Bok blir film våren 2015

Den adertonde februari har Cirkeln biopremiär, och jag är grön av avundsjuka här i min Finlandsexil eftersom filmen för tillfället inte ser ut att gå upp på finska biografer över huvudtaget, SNYFT! Men en hel del annat bokbaserat har gått eller är på väg upp på filmduken i vår, låt oss ta en titt!

Wild. Tyckte förvånansvärt mycket om boken och även om trailern inte har riktigt sammafilm stämning som boken är jag väldigt sugen på att se filmen ASAP. Kanske redan på lördag? En annan kvinna-i-kris-vandrar-omkring-berättelse är ju Robyn Davidsons Tracks som också snurrar på biograferna just nu, någon som läst eller sett? Jag reserverade boken på biblioteket direkt efter att ha läst Wild tror jag, men kön är enorm lång och exemplaren är få, så än har jag inte sett skymten av någon bok.
The Maze Runner såg jag för några veckor sedan, och den var helt okej som underhållning men jag hade svårt att komma över hur olik den var boken. Liksom – hela tiden?! En annan YA-dystopitrilogi är ju Divergent-serien, som i filmatiseringarna har fokuserat väldigt mycket på det mörka och våldsamma inom Dauntless-falangen. Insurgent-trailern fokuserar underligt nog på ett flygande hus (?), meeen nog kommer jag att hitta mig i biosalongen på den filmen också.

And whatever happenened to filmatiseringen av Before I Go to Sleep? Eller, film blev det ju, och pocketen kom i nyupplaga med filmomslag men trots stora skådespelarnamn verkar den aldrig ha nått nordiska filmdukar? Synd! I stället får vi dras med Fifty Shades of Grey senare i vår, ”hurra”…

”And it is not a man she has married, but a world”

The Miniaturist av Jessie Burton XXX-
mini2När jag plockade upp den här boken tänkte jag att miljön, 1600-talets Amsterdam, hade kunnat bli något av en stötesten för mig. Under tonårstiden älskade jag kostymdramer i historiska miljöer, men numera väljer jag oftast bort den sortens böcker, utan att någon konkret aversion egentligen någonsin infunnit sig. Det har liksom bara blivit så. Och, skulle det visa sig, just den gamla Amsterdammiljön var det bästa med hela boken!

It is not a prison, this city, if you plot your path correctly.

Nella anländer till ett pampigt hem i centrala Amsterdam. Hon och hennes nya man Johannes Brandt gifte sig för några månader sedan, och nu installerar hon sig i sitt nya hem. Men det är ett konstigt hem, med Johannes som ständigt är borta på handelsresor och hans sura syster Marin snokande i skuggorna. För att Nella ska få ”öva sig på det där med hushåll” ger hennes man henne ett stort dockskåp, ett skåp som är en exakt miniatyr av huset de bor i. När Nella beställer lite dockor och möbler av the miniaturist och får obehagligt verklighetstrogna replikor tillbaka blir livet på Heerengracht allt underligare.

Meeen. Det är liksom det. Jag förväntar mig krypande spänning, en massa frågor och åtminstone en del svar, men boken lyfter ju aldrig! Den liksom puttrar på, det krisas här och där, men den engagerar mig aldrig. Jag förstår mig inte riktigt heller på Nella som, trots att hon blir sviken eller åtminstone iskallt behandlad gång på gång, ändå bara fortsätter att vara snäll och godhjärtad. Äsch då. Synd på ett så assnyggt omslag, men det här var då ingenting för mig.

Fredagsenkät

Nu var det lite för länge sedan vi körde en enkät, va? Häng med, svara i kommentarerna eller länka från din egen blogg!

Läser just nu: Lite för många böcker på en gång.
Borde eller skulle vilja läsa just nu: Alla de där böckerna som väntar på mig, både de jag har hemma och de som än så länge bara finns på mina önskelistor.. Är till exempel väldigt nyfiken på Girl on the Train (Paula Hawkins), vårens mest hypade bok?
Sugen på att köpa: Paula Hawkins, Harlan Coben, Emily Gould, S.J. Bolton, S.J. Watsons nya, Visitants av Dave Eggers… Shall I go on?
Bok eller annan kulturupplevelse jag mest ser fram emot i vår: Det finns till min förvåning inga böcker som min kropp skriker efter att ska publiceras nu i vår – med detta sagt så är min bokönskelista inte kort för det. Har en hel del böcker som jag är väldigt nyfiken på, främst på engelska för tillfället, men det kommer såklart fler allt eftersom, det gör det ju alltid. Vad gäller kulturupplevelser är jag övertygad om att det kommer att bli helt legendariskt när #boblmaf goes Helsingfors! Och sen är jag nyfiken på vad Helsinki Lit den 22-23.5 kommer att erbjuda!
Antal biblioteksböcker hemlånade: Faktiskt bara tre för tillfället, listan på reservationer är däremot skrattretande.
Om Lena Dunham och Caitlin Moran skulle hamna i en battle skulle — vinna. Motivera! Nu har jag inte läst dessa kvinnor senaste alster – ännu! – men jag är ändå ganska övertygad om att Moran skulle svänga med sin stora kalufs och prata omkull Dunham vilken dag som helst. Och hennes scenärvaro är ju inte heller av denna världen!

Bonusfråga: Så ämnar jag fira Internationella Bokbabbel-dagen 21.5: Som sagt så är det ännu oklart, men pampigt och minnesvärt måste det bli! Än så länge har det kommit in förslag om både Bokbabbel-tema på ett bloggmaraton och årskavalkader, gillar gillar!

Trevlig helg!

Nio år och åtta månader

Vet ni, om fyra månader fyller den här bloggen tio år, och jag10 tänkte därför passa på att fråga er om ni har några idéer om hur det ska firas? För firas bör det!

Jag tänker i stil med utlottningar, nationell flagg- och/eller helgdag, Bokbabbel-bakelse, gästbloggare… Vad tänker ni?

Mindre vego för allergikern tyvärr

Mera vego. Mat för hela familjen av Sara Ask och Lisa Bjärbo
vegoJag lånade den här boken för att jag var nyfiken såklart (Lisa Bjärbo är ju den Lisa ”Onekligen” Bjärbo), men också för att jag saknade matlagningsinspiration. Mat är gott, men oftast är det så himla tråkigt att laga den, tyvärr! Dessutom fastnar jag/vi så lätt i gamla mönster och lagar gamla enkla favoriter. Innehållandes rätt mycket kött också tyvärr, så jag hoppades att Mera vego skulle ge oss en skjuts på traven i rätt riktning med mer varierad kost.
Tyvärr var det lite som jag befarade – att mina allergier går rätt dåligt ihop med vegetarisk kost. Det är naturligtvis inte bokens fel, och en del av recpten går naturligtvis att modifiera om man orkar och vill, men faktum är att många av receptens ”rubrik” redan innehåll saker jag inte kan äta (bönor, curry, selleri, MED MERA). Mera vego är dock en inspirerande och snygg kokbok, med enkla recept och en glad men inte prutthurtig ton. Rödbetsrisotton som vi faktiskt tillredde var också god.
Och hej, det kommer en fortsättning ännu i år!

Jandy Nelson och de konstälskande tvillingarna

I’ll Give You the Sun av Jandy Nelson XXXX-
IMG_5278_2Jude och Noah är tvillingar och riktigt riktigt nära. Olika, men varandras bästa vänner, avslutar varandras meningar och så.

I turn around, remembering again that we got made together, cell for cell. We were keeping eck other company when we didn’t have any eyes or hands. Before our soul even got delivered.

Men så drabbas familjen av en tragedi, och syskonen flyger ifrån varandra som strecken på det vackra omslaget här intill. Berättarrösterna är Noah som 13-14-åring och Jude som 16-åring, det skulle kunna vara konstigt men det fungerar helt smärtfritt.

Dad used to make Mom’s eyes shine; now he makes her grind her teeth.

Jandy Nelson har ett speciellt och poetiskt sätt att skriva, något jag älskade i debuten Himlen börjar här, men som stundvis i I’ll Give You the Sun blir mig lite övermäktigt. Noah är en konstnär, han målar både fysiska tavlor och konstanta porträtt i huvudet – porträtt vars titlar läsaren konstant får ta del av. Jag gillar det, titlarna är sinnrika men de blir för många, de förekommer på så gott som varje sida. Judes ”levnadsstrategi”, nämligen livstips från hennes mormor eller henne själv förekommer tack och lov mer sällan, för dem gillar jag inte alls. Fast det här greppet avtar kanske en aning under bokens gång, eller är det bara jag som vänjer mig?

I know from doing portraits that you have to look at someone a really long time to see what they’re covering up, to see their inside face, and when you do see it and get it down, that’s the thing that makes people freak out about how much a drawing looks like them.

Det här är en trevlig bok, om tvillingar och syskonskap och svartsjuka och sorg. Om konst och om att växa upp. En bok jag trivs med medan jag läser, även om jag som sagt stör mig på vissa saker. En bok med ett störtsnyggt omslag! Men… inte så mycket mer än det ändå. Jag skulle inte ge någon solen för den här boken, om vi säger så.

Lär mig av Liv

Kunskapens frukt av Liv Strömquist XXXX½
kunsk2Uuh, ytterligare en bokblogg som skriver om och hyllar Liv Strömquist, det var väl inget nytt? Och nej, det var det kanske inte, men ursäkta för att jag vill sälla mig till hyllningskören och kanske få åtminstone en människa till att läsa den här boken. Jag har läst andra böcker av Strömquist (även om jag inte verkar ha skrivit om dem här?), men jag måste nog säga att det här var det album som till fullo fick in mig i fanklubben. Ämnet – det kvinnliga könsorganet och dess historia – är intressant och engagerande, och trots att det handlar om allt från gamla greker, John Harvey Kellogg och stenålderskvinnor så känns det som en gjuten helhet. Jag fnissar när jag läser, men mest rynkar jag pannan. Fnyser, läser högt för min man, whatsappar min kompis som jag vet tycker om Strömquist att Nog har du väl läst Kunskapens frukt, den är sjukt bra!. Och jag lär mig saker! Det där om mens och tabu-ordets ursprung är bekant från Liv Strömquist sommarprat, nu gapar jag åt cornflakes-Kelloggs idéer om frätande syra på klitoris, eller det faktum att samma kroppsdel tydligen är stigbygelformad. HUR VISSTE VI INTE DETTA?!