Månadssummering juli 2015

Marika King – Projekt längtan
Kristina Ohlsson – Mios blues
Benjamin Alire Sáenz – Aristotle and Dante Discover the Secrets of the Universe
Maureen Johnson – The Bermudez Triangle
Sara Elgeholm – Jag drömde att jag var gravid i natt
S.K. Tremayne – Istvillingar
Ingrid Olsson – Fulast i världen
Hannah Widell & Amanda Schulman – The Golden Year
Julia Hansen – Det växer
Louise Boije af Gennäs – Folk av en främmande stam
E. Lockhart – The Disreputable History of Frankie Landau-Banks
Lisa Genova – Inside the O’Briens
Elly Griffiths – The Ghost Fields
Hanna Gustavsson – Iggy 4-ever
Charlotte Rogan – Livbåten
Christina Breeze & Moa Samuelsson – Hej! Kreativa hem 2

Antal böcker på finska/engelska: 0/5
Antal novellsamlingar: 0
Antal ungdomsböcker: 3
Antal graphic novels: 3
Antal tunnisar/tegelstenar: 4/0
Antal böcker lästa på Kindle: 2
Sammanlagt antal: 16

Månadens bästa: So many books!! Ljuva semesterTID!
Månadens sämsta: Vädret. Vad det har med en bokblogg att göra? Nå, jag fick ju en hel del läst i alla fall…
Månadens överraskning: Kanske att jag läste så många av mina spontanköp direkt, haha! Mvh, bokhamster
Månadens besvikelse: Istvillingar föll på trovärdigheten tyvärr.

Den tickande Huntington-bomben

Inside the O’Briens av Lisa Genova XXXX
En bullrig irländsk familj i Charlestown i Bostons utkanter. Fyra barn i tät följd, nu sina twentysomethings, och pappan, polisen Joe, trivs med sina kolleger, sina basebollmatcher och sin fru Rosies vedervärdigt sönderkokta söndagsmiddagar som samlar hela familjen runt middagsbordet igen. Allt är helt som vanligt, helt som det ska.
Tills små små tecken börjar smyga sig på, så små att inte ens de närmaste förstår hur de ska tolka dem till en början. Plötsliga raseriutbrott, underliga spastiska ryckningar, vattenkannan som glider ur händerna och går i tusen bitar. Joe, som motvilligt går till läkaren för att blidka Rosie så att hon inte ska behöva oroa sig, och i stället får världens bomb släppt i famnen. En galopperande dödlig sjukdom, som blir allt mer aggressiv och som inte går att bromsa, lindra eller bota.

Och – det var inte allt, som om detta vore något slags livets grymma tv-shop. Nej, det finns en 50 % chans att något eller några av Joes barn ärvt samma sjukdom. Förutom Joe, får även yngsta dottern Katie komma till tals; hon står på tröskeln till vuxenlivet och har hittills mest ägnat sig åt att avundas sin ”perfekta” storasyster, nu får hon tampas med både sin pappas allt mer tragiska sjukdom samt beslutet ifall hon ska testa sig och ta reda på om hon bär på den defekta genen eller inte.

Det är, som ni hör, ingen munter bok, men det är inte heller munterhet som har gjort Lisa ”Sjukdomsskildringar” Genova berömd. Vid sidan av den tunga sjukdomsskuggan är romanen också en fin familjeberättelse, och de olika personligheterna, trosuppfattningarna och livsdrömmarna ger en tacksam fond för ”filosoferande” kring livets mening där sjukdomen drar fram. Någon ny Still Alice är Inside the O’Briens inte, men av de fyra Genova-romaner jag nu har läst skulle jag nog placera denna senaste som en god silvermedaljör.

När tre blir 2+1

The Bermudez Triangle av Maureen Johnson XXX+
Någon gång vid tidpunkten för att hela min Facebook-feed blir en enda glad regnbågsparad och det stora landet i väst tar ett viktigt steg för jämlikheten, hittar jag via Bokoholist-Siv listor på YA-litteraturmed HBTQ-tema. På den ena listan ser jag ett bekant författarnamn: berMaureen Johnson från den roliga Shades of London-serien! The Bermudez Triangle, som utkom före SoL-böckerna, handlar om tre bästisar: Nina, Avery och Mel, eller snarare om det som plötsligt händer den sommaren som Nina är på en lång sommarkurs och bara två av de tre musketörerna är kvar i stan. Samt om obalansen i triangeln när Nina kommer tillbaka och upptäcker att Mel och Avery plötsligt vill tillbringa tid med varandra också på tumanhand, som ett par.
Också Mel och Avery har stundvis det svårt att finna sig tillrätta i den nya situationen. Det handlar mycket om att inse vem man är – och inte är:

But she’d known. She’d absolutely known. The only thing she’d never done was write the word in the caption of the self-portrait that she kept in her head.

Det här känns som en väldigt amerikansk bok, det är mycket funderingar kring college och extra-aktiviteter utanför skoltid, och jag kan också sakna humorn som är betydligt mer genomträngande i SoL-serien. Men en helt trevlig bok att sluka en ledig dag, och definitivt fräscht (!) med hbtq-tema i amerikansk high school-miljö.

#sommarregn

… fanns det a-l-l-d-e-l-e-s för mycket av den här sommaren. Må så vara att det är en av mina favoritdofter, men när det hittills har regnat 19 av de 21 lediga dagarna så börjar även innesittande bokmalar riva sig i håret.

Men – det finns ju en –  och endast en! – fördel i alla fall. Nämligen detta:2307Alldeles snart börjar vardagen igen, och snart bör jag även passa på att plantera mig vid datorn för att försöka plita ner tankar om alla de där böckerna jag har hunnit läsa innan jag glömmer bort detaljerna. Men några dagar till ska jag vistas bara bland böckerna, samt vila i den glada vissheten att det att jag är så himla långt ahead of schedule betyder att att det för en gångs skull funnits tillräckligt med tid för alla åtminstone en bråkdel av de där böckerna som väntar på att bli lästa. Och vad är väl mer vilsamt än det?

 

#värme

… är inte alls lika intressant att läsa om som kyla, tycker jag (heh, snacka om att galoppera iväg från den givna rubriken i första meningen!). Jag har skrivit om det förut, hur riktigt mörka och isiga platser ofta har utgjort fonden till riktigt bra läsupplevelser – en del av orsaken är såklart att jag dras till det litterära mörkret och det är sällan det är puttenuttiga chick lit-romanser som utspelar sig på ensliga öar med polarisar och andra isfaror lurande bakom husknuten. Jag verkar heller inte vara ensam om den här fascinationen – och allra härligast är det ju att ta till sig den miljön när man själv är långt långt ifrån den där gastkramande kylan och hemskheterna. Kontraster, ni vet. En bok som det alltid tipsas om i de här sammanhangen, och som  och dyker upp hos diverse stjärnögda bloggare, nu senast hos Fiktiviteter, är såklart The Terror av Dan Simmons. Frågan på allas blåfrusna läppar är ju såklart varför jag inte har läst – eller ens köpt! – den ännu?

Tremaynes tradiga tvillingskräckis

Istvillingar av S.K. Tremayne XX½
Johanna K skrev underhållande om hur sociala medier-bombning kan få en att bli nyfiken på en bok, och Istvillingar är ett exempel på det, hur en bok kan dyka upp från ingenstans
och sedan plötsligt vara det ”alla” läser, även om den inte ens hypats på samma sätt som exempelvis årets thrillersnackisar Girl on the Train och You. Ni som känner mig förstår ögonblickligen att jag såklart spanade in ordet ”tvillingar” i titeln like this:

storaögonoch därefter även triggades av beskrivningen att den överlevande tvillingen, ett drygt år
efter att hennes syster tragiskt förolyckades, plötsligt börjar hävda att hennes föräldrar tagit fel på hennes identitet och att hon i själva
verket är den tvilling istalla trodde dog. Att allt detta dessutom utspelar sig på en enslig fyr-ö på den skotska kusten bidrar till den kusliga stämningen.

Men men. Tyvärr var det inte alls så trevligt (”trevligt”) som man hade kunnat hoppas. Det halv-skräckiga elementet köper jag kanske, och den ruggiga ö-miljön är underbar. Men att föräldrarna inte skulle kunna skilja på sina barn, må så vara att de är enäggstvillingar? Att morföräldrar, lärare och vuxna vänner struntar hejvilt i det som händer? Att det är så mycket undertryckt ilska och rädsla som bubblar under ytan mellan föräldraparet Sarah och Angus, men att de inte en enda gång tänker att det kanske kunde vara en idé att prata om saken? Nähej, miljömyset väger inte upp för irritationen över de här skavankerna, och som socker på moset har vi Sarahs evinnerliga Twilight-osande tankar om hur ”maskulin” hennes mörkmuskige man ser ut. Tack men nej tack.