Pest i moderna tider

A Lovely Way to Burn av Louise Welsh XXX+
lovelywayStevies pojkvän, läkaren Simon, hittas död i sin lägenhet. Polisen anser att det antagligen var en helt naturlig död och får snart annat att tänka på när en våldsam modern pestepidemi sveper över staden. Stevie däremot, som efter att ha varit brutalt sjuk några dagar, mirakulöst hämtar sig, börjar misstänka att det nog var någon som ville ha livet av Simon. Men vem? Och varför?

Maria, som vanligtvis inte läser thrillers, verkar ha tyckt mer om den här boken än jag, haha! Mitt problem med den är väl främst att den verkar hoppa mellan den vidriga pestsmittan (som är väl- och mycket obehagligt beskriven) och Stevies omkringfnattande på sin egen lilla mission of truth. Det senare uppfattar jag som rätt tråkigt faktiskt, även om Maria garanterat har en poäng i sin analys av att det kan vara en försvarsmekanism för Stevie, att bara bita sig fast som en bulldogg och köra på. Och, medan Stevie flänger runt på stan får man ju se just det där obehagliga, med folk som först lever på som tidigare, sedan hamstrar mat och/eller försöker fly. Eller sedan bara ligger och dör…

Each hanging limb and lolling head had belonged to a person. Each one of them had felt the approach of death and feared it. And now they were gone, leaving a husk of flesh behind. Nothing connected the dead except their deaths. They were lost to themselves, and to the living.

Den här boken är den första delen i en trilogi vid namn Plague Times. Baserat på det öppna slutet antar jag att Stevie kommer att vara med även i fortsättningen, men personligen är jag inte överdrivet intresserad av att fortsätta läsa. Möjligen om någon annan läser först, och kan gå i god för att Louise Welsh har strukturerat upp det hela lite mer. Det här thrillerflamsande bland spyende pestsmittade känns inte riktigt som min kopp te.

Sju böcker på fem dagar, det ska gå, visst?

Det var inte så att jag hade tänkt planera min julläsning rigoröst. Nej inte alls, jag hade kälketänkt välja någon tegelsten jag kände mig sugen på att försjunka i och sedan mysa loss i julgransljusens sken. Men så gjorde jag ”misstaget” att börja tänka på de här böckerna lite för tidigt. Tog ut myset på förhand kan man säga, började tänka på alla underbara böcker som jag har väntande och som verkligen skulle förtjäna min odelade uppmärksamhet. Och kom på… lite väl många för att det över huvudtaget ska vara realistiskt att hinna läsa under de fem dagar jag är ledig (fem dagar som dessutom inkluderar själva julafton som ju inte direkt kan klassas som en dag man läser annat än etiketterna på julklapparna). Troligen kommer jag att hinna läsa en, i bästa fall två, men man är väl ingen riktig bokmal om man inte gör lite listor och lurar sig själv, va? Halva nöjet ligger ju i planeringen/drömmandet…

Men, till saken! Eller: till bokhögen!

Folk av en främmande stam, Louise Boije af Gennäs
I’ll Give You The Sun, Jandy Nelson
The Winter People, Jennifer McMahon
The Wise Man’s Fear, Patrick Rothfuss
The First Verse, Barry McCrea
It’s Not Me, It’s You, Mhairi McFarlane
❅ The Interestings, Meg Wolitzer

Statistiskt sett ser det lovande ut för en engelskspråkig bok, möjligen skriven av någon som heter McNågonting i efternamn.. Har ni läst någon av böckerna eller annars bara synpunkter på vilken jag borde plocka upp som sällskap med min choklad och mina yllesockor? Och vad ska ni själva läsa i jul?

Vill ju älska detta

Lilla Berlin 2 – Mina vänner av Ellen Ekman XXX+
lb2Skojiga fyrarutors ”noveller” i glada pasteller och med sarkastiska nutidskommentarer. Jag gillar säkert varje illustration Ellen Ekman lägger upp på Instagram och jag hade väntat en evighet på att mitt bibliotek skulle köpa in den här. Ändå känns det mest som ”Jaha, okej” och inget mer när jag läser. Varför? Kanske har jag läst för många av serierna redan (just på Insta)? Eller blir de kanske lite för likriktade, samma tema/skämt på x gånger fyra rutor?

Julpynt eller Bokslakt eller veckan då Bokbabbel möjligen förlorade förståndet

Nu ska jag avslöja något radikalt. Jag har pysslat. Det händer inte ofta, men det var inte det som var Det Stora Avslöjandet, utan att det där pysslet de facto innehöll en bok. Och lim. Och en sax…

Innan ni nu stänger browsern och för evigt raderar min blogg ur era länklistor och RSS-läsare så ber jag er ändå att läsa vidare. För det blev faktiskt ganska fint…

IMG_5136_2 IMG_5142_2Se, det var väl inte farligt? Jag ska erkänna att det naturligtvis smärtade att hugga saxen i boksidorna, men att det blev lättare efterhand och att just boksidorna troligtvis är orsaken till att det blev så snyggt. Vad passar väl bättre som julgranspynt i ett bokmalshem än just stjärnor av boksidor..?
För en färdig stjärna behövs det sju utklippta pappersstjärnor, här hittar ni instruktionerna. För den som är mer känslig man naturligtvis använda även t.ex. notblad eller andra vackra pappersark.

Rippermania genom ett internatskoleperspektiv

The Name of the Star (Shades of London 1) av Maureen Johnson XXXX
nameofJag minns att jag uppsluppet twittrade åt Helena när jag lånat hem den här boken – en bok om internatskola, London och en Jack Ripper-copycat, HUR kan hon inte redan ha läst den här boken? Ja och så citeras Morrissey också några gånger, just sayin’… Själv fick jag upp ögonen för den via den här fina bloggen som jag sorgligt nog hittade först efter att skribenten tydligen slutat blogga? Synd!

Anywhoo, sluttjatat om diverse trevliga bloggar och till saken! Rory Deveaux lämnar alltså sin hemstad byggd ovanpå ett träsk i Louisiana för att gå på internatskola i London ett år. Samma dag som hon landar på brittisk mark har polisen hittat en kropp mördad på ett sätt som tyder på att det är någon som inspirerats av Jack the Ripper, historiens mest berömda och mystiska seriemördare. Ripper-morden kryper obehagligt nära Rorys skola Wexford också, och en kväll bevittnar hon faktiskt någon. Konstigt nog ser hennes rumskamrat Jazza ingenting.

Det här är något så ovanligt (?) som en underhållande och lite övernaturlig thriller med ungdomar i huvudrollerna. Rory är en rolig karaktär – Since I’m pretty pale – years of excessive sunscreen and being slowly bled to death by swamp mosquitoes […] – och jag gillar också de poängterade skillnaderna mellan U.S. och U.K. Internatskolan rymmer både vänskap, irritationsmoment och lite kärlekspirr, och ovanpå allt detta läggs då ytterligare det spännande Ripper-spåret som påminner en del om Rivers of London men betydligt mindre flamsigt. Trots att det låter rätt rörigt blir det inte alls för mycket, i stället fnissar jag mig igenom läsningen och lyckades visst redan klicka hem seriens andra bok The Madness Underneath (obs att vissa nätbokhandlar spoilar en del av ettan och tvåan om man kollar in dem!). Gillar!

Litteraturens svåraste fråga?

eatwhile

SÅ sant! Hur ordnas det inte kurser inom litteraturvetenskapen i detta ämne..? I den här frågan är ju min Kindle överlägsen alla fruktlösa försök med mobiltelefoner balanserande över boken eller boken inklämd under tallrikskanten. Ändå sitter man där, lunchpaus efter lunchpaus, och tragglar. För att det ju är värt det i slutändan.

En vass Kallentoft

Jordstorm av Mons Kallentoft XXXX-
jordKallentoft ångar vidare i sin elementserie (fortfarande med årstidsseriens polis Malin Fors i huvudrollen såklart) och den här gången är fallet lika ruskigt som det snygghemska omslaget. En man hittas mördad, en flicka försvinner. Snart framkommer det att det här är människor som på sätt eller annat gjort sig hörda och sagt ifrån. Och vilken kall och rå mördare det är frågan om, utan att spoila så kan jag berätta att man t.ex. får följa ett offer som blivit levande begravt – fy sjutton vad obehagligt alltså, man får ju cellskräck med mindre! Att sedan Malin Fors yrar på med sina offerröster som hon hör och inte hör, det är sådant man får ta med Kallentoft. Jag tycker ändå att det här är en av hans vassaste!
Rec.ex. från Forum.