in något eller någon ni absolut måste se?

Känslor äger rum

På sitt Lande kan människan på ett förunderligt sätt vara både borta hemifrån och innerst hemma på samma gång.

Jag läste Pia Ingströms essäbok Känslor äger rum. Liv i hem stuga och villa i somras, sittande just på verandan på vårt sommarställe en varm julidag när dagarna redan började anta en lite bitterljuv ton i kanterna eftersom semestern och IMG_7790landevistelsen med den höll på att lida mot sitt slut. Jag läste de två första essäerna, den om hemmet och sedan med särdeles glupska ögon den om landställen, och fann mig själv både nicka intresserat och fnissa igenkännande. Ingström blandar Bordieus teorier med enkätsvar ur en ”gallup” Svenska Litteratursällskapet gjort, små intervjuer med bekanta och egna reflektioner. Som sagt är det speciellt sommarstugedelen som slår an en sträng hos mig, den där trygga platsen att återkomma till år efter år, där stigar och vikar kanske fått namn efter något specifikt som hänt familjen där en gång. Där det krävs att man känner stället utan och innan för att veta vilket fönster som inte går att öppna och hur man bäst eldar i spisen. En plats som blir ett andningshål, ett ställe att komma ifrån vardagen samtidigt som man kanske är som allra mest ”sig själv” där. Men också en plats som kan orsaka mycket smärta, som blir orsaken till släktfejder och år av iskall tystnad. Det är viktiga saker, hemmen, landställena, platser det är omöjligt att förhålla sig helt neutralt till.
Titeln förresten, genialisk!

Två böcker jag inte blir helt klok på

theseTvå böcker som jag läst på sistone och som jag inte riktigt blir klok på. Vad vill de, och vad tycker jag själv? Den ena var These Days Are Ours av Michelle Haimoff, om tiden i New York sex månader efter 9/11, då en underlig stämning belägrat åtminstone de unga 20plussarna boken kretsar kring. De är inte rädda för terrorism, förhåller sig snarare till det som något som kan få dem att slippa arbetsintervjun de ska på. Jag gillar det osentimentala, att det inte blir så där amerikanskt patriotiskt det lätt tenderar att bli i framför allt filmer. Och jag gillar en hel del med boken också, huvudpersonens samtal med Adrian, och detaljen att mamman bara klär sig i svart, att man liksom förstår att det inte alltid varit så. Likaså är huvudpersonen, Haileys, jakt på ett jobb hon kan få utan sina rika föräldrars kontakter hedransvärd, men mitt problem med boken är kanske att just jobbsökandet i princip är det enda som händer. Missförstå mig inte nu, jag behöver inte en bok med Dan Brown-aktig action, men den där håglösa jag vet inte vad jag vill göra med mitt liv-känslan är rätt… tråkig att läsa om faktiskt. Även om den är skildrad mitt i prick.

Den andra vagt diffusa boken är Alice Osemans Solitaire, en bok jag lånade påsoli biblioteket efter att ha sett den cirkulera omkring på Tumblr ett bra tag – vet ni, det är där jag ser alla YA-böcker numera! Här har vi i stället Tori Spring som går nästsista året i en flickskola där pojkar släpps in i de två äldsta årskurserna. Tori gillar inte så mycket annat än att sova och blogga – My laptop is my soulmate – och kanske att se på film. Och sin bror Charlie gillar hon, men han mår inte så bra för tillfället, bättre än förra året då Det Där hände, men fortfarande inte bra. Bästisen Becky vill hångla och festa, Tori vill mest göra ingenting. Och så dyker bloggen Solitaire upp, den ordnar pranks på skolan och får alla på sin vakt och kanske vaknar också Tori ur sin dvala litegrann?
Tori är cynisk, det gillar jag, och brodern Charlie är hjärtskärande i sin smärta. Men de andra människorna, vännerna och familjen, jag tycker de känns platta och därför irriterande. Även över den här boken vilar en känsla av håglöshet, men inte en gnistrande smärtsam version, utan snarare mest en trött och novembrig känsla. Jag söker mig gärna till litterärt mörker, men då ska det kännas, inte bara vara så där vagt irriterande och obehagligt som ett par våta strumpor.

Nobelbingo 2014

Fransmannen Patrick Modiano tilldelades för en dryg timme sedan Nobelpriset i litteratur 2014, och en nästan lika gammal tradition som själva priset är att man sedan spelar Bokbabbels Nobelbingo:

Har hört talas om författaren tidigare – 1 poäng
Har en bok av författaren hemma i bokhyllan – 1 poäng
Har läst en av författarens böcker – 1 poäng
Har läst flera av författarens böcker – 1 poäng
Gissade rätt – 1 poäng

Mitt egna saldo för i år var svaga en poäng för att namnet lät vagt bekant. Det här spelet är helt klart inte min styrka, haha!

Nobelbingot tidigare år: Alice Munro 2013, Mo Yan 2012, Tomas Tranströmer 2011, Mario Vargas Llosa 2010.