”Panic”

Panic av Lauren Oliver XXX½
panic2Carp. Ett litet och fattigt samhälle, och nu är det sommarlov och ungdomarna har tråkigt. Tur då att det finns Panic, den traditionella hemliga tävlingen som de som gått ut high school får ägna sig åt. Alla i skolan samlar in pengar, så den som vinner går hem med en rejäl vinst på flera tiotusen dollar. Tillräckligt för att komma bort från Carp och kanske skapa sig ett nytt liv.
Men först ska man klara utmaningarna så klart. Natalie vill bli Hollywood-skådis, Dodge behöver pengar för sin systers sjukhusräkningar och Heather går från början egentligen med bara för att hon ser sin pojkvän kyssa en annan tjej. Sist i kvartetten av ungdomar vi får följa har vi Bishop, han är inte med i tävlingen och ser kanske därför lite mer nyktert på hur galna utmaningarna riktigt är. Springa över en motorväg med förbundna ögon till exempel, hallå!
Det är spännande och ett trevligt tidsfördriv (för mig som läsare alltså, inte själva tävlingen, haha!), men jag tycker boken tappar en del av den initiala stämningen mot cirka andra halvan. Blir inte lika tät stämning utan mest bara ångest. Ändå klart läsvärd vill jag framhålla, jag gillar Lauren Oliver!

Bokmässa och bibliotekslån

Helsingfors bokmässa kom och gick, jag var där på torsdag och lördag och hann som vanligt med betydligt färre program än jag tänkt mig eftersom man ju träffar så många bekanta man vill hinna prata och hänga med. Men det är okej, jag är ju också en av de där kulturtanterna som nämns i den lilla intervjun Radio X3M gjorde med mig inför mässan, som alltså kryper fram ur min läskammare och gläds över att få möta likasinnade läsande vänner.
Just på bokmässan gjorde jag inga andra inköp än Jolin Slottes nya roman, men det var nog lika så bra om man ser till den stadigt växande bibliotekslånehögen härhemma:

Processed with VSCOcam with p5 presetAlla barnen lånade en biblioteksbok, utom Bokbabbel, hon lånade som en tok.

Blir det inte stressigt? frågade en kompis som var på besök. Jo, skräckblandad förtjusning är väl den rätta benämningen. Var ska jag börja..? Måste åtminstone se till att frysa resten av mina reservationer (jodå, det finns fler…), för det här börjar bli ohållbart.

Sonya Sones igen

Vad min flickvän inte vet av Sonya Sones XXXX-
Översättning: Ylva Stålmarck
sonesJag antar att man kan säga att det här är en fristående fortsättning på  What My Mother Doesn’t Know som på svenska är översatt till Vad mina vänner inte vet, men jag tycker nog att man ska försöka läsa dem i rätt ordning för att lättast hänga med och uppfatta alla nyanser. Den här boken tar vid i exakt samma sekund som den förra slutade, men den här gången är det ur Robins perspektiv man får följa allt – den spirande kärleken, känslan av att ha någon man tycker så otroligt mycket om i sin famn, sorgen när andra vänder ryggen till. Jag tycker om att Robin får ett eget liv bortom Sophie också, att han börjar på konstkurs och får leva upp, komma bort från det ok som skolvärlden blivit för honom.
Jag är inte lika lyrisk – pun intended, de här böckerna är alltså skrivna på prosalyrik – över den här som över den första boken, framför allt tycker jag det blir lite för prutthurtigt med allas hollywoodaktiga insikter där mot slutet. Sedan känns Robins röst inte riktigt lika stark som Sophies – må det sedan vara andra boken-fenomenenet eller översättningen eller bara min egen subjektiva smak som spelar in kan jag inte uttala mig om. Jag håller ändå fast vid att de här böckerna är riktigt riktigt bra, och lärare och bibliotekarier inom #boblmaf har dessutom vittnat om att de här är böcker som går hem både hos vana och ovana läsare, vilken konst är inte det, hos en författare? Missa alltså inte!

Meanwhile in Finland: barn- & ungdomslitt i Bokextra

… och på tal om det jag skrev imorse om Augustprisets barn- och ungdomsbokskategori: imorse damp även Hufvudstadsbladets bokbilaga Bokextra ner i brevlådan, och hur många barn- och ungdomsböcker/-författare nämns eller intervjuas på de 32 sidorna i den? Maria Turtschaninoff berättar svaret på sin blogg: EN BOK. Som dessutom är ett tips av en aktuell författare (heja Susanne Ringell), och med andra ord ingen kulturredaktionen själv valt att uppmärksamma. Jag tycker ändå att HBL är rätt bra på att uppmärksamma B&U-böcker på sina kultursidor, men det här känns ju mer tveksamt.

Så jo, vi har en lång bit att gå även här.

Några ord om Augustpriset

Det svenska Augustpriset är, liksom den finska motsvarigheten Finlandiapriset, något av ettaug folkligt pris och ett pris jag själv gärna håller koll på. Många böcker som nominerats eller vunnit har jag själv läst och tyckt om, antingen före själva nomineringen eller ibland efteråt. August och Finlandia är ofta – men inte alltid! – en slags kvalitetsstämplar för böcker jag kan komma att tycka om. I år ser jag till exempel  Kristina Sandbergs Liv till varje pris bland de nominerade, något som gläder mig även om jag samtidigt får en svag Oscars-nomineringskänsla, ni vet när stora trilogier som LOTR m.fl. får hundra nomineringar först för den tredje filmen för att liksom täcka upp hela trilogin.

En diskussion som länge förts men som blossat upp rejält i år p.g.a. icke-bredden bland de nominerade i år, är den (alldeles för) stora nomineringsklassen barn- och ungdomslitteratur. I den ska nämligen allt från pekböcker till faktaböcker för åttaåringar till romaner för femtonåringar klämmas. Jag, som redan tidigare men framför allt det här året, har läst mängder av ungdoms- och crossoverböcker, är också besviken och förstår ungdomsboksförfattarnas upprördhet. Bland annat Lisa Bjärbo och Christin Ljungqvist har skrivit bra om det. På sin Facebook-sida svarar Augustpriset att priset sedan 1992 varit uppdelat i sina tre klasser, och att det av praktiska och ekonomiska skäl är bra att det fortsätter så. Inte heller lyriken har fått en egen klass, jämför de det med, men jag tycker läsambassadören Johanna Lindbäcks svar där under är bra: att grundpremissen för vuxenklasserna är att läsaren befinner sig på samma nivå. Det gör inte en tvååring och en 17-åring.
Det är ingen enkel diskussion och gränsdragning så klart, men med sjunkande läsförståelse och samtidigt en utlåningsstatistik som tyder på läsintresse hos barn och ungdomar vore det fint att se Augustpriset vidga sina kategorier och ta klivet in i 2010-talet.

Den 24:e november får vi veta vem som vunnit.