Zelda fortsättningsvis härlig läsning

Zelda. Uppbrott och utbrott (#4) av Lina Neidestam XXXX
IMG_0512Zelda har fast anställning på en skvallertidning och ett öppet förhållande med Cesar, men inte heller detta passar henne riktigt. Mycket kretsar också kring Zeldas bästa vän Tove och hennes relation(er). Jag gillar hur det i de korta stripparna finns ett tydligt driv framåt i berättelsen, och hur det varvat med dessa finns strippar som handlar ”enbart” om social medier eller, framför allt, feminism och patriarkatet. Allt detta med Neidestams granna och glada tecknestil och vassa repliker. Det är alltid en fröjd att läsa Zelda!

Livbåten – ett getbräkande tips

Livbåten av Charlotte Rogan XXXX
Översättning: Helen Ljungmark
Det är tur att jag tycker om att lyssna på Marcus, Tuva och Helena när de pratar om böcker och annat populärkulturellt i podcasten Ett eget rum. Jag tyckte nämligen inte att ämnet – som jag felaktigt misstog för novellsamlingen Båten av Nam Lee som Bia Sigge och jag var några av de få som inte älskade – var så värst upphetsande. Tur då att jag ändå bestämde mig för att lyssna, eftersom det visade sig vara Livbåten (The Lifeboat) som avhandlades i avsnittet. På ett så bra (och get-ackompanjerat!) sätt dessutom, att jag genast slängde mig på bibliotekskatalogen och lånade hem den.

livbDet är två år efter att Titanic gick under, och när Empress Alexandra, också hon på väg till Amerika, förliser hamnar romanens huvudperson Grace – av Guds n-å-d månntro, eller pengarnas? – i en allt för liten, läckande livbåt tillsammans med nästan 40 andra. Hon överlever slutligen, och det här är berättelsen dels om veckorna (!) i livbåten, dels om the aftermath då hon och några andra överlevande åtalas för det som hände. Fast vad var det egentligen som hände? Grace uppmanas att skriva dagbok i fängelset, och då är det ju klart att återberättandet påverkas av traumat, subjektiviteten och önskan att framstå som oskyldig.
Ingen framstår egentligen som särskilt trevlig där i båten, och det är nog däri Rogans styrka som författare ligger. Frågeställningen om hurdan, vem, man blir när man kämpar för sitt liv genomsyrar hela romanen, och den gör att man sugs in på bara några sidor, även om det här troligen inte hade varit en bok jag plockat upp självmant. Man vill ju gärna tro gott om sig själv, att man skulle hålla sig lugn och medmänsklig i en katastrofsituation, men utsatta för törst och svält, vädrets makter och andra människors panikslagna överlevnadsinstinkt – vem vet?

Lägesuppdatering i enkätform

Ett slags lägesuppdatering via en bokenkät med frågor som A deo libertate knåpade ihop för länge sedan. Alla gör vågen av iver!

Läser just nu: Little Black Lies av S.J. Bolton. Försvunna pojkar på Falklandsöarna (och inga turkosa ögon).
Läste just ut: Före det var det Christoffer Carlssons senaste deckare Mästare, väktare, lögnare, vän. Rec.dag andra september, stay tuned!
Läser snart: bokryggarHar vräkt i mig en hel del thrillers på sistone, så för att behålla min kärlek till genren vore det antagligen bra med lite omväxling. Nyanlända rec.exet Lollo, vars författare inte sade mig någonting men som tydligen är en big deal i Sverige ligger således bra till. Men sista minuten-ändringar är aldrig omöjliga. Har en hel del pocketaktuella böcker jag borde bekanta mig med också.
Senaste boken jag fick: Förutom rec.ex. i postlådan så körde Helena och jag ett litet bokbyte back in Tyresö i början av augusti. Trevligt värre!
Senaste boken jag köpte: Linwood Barclays senaste plus den här coola boken som Mr Bokbabbel genast lade beslag på, läste och gillade.
Senaste väldigt övertygande recensioner: The Readers-poddaren Simon välskrivna blogg Savidge Reads är ett ganska nytt fynd för mig, och hans texter om A Little Life och Animals var mycket övertygande. Behändigt nog råkar jag redan äga båda dessa böcker, så förutom en liten omprioritering i TBR-högen så är väl tidsbrist egentligen den enda komponenten som saknas. Ack ack. Börjar tro att just ordet ”tid” snart är oftast förekommande efter ordet ”bok” på den här bloggen.
Biblioteksböcker: Under över alla under så har jag inga olästa biblioteksböcker hemma för tillfället, måste vara över ett år sedan det senast hände..! Inväntar dock 10-15 reservationer, men det är en del köer på dem så jag hinner läsa lite egna böcker häremellan, haha!happydanceBöcker som funnits på min att läsa snart-lista i över ett år: Alltid då och då snubblar jag över gamla bokhögsbilder på den här bloggen och tänker Oj, var det så där länge sedan jag köpte den där boken (som jag ännu inte läst)?! Det finns med andra ord många böcker som alltid är en sisådär femte-sjätte i min mentala TBR-hög, men orättvist nog ännu inte fått klättra hela vägen upp i min famn. The Emperor’s Childreninköpt i april 2013, ser jag till min förfäran – är nog en sådan bok, vi har fortfarande Kvinnan på övervåningen till salu på jobbet och jag tänker ofta på den boken. Helt klart dags att prioritera upp Messud rejält!
En bok jag sparar till en riktigt dålig dag: Det finns ingen specifik titel för det, jag går på känsla när jag väljer böcker. Halva min bokhylla består ju dock av olästa böcker som kan läsas vid plötslig förkylning/brutet ben/istid.
Högst på önskelistan just nu: Jag inväntar Linda Skugges 40 – Constant reader som pocket eftersom jag vill äga den i fysiskt format. Längtar efter min biblioteksreservation på Zelda 4, och funderar på hur länge det kommer att ta innan jag gör slag i saken och köper hem The Terror som jag tror jag skulle älska. Nej men allra överst är nog Jennifer McMahons The Night Sister, som enligt Ann i BOTNS-podcasten är rentav bättre än The Winter People (oklart varför och hur jag kunnat hålla mig från att kasta mig på köpknappen redan?!)! Och så är jag himla nyfiken på I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv av Tom Malmquist och Tid av podcastduon Schulman & Eklund. Shall I go on?
Ser framemot: Copy-paste på mitt aslånga svar på frågan ovan! Plus naturligtvis min fjärde semestervecka som ska tillbringas på en klippig ö i Medelhavet. Peppen!

Griffiths-gnäll

The Ghost Fields av Elly Griffiths XXX+
ghostfJag blir alltid glad när jag ser att en ny Elly Griffiths-bok är på gång, men framför allt nu när jag ska skriva den här recensionen, några veckor efter att jag läst ut boken, så frågar jag mig varför jag egentligen blir så till mig i trasorna? Deckarmysterierna är sällan så mindblowing, snarare twittrade jag under läsningen något om att det var värst så det ligger mer eller mindre arkeologiska lik begravda i saltängarna runtomkring orten där Ruth, Nelson, Cathbad och de andra bor. Och även om det förvisso har hänt en hel del i privatliven hos karaktärerna sen serien började, känns det ändå som om det finns framför allt den där ena historien som bara stampar på stället, och att jag efter varje bok tänker Nähä, inte i den här boken heller. Fast kanske i nästa?

Nu låter jag ju himla gnällig. Jag läser ju fortfarande de här böckerna, och trivs någorlunda bra i stunden, framför allt nu när Ruth verkar ha hörsammat bokbloggarmaffians suckar och slutat noja sig över sin vikt. Men faktum är att jag efter att tag knappt minns vem som var liket i saltängarna den här gången. En kraschad pilot från andra världskriget var det, en pilot med ett underligt hål i pannan. Det blir en sedvanlig Norfolks galna väder som fond vid dramatisk upplösning-scen också, ifall man i övrigt hade glömt bort vilken serie man läste.
Mera glädje och mindre gnäll över boken hittar ni hos Enligt O. Jag tror att jag börjar lida av den där tröttheten som ofta infinner sig när en (deckar)serie har upprepat sig själv lite för många gånger. Jag är inte hemskt bra på att bryta mig loss från sådana serier dock, korkat nog. Får se hur det går för mitt och Ruths fortsatta förhållande, det där som jag har väntat på i x st böcker vid det här laget verkade ju eventuellt ta ett steg i rätt riktning nu, kan jag ju inte hoppa av..!

Ljuva augusti

IMG_0400Inte finns det många saker i livet som är bättre än att sitta på en solig bastuverandra med en bra bok i knät, en bok man sedan lägger åt sidan när man vill ta de kanske sju-åtta stegen ner till vattnet och via hala stenar stiga ner i mjukt sjövatten för en uppfriskande simtur.

IMG_0420Det skulle då kanske vara att tillhöra den faLANG av bokbloggarmaffian som älskar de här gamla pusseldeckarna, som jag under en hetsig städräd i stughyllorna plötsligt hittade. Hur jag tidigare lyckats undgå dem i en 60 kvadratmeter stor stuga med endast två Billy-bokhyllor är nästan ett pusseldeckarmysterium i sig. Själv har jag inte förstått storheten i böckerna, men nu i denna ljuva sensommartid med varma dagar med en första antydan av höstkrisp i luften om morgnarna, låter Mörkögda augustinatt som, om inte annat så för titelns skull, en bok jag borde plocka upp och bära ner till bastuverandan som sällskap.

Kreativa hem vs hem befolkade av kreativa personer

Hej! Kreativa hem 2 av Moa Samuelsson & Christina Breeze
Förutom böcker älskar jag att läsa inredningstidningar. Vissa må kalla det ytligt eller konsumtionshysteriskt, men jag älskar det. Det gjorde jag redan som ganska liten, jag läste mammas tidningar och drömde mig bort i de stylade hemmen i IKEA-katalogerna. Numera har jag större tidningstravar än min mamma, och vårt utbyte är intensivt. Jag fascineras av hur man kan använda – och omvandla! – ett rum, eller vad det egentligen är som gör att reportagens invånare – eller jag själv – upplever något som hemrevligt.

Hej! Kreativa hem 2 är – som namnet tydligt anger – den andra ”inredningsboken” som Printz Pubhej2lishing ger ut. Jag använder citationstecken eftersom boken må vara fylld av bilder på olika hem, men något som förvånade mig som förvisso äger den första boken men (än så länge) bara bläddrat i och inte läst den, var att texten handlar främst om de olika hemmens invånare. De är nämligen mer eller mindre kända profiler, och alla ”professionellt kreativa” inom olika områden såsom sångare, scenografer, stylister. Jag gillar att boken inte fokuserar på trender eller skinande högblanka hem med marmorbänkar i köket (även om de kan vara nog så snygga!), framför allt med tanke på att det faktiskt är frågan om en bok och inte ett månadsmagasin som eventuellt möter sitt öde i pappersinsamlingen några veckor senare. Jag hade dock önskat mig en större koppling mellan invånarna och deras tankar om hemmen, både om hur de hamnade just där och hur de tänker kring inredning eller om deras hem är deras borgar eller snarare något de bor för att det råkar passar dem i stunden. Naturligtvis tas hemmet upp en aning även i texterna innan de spinner iväg mot en djupintervju med själva kändisprofilen, men för att vara en inredningsbok känns det som om hemmen – trots fina bilder! – hamnar lite i skuggan av sina invånare.
Rec.ex. från Printz Publishing.