Halvtråkig trea

The Retribution of Mara Dyer av Michelle Hodkin XXX+
maradyer3Jag älskar fortfarande humorn, den och referenserna till framför allt fantasy och populärkultur:

I stared at it [en övervakningskamera] for a moment, then raised my hand and gave it the finger.
”I thought you were going to give it the district Twelve salute,” Jamie said.

Men väldigt länge kretsar boken kring en utdragen ”roadtrip”, sedan är det svar som måste sökas samtidigt som läsaren börjar förstå allt mer tack vare de insprängda historiska inslagen (not a fan). Och så slutar det med en Twilight-aktig ”Vi är farliga för varandra”-del, som känns rätt gäsp den också. Den är inte direkt dålig, denna tredje och avslutande del i Mara Dyer-trilogin, men den är väldigt långt från den första boken som kändes vass och spännande och lite annorlunda. Nu är jag färdig och kan gå vidare.

Sisterhood of the World Bloggers Award-frågor

sisLiza, Mia och Johanna K har alla varit snälla och förärat mig en Sisterhood of the World Bloggers Award, och sent omsider tänkte jag svara på ett hopplock av deras frågor. Tack hörni!

Senaste bok du läst? Louise Welshs thrillerdystopi A Lovely Way to Burn. Mycket ruggigt med folk som dör som flugor (och kaskadkräks före det, emetofoben i mig var inte särskilt förtjust i de beskrivningarna), men jag hade lite svårt med mixen av döende människor och hjältinnan som springer omkring och gör allt möjligt annat under tiden. Rec på kommande!
Nästa bok du ska läsa? Om jag det visste, beroende på hur snabbt jag läser ut Kallentofts nyaste deckare (gillar!) så kan det hända att nästa bok blir min reseläsning inför helgens resa till Köpenhamn, och reseläsning kräver ju som vi alla vet lite extra tankearbete!
Favoritgenre? ”Vanliga romaner”. Kan vi snälla komma på någon vettigare benämning så slipper jag alltid svara så här dumt?! D.v.s. prosa som kan handla om lite vad som helst. Relationer. Gärna mörker, och/eller något som skaver.
Vad ska du pyssla med i kväll? Två av mina favoritmänniskor som bor i en annan stad är i min stad i dag och vi ska gå på performans framförd av författarna Taivassalo & Kivelä. Spännande!
Vilka böcker finns på julklappsönskelistan? Jag brukar oftast önska presentkort till bokhandlar för att själv få välja och vraka mellan de böcker jag är som mest sugen på i stunden. Emily Goulds Friendship är en bok som ligger bra till ifall det skulle komma till det.
Plats du helst läser på? Hemmasoffan, hemmaträdgården eller någon av verandorna på sommarstugan.
Läser du var som helst och har du läst på nån märklig plats? Så gott som var som helst ja. För en bokmal är väl inga platser märkliga att slå sig ner med en bok på?
Vilken bok skulle du ge i present åt någon annan? Anpassar nog definitivt mina bokpresenter enligt mottagaren, men en av mina senaste fantastiska läsupplevelser, Taivaslaulu, vill jag nog försöka pracka på dem jag känner som kan finska. Århundradets kärlekssaga är ju annars en fantastisk bok som de flesta kan – och borde! – läsa.
Vad använder du som bokmärke? Pocket Shops gratisbokmärken i tunn kartong, av någon anledning bor det kanske 30 sådana hemma hos oss.
Var läser du helst inte? På riktigt krokiga vägar, eller om jag åker baklänges i bussen.
Har du ett speciellt sidantal som du ”måste” läsa i en bok innan du kan ”ge upp”? Vilket? Jag försöker väl ge det några kapitel och ett tiotal sidor, men jag har blivit duktigare (?) på att rata böcker som inte lockar mig för tillfället eftersom det alltid står minst tio andra i kö.
Föredrar du serier eller stand-alones? Jag läser och gillar båda, men med stand alones finns det klart en mindre risk för bevikelse, det är t.ex. ytterst sällan en trilogi håller ens hela vägen igenom.
Vilken bok är din guilty pleasure? Tidigare var det Nora Roberts mord-med-romance-böcker, men dem har jag faktiskt inte läst på länge, så jag vet inte?
Påverkar årstiderna vad du läser, t.ex att du är sugen på thrillers på vintern men romantiska draman på våren? Kul fråga, men egentligen inte. Visst kan det blir mer av någon viss typ av böcker stundvis, men det är nog sällan årstidsbundet utan beror snarare på humör och livssituation. Men gärna beach house-böcker till sommaren och aka-porr på den amerikanska östkusten i september ungefär.
Beskriv dig själv/ditt humör med en boktitel: Just i dag är jag på gott humör, men överlag har det nog vilat en stark känsla av November (Merete Mazzarella) över den senaste tiden.
Om du skulle få läsa en biografi/memoar om vilken person som helst på jorden, vem skulle det vara? Gaah, vilken bra fråga, och vad pinsamt tomt det är i mitt huvud nu! Tror ändå det skulle bli någon jag redan visste en del om – sällan blir jag nyfiken på folk jag inte vet något om, utan snarare någon jag redan vet en del om men gärna skulle vilja veta ännu mer om. Typ Sigge Eklund till exempel, även om det inte ska räknas som mitt slutgiltiga svar.
Om du skulle få bo i en bokvärld för en dag, var skulle det vara? Jag skulle nog gärna vilja springa runt på Hogwarts!

Basse i bokform

Basses bästa av Sebastian Nyberg XXXX-
basseSvenskfinlands sanningssägare Sebastian ”Basse” Nyberg, känd från bloggen Basses bästa men också från serier publicerade i diverse tidningar, utkom i höst med ett samlingsalbum utgivet på S&S. Den trogna bloggläsaren kommer inte att bli besviken, Nybergs ton är densamma även om de flesta av serierna är nyskrivna (som tur, hade varit synd att betala för enbart gammal skåpmat). De fyra rutor långa och avskalat men talande tecknade serierna driver med allt från finlandssvenskar och sannfinländare till Basse själv och även om en  del repliker i den fjärde rutan tenderar att ibland bli aningen övertydliga, bjuder Nyberg konstant på förnöjda fniss för mig som läsare. Öl & chips, feminister och det finska vädret förekommer lika frekvent som föräldralivet och parförhållandets glädjeämnen och sorger. Den svarta humorn är konstant, men Nyberg lyckas även med att få en att både rynka ögonbrynen och förvånat haja till. Träffsäkert!
Rec.ex. av Schildts & Söderströms.

Inga vår(utgivnings)skrik än så länge

Efter en närmare titt på vårutgivningen kan jag tyvärr inte påstå att jag än så länge direkt astridglädjedansar, hur är det med er? Jag har åtminstone inte ännu stött på något direkt omstörtande och Bokbabbel-hojtande, inte heller är det särskilt många gamla författarfavoriter som släpper nytt. Hmm.
Litteraturkvalstret rapporterade dock om att Astrid Lindgrens dagböcker från tiden kring andra världskriget kommer att ges ut av förlaget Salikon, dem blev jag i alla fall försiktigt nyfiken på!

Och om inte annat kanske våren 2015 är den tidsperiod man äntligen hinner läsa lite gammalt ur bokhyllan och andra bokskatter som blivit släpande..? Kanske? HAH! Bokmalar måste vara en människotyp med särdeles dålig självkännedom…

Två nattlägesnoveller

Jag fick några rec.ex. från Mix Förlag, nämligen två av deras noveller ur deras Halloween-satsning med en kvartett så kallade ”Nattläge”-noveller. Nu har min Kindle-modell ingen nattlägesknapp, och novellerna är helt tillräckligt ruskiga för hariga lilla mig som det är. Jag gillar ändå tanken på att Mix, som är ett hundraprocentigt digitalt förlag, har tänkt till det lite extra. Novellerna går alltså att läsa som det är helt rakt av, men om man vill och/eller vågar så kan man slå på sin läsplattas nattläge och då hitta vad jag antar är extramaterial och ruskigheter. Kanske vågar jag prova det på min iPad en dag? En ljus och solig dag i så fall…

#nofilter av Helena Dahlgren
Helena Dahlgren har valt vardagen som litterär fond igen, precis som i bussnovellen Salamandertider. Stämningen känns ändå mer lik den i Kallelsen, och då tänker jag både på huvudpersonens ensamhet och känslan av att kanske hålla på att bli lite tokig – är det någon annan som märker det som pågår eller är det bara jag?
Huvudpersonen, som skrivs fram i den något ovanliga formen andra person singularis, skaffar sist av alla en smarttelefon och trillar snart även ner i Instagramträsket. Vem har inte en groende Narcissus i sig, vem tycker inte om att få bekräftelse i form av likes och peppande emojisymboler?

Någonstans anar du att denna rastlöshet har med tempus att göra, något som utan att du riktigt märkt det obönhörligt glidit från futurum till presens. Allt det som skulle bli, nu färdigpaketerat och förseglat.

Novellen balanserar nära det vanliga och vardagliga, huvudpersonen har till exempel många likheter med författaren själv och det finns även ett (allt ruskigare) Instagram-konto kopplat till novellen. Det är, förutom stigande obehagligt, även väldigt sorgligt. Att allt till pappers är bara bra, men att själen känner en allt påtagligare olust. Av orsak eller annan.

Kärlen av Johan Ring
Den ensamstående pappan kämpar på efter skilsmässan, men har åtminstone äntligen kunnat bosätta sig som han alltid önskat, vid randen av skogen. Tioåriga dottern Ellen tycker också om att leka där. Du-du-du-DUM, vad mer ska jag säga, ni förstår ju att det här också blir något obehagligt va? Slutet kommer tyvärr för plötsligt tycker jag, men fram tills dess fungerar det utmärkt, också här är allt först så väldigt vardagligt med studsmattor och VAB-dagar. Om jag ska läsa skräck så är det så här jag vill läsa det; med det vardagliga som fond och sedan det ondskefulla som sipprar igenom en växande reva mellan världarna.

”Belzhar” (och #boblmaf)

Belzhar av Meg Wolitzer XXXX-
belzharSååå, det blev då alltså så att jag en ledig morgon då jag vaknade alldeles för tidigt, steg upp och klickade hem Belzhar till min Kindle. Gott så! Den var precis det JohL utlovade i sin recension på Bokhora: en spännande och överraskande ungdomsbok där litteraturen (Sylvia Plath!* Varför har jag inte läst henne?) har stort fokus och man dessutom får sig en dos aka-porr som bonus. Citatet nedan fick mig dessutom att associera till #boblmaf, den där stora gruppen av människor man lärt känna via den gemensamma kärleken till böcker, men som man sedermera kommit att prata om så mycket mer om. Böcker, alltid böcker, men också allt från nagellack och semestrar till större privata sorger och glädjeämnen. Books light the fire:

[...] the way they talk about books and authors and themselves. Not just their problems, but their passions too. The way they form a little society and discuss whatever matters to them. Books light the fire [...]

Belzhar är uppbyggd så att man förstår att det ska komma en rejäl vändning, men vilken den är kan man definitivt inte gissa sig till. Några saker kan jag invända mot, som den totala bubblan de går inför på internatskolan The Wooden Barn, och att det efter initiala små svårigheter blir väldigt myspysigt mellan alla och envar av lärarna och eleverna Jam, huvudpersonen, interagerar med. Liksom faktiskt inga skavanker alls, trots att vi pratar om tonåringar som är långt borta hemifrån och som dessutom kommit till skolan enbart för att de alla bär på problem av olika slag. Just den aspekten känns därför mindre realistiskt än hela dagboksspåret tycker jag. Men på det stora hela en väldigt trevlig läsning, som jag absolut kan se t.ex. nystartade Lavender Lit eller liknande förlag plocka upp.

*) Belzhar står bland annat för en ordlek härrörandes ur Plaths självbiografiska roman The Bell Jar/Glaskupan. Den åkte upp på den kilometerlånga Vill läsa-listan senast nu!